Det viktigaste

"I kristider skalas det oviktiga bort och vi fokuserar på det som verkligen betyder något", skrev jag i mitt förra inlägg.

Vad är det då som betyder något? Vad är viktigast? Den frågan kan förstås besvaras på olika sätt. Men jag tycker om det svar som Petrus ger i sitt första brev när han ska sammanfatta det viktigste i den kristna församlingens liv. Han gör det i 1 Petr 4:7-11:

Men nu är slutet på allting nära. Var då samlade och nyktra, så att ni kan be. Framför allt skall ni älska varandra hängivet, ty kärleken gör att många synder blir förlåtna. Var gästfria mot varandra utan att knota. Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former. Den som talar skall komma ihåg att han får sina ord från Gud, den som tjänar att han tjänar med den styrka Gud ger. Låt Gud förhärligas i allt detta genom Jesus Kristus. Hans är härligheten och makten i evigheters evighet, amen.

Vi lever i den sista tiden. Vad är viktigast för oss som individer? Vad är viktigast i den kristna gemenskapen? Vi kan sammanfatta det Petrus säger under tre rubriker.


Bönen och relationen med Gud

Det första Petrus nämner är vikten av att vårda sin gudsrelation. ”Var då samlade och nyktra så att ni kan be.” Var nyktra! Det finns mycket som hotar vårt böneliv. Det är så lätt att vårt andliga liv blir kvävt av allt annat som kräver vår tid och uppmärksamhet. Jag tror faktiskt att man kan säga att det personliga bönelivet är ett mått på den andliga hälsan. Och att det gemensamma bönelivet i församlingen är ett mått på församlingens andliga hälsa. Därför börjar Petrus med bönen när han talar om det viktigaste.

Kärleken och gästfriheten
Det andra är att "älska varandra hängivet". Det är ett härligt uttryck! "Framför allt ska ni älska varandra", skriver Petrus. Kärleken är tydligen det allra viktigaste. Kärleken måste vara synlig och praktisk. Kärlek kan förmedlas på många olika sätt: med ord och uppmuntran, genom att dela med sig och ge gåvor, genom praktisk hjälp m.m. Petrus nämner två konkreta uttryck för kärlek.

1. ”Kärleken gör att många synder blir förlåtna”, skriver Petrus. När man älskar varandra står man ut med svagheter och brister hos varandra och förlåter varandra. Kärleken kan också tillrättavisa när det behövs och det leder förhoppningsvis till att man omvänder sig och får förlåtelse.

2. Gästfrihet är ett annat uttryck för praktisk kärlek. Församlingslivet levs framför allt i hemmen och därför är gästfrihet och öppna hem bland det viktigaste i församlingens liv. Var frimodig och bjud hem människor spontant. Det måste inte vara perfekt när man öppnar sitt hem. Låt ditt hem bli en plats för gemenskap.

Att tjäna med sin gåva
Det tredje Petrus skriver om är vikten av att var och en kommer i funktion i sin uppgift. Gud har en uppgift för var och en och därför har han gett var och en av oss en nådegåva (minst en). Nådegåvor är utrustning för tjänst, en förmåga Gud ger för att vi ska klara vår uppgift. Vi är förvaltare, vi är ansvariga för det vi fått. Därför är det viktigt att du vet vilka gåvor du har och att du börjar använda dem i tjänst för andra. Då blir du en god förvaltare.

Förhärliga Gud i allt detta
Så där har vi alltså de tre viktigaste sakerna enligt Petrus: att be, att älska och att tjäna. Så lägger han till att vi ska låta Gud förhärligas genom allt detta. Gör allt till Guds ära! Det kan tyckas självklart men är ändå bra att säga. Det är inte för att vi själva ska bli ärade, utan för att Gud ska bli ärad och förhärligad som vi ber, älskar och tjänar varandra.

Den gångna veckans kris har fått mig att fundera på vad som verkligen är viktigt i livet. Den här texten i Petrus' första brev tycker jag ger en bra vägledning. Vad tycker du?