Menno Simons, del 2; Anabaptismens Knutby

I utkanten av kristna rörelser uppstår ibland extrema grupper som utvecklas i en osund riktining, med tragiska händelser som resultat. Så fick t.ex. den svenska pingströrelsen sitt Knutby och anabaptismen fick sitt Münster. Händelserna i Knutby och Münster är förstås väldigt olika, men de har det gemensamt att de har svärtat ner de rörelser de har sprungit fram ur. För Menno Simons fick händelserna i Münster en helt livsavgörande betydelse. Vad var det då som hände där?

Anabaptismen kom till Holland genom den märklige predikanten Melchior Hoffman. Som många andra vid denna tid var han övertygad om att han levde i den sista tiden och att Jesu återkomst stod för dörren. Detta ledde till en mycket spekulativ bibeltolkning där man letade efter tidstecken och dessutom lyssnade mycket till uppenbarelser och profetior. Anabaptismen i Holland fick en slagsida åt det spekulativa och osunda hållet. När Hoffmann fängslades i Strasbourg 1533, trädde Jan van Leyden och Jan Matthys in på scenen. De hävdade att Jesus skulle komma tillbaka i den tyska staden Münster och att han där skulle upprätta det nya Jerusalem. De uppmanade anabaptisterna i Holland att samlas i Münster och många tog sig dit. Där upprättades ett märkligt och fruktansvärt skräckvälde med de båda Jan som ledare. De tog över staden, styrde den med järnhand, införde polygami och tog till vapen för att upprätta Guds rike på jorden. Det slutade med katastrof och många blev dödade när staden invaderades i juni 1535. Den tragiska historien om händelserna i Münster finns här (wikipedia), här (GAMEO). Tragedin i Münster användes av myndigheterna som ursäkt för att svärta ner och förfölja anabaptisterna ännu intensivare.

Menno såg det som hände i Münster från sin position som katolsk präst. Han hade predikat evangeliskt och varnat för att bege sig till Münster, men förstod att han inte hade något inflytande eftersom han inte själv var beredd att betala priset för att följa Jesus fullt ut och ta konsekvenserna i sitt liv. När 300 revolutionära anabaptister (däribland Mennos bror) blev dödade efter ett väpnat uppror inte långt från Mennos kyrka, kände han att han måste göra något. Tragedin fick honom att förstå att han måste ta konsekvenserna av sin tro och ge sitt liv för att bygga sunda och bibliska församlingar. Hans första bok kom 1535, riktade sig just mot Jan van Leydens läror och heter på engelska The Blasphemy of Jan van Leyden.

Menno skriver så här om denna händelse:

När detta hade hänt föll dessa vilseledda människors blod så tungt på mitt hjärta att jag inte kunde stå ut, eller finna ro i min själ. Jag tänkte på mitt eget orena, köttsliga liv och hur jag varje dag fortsatte att praktisera det hyckleri och avguderi som har ett sken av gudsfruktan. Jag såg att dessa hängivna barn, trots att de hamnat i falska läror, villigt gav sina liv och sina ägodelar för sin tro. Och jag var en av dem som hade avslöjat påvesystemets vedervärdiheter för dem. Men själv fortsatte jag mitt bekväma liv och praktiserade kyrkans vedervärdigheter bara för att få ha fysisk trygghet och slippa Kristi kors. När jag begrundade detta plågades jag i mitt samvete, så att jag inte längre kunde uthärda.

(Complete Writings of Menno Simons, sid 670)

Detta ledde fram till att Menno lämnade sin prästtjänst, lät döpa sig hos anabaptisterna och så småningom blev en av deras främsta ledare. Han vigde sitt liv åt att samla de troende som sårats och blivit besvikna efter tragedin i Münster. Han ville bygga sunda, bibliska, fredliga församlingar och var verksam i detta från 1536 till sin död 1561. Om någon kan kallas för anabaptismens apostel är det Menno Simons. Hans livsverk blev avgörande för den anabaptistiska rörelsen.

Mer om Menno kan du läsa på mennosimons.net.

Mitt första inlägg om Menno finns här.