I mitt förra inlägg gjorde jag några reflektioner om den pingstkarismatiska miljön och skrev om hur vi jobbade på Mariannelunds folkhögskola för att skapa en sund andlig miljö där det fanns utrymme för att praktisera Andens gåvor. I den här texten fortsätter jag på samma tema.
"Ni tar fel, för ni förstår varken Skriften eller Guds makt" (Matt 22:29)
Så inleder Jesus sitt svar när några saddukeer försöker sätta dit honom med en knepig fråga om uppståndelsen från de döda. För mig har detta Jesusord blivit något av ett motto, som jag har levt med under många år. Det vill jag berätta om här.
På vårterminen 2000 startade vi på Mariannelunds folkhögskola den nya kursen BibelTjänst. Jag var med och utformade kursen och fick själv ta ansvaret för ett ämne som vi kallade för Ordet och Anden. Ovan nämnda bibelord var min nyckelvers för ämnet. Jag tänkte så här: Saddukeerna förstod varken Skriften eller Guds makt, och därför tog de fel och kom vilse. Då borde ju motsatsen gälla. Om man vill komma rätt behöver man både förstå Skriften och Guds makt.
Om man ska överföra detta till vår situation är Skriften naturligtvis Bibeln, både Gamla och Nya testamentet. Guds makt syftar på Guds kraft, som ju också är Andens kraft. Eller uttryckt på ett annat sätt: Det handlar om Ordet och Anden. Om man vill komma rätt som kristen, som församling och som rörelse måste man lära känna och förstå både Ordet och Anden. Saddukeerna missade på båda punkterna och därför kom de riktigt snett. Men man kan också komma snett på grund av ensidighet. En del rörelser betonar bara Andens verk och försummar Ordet och det leder till vissa typer av problem. Andra rörelser betonar bara Ordet och läran och försummar Andens verk och det leder till andra typer av problem. Om vi vill bygga en sund församling eller rörelse behöver vi både Ordet och Anden. Det var därför jag villa ha det här ämnet i BibelTjänst.
Vad gjorde vi då i ämnet Ordet och Anden?
Först hade vi ett rejält block med exegetik och hermeneutik (tolkning och tillämpning) och läste några kapitel i den utmärkta boken Att läsa och förstå Bibeln av Gordon Fee och Douglas Stuart. Enligt min uppfattning är det en av de bästa böcker som finns på svenska om bibeltolkningsprinciper. (Den finns inte kvar i handeln på svenska, men kommer i nya utgåvor på engelska: How to Read the Bible for All Its Worth). Alla kursdeltagare fick dessutom skriva exegetiska uppsatser om ett valfritt avsnitt i Första Korinthierbrevet.
Sen hade vi ett rejält block på temat karismatisk tjänst, då vi pratade om Andens kraft och gåvor i praktiken. Målet var att ge en sund teologi och praktisk vägledning och jag la särskilt fokus på de mer kontroversiella och svårhanterliga frågorna som t.ex: helande, profetians gåva, den andliga kampen (bön och förbön, andlig strid, onda andar, befrielsetjänst) och tjänstegåvorna. Målet var att teori och praktik skulle integreras och att kursdeltagarna skulle få egna erfarenheter av det vi pratade om. I hur stor utsträckning vi lyckades med det får kursdeltagarna själva berätta om. Jag tror att det var en viktig poäng med att det var samma lärare som förklarade hur man gjorde grundlig och noggrann exegetik och hur man profeterade och bad för sjuka.
Det tredje blocket i kursen handlade om homiletik (konsten att predika) och de som så önskade fick chansen att predika för klassen. Dessutom han vi med ett litet block om olika andliga strömningar i vår tid. Hela tiden handlade det om pröva allt utifrån Ordet och Anden. För att orientera oss rätt i vår tid behöver vi lära känna och förstå både Skriften och Guds makt. Låt oss inte göra samma misstag som saddukeerna gjorde på Jesus tid.
Jag nämnde i början av denna text att Matt 22:29 blivit något av ett motto för mig. Det är kanske mer korrekt att säga att uttrycket Ordet och Anden har varit mitt motto, utifrån det Jesus säger i Matt 22:29.
Därför är det kanske inte så konstigt att ett av mina två kapitel i boken Aldrig mer tillbaka gå har just rubriken Ordet och Anden. I det kapitlet skriver jag om hur balansen mellan Ordet och Anden fungerade (och inte fungerade) i den anabaptistiska rörelsen på 1500-talet. Jag citerar ett avsnitt från sidan 114.
"Hur bokstavligt ska man tolka och följa Bibelns ord, och hur stor frihet har Anden att ge nya tolkningar och tillämpningar av Ordet? Hur ska man pröva uppenbarelser, syner och profetior? Vem avgör vad som är den rätta tolkningen av Bibelns texter? En alltför bokstavlig tolkning kan lätt leda till lagiskhet och överdriven biblicism, medan de som betonar Anden kan hamna i en överdriven andlighet där det som uppfattas som Andens röst blir viktigare än Bibelns ord... en överbetoning på Andens frihet kan ibland leda till laglöshet och oordning. Alla dessa tendenser fanns i den tidiga anabaptismen."
I kapitlet beskriver jag sen hur den anabaptistiska rörelsen hanterade de problem som uppstod. Det finns en del där som kan vara till hjälp för församlingar i vår tid när det gäller bibeltolkning och balansen mellan Ordet och Anden. Håller vi den balansen kan vi undvika händelser som dem i Knutby. Den anabaptistiska rörelsen drabbades för övrigt också av sådana katastrofer och det är lätt att se kopplingar mellan vissa saker som hände på 1500-talet och det som hände i Knutby. Det kan du läsa om i boken eller här: Menno Simons, del 2: Anabaptismens Knutby.
Det skulle vara intressant om någon som har gått BibelTjänst vill kommentera den här texten. Vad minns ni av ämnet Ordet och Anden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar