Lite mer om Keltisk missionsstrategi

Det här är mitt andra inlägg om den keltiska missionen. Det första finns här.

De keltiska missionärerna levde i en tid av förändring. Romarriket hade fallit och hedniska stammar hade invaderat Europa österifrån (folkvandringstiden, ca 375-570). De keltiska missionärerna lyckades med att föra evangeliet till de hedniska folken i Europa.

Den keltiska kristendomen hade sitt centrum på Irland och spreds därifrån till kontinenten. En av de tidiga ledarna var Columba (521-597). Han var en lärd och from man med rykte om sig att göra under. I tjugo år var han verksam som evangelist, församlingsgrundare och grundare av kloster på Irland. Han Reste till Skottland med tolv följeslagare 563 och grundade en klostergemenskap på ön Iona mellan Irland och Skottland. Denna kommunitet blev ett missionscentrum och därifrån åkte missionärer ut för att evangelisera Skottland och England.

Missionsstrategin var lika genial som enkel. Man reste alltid ut i team och när man kom till en ny plats byggde man upp en missionsby som blev en kombination av kloster och församlingsplantering. I mitten låg en enkel träkyrka och runt den skolsalar och munkarnas hus. Munkarna var byggare, predikanter och lärare. Utanför kärnan byggdes efter hand hus för studenterna och deras familjer allteftersom människor kom till tro. Så formades kommunitetsliknande församlingar som bestod av både gifta och ogifta. Man översatte bibeldelar till folkspråket, tränade inhemska ledare, undervisade dem i Bibeln, hantverk och språk och lärde dem att ta ansvaret för arbetet ibland sitt eget folk. När man skulle öppna ett nytt missionsfält reste man ut i grupper om tolv munkar under ledning av en abbot. Man attackerade inte folkens religioner utan försökte istället anknyta till den inhemska kulturen och inriktade sig på att undervisa sanningen ur Skriften.

En av dem som förde den keltiska missionen till den europeiska kontinenten var Columbanus (543-615). Columbanus var född på Irland och utbildad av keltiska munkar. Han var en framstående bibelutläggare som behärskade både grekiska och hebreiska. I 40-årsåldern blev han missionär i Frankrike, där han grundade flera klostergemenskaper och församlingar. Han utvisades från Frankrike 610 och verkade därefter i Schweiz och Italien till sin död.

Några lärdomar

Det finns många intressanta drag i den keltiska missionen som kan vara viktiga för oss.

Man hade en mycket stor kärlek till naturen och strävade efter att leva i harmoni med och anvar för skapelsen och betonade starkt att man kunde möta Gud i naturen.

Det fanns många framstående kvinnor som var ledare inom den keltiska kyrkan, bland de mest kända är Brigid och Hilda.

Den keltiska kyrkan var också mycket involverad i kulturen och uttryckte sin andlighet genom kreativitet inom sång, musik, poesi, konst och berättelser. Man ville genom kulturella uttrycksformer beskriva sanning, kärlek och skönhet.

Den keltiska andligheten var också öppen för Andens kraft och gåvor och hade en stark betoning på bön och andlig kamp.

I alla dessa avseenden bör vi följa de keltiska missionärerna om vi vill nå vår tids européer med evangeliet om Jesus Kristus.