Uppståndelsen
Den apostoliska trosbekännelsen (bilden) avslutas med att vi tror på de dödas uppståndelse och ett evigt liv. Det kristna hoppet är kroppslig uppståndelse och en evig kroppslig tillvaro i en ny värld. Att de döda ska uppstå framgår tydligt av många bibelsammanhang. Här är några:
"Var inte förvånade över detta. Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen" (Joh 5:28-29).
"Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelns röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först" (1 Thess 4:16).
"Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom" (1 Kor 15:20-23).
I den första texten säger Jesus att det kommer en uppståndelse för både onda och goda. Alla människor ska alltså uppstå en dag. I de två andra texterna förstår vi att de som tror på Kristus och tillhör honom ska uppstå vid hans återkomst. Hur vi tolkar detta beror på vår syn på tusenårsriket. Om vi är premillenialister tror vi att de kristna uppstår vid Jesus återkomst före tusenårsriket och att resten av de döda uppstår på den yttersta dagen efter tusenårsriket. Om vi är post- eller amillenialister tror vi att de kristna uppstår samtidigt som de övriga på den yttersta dagen vid Jesus återkomst (läs om olika tolkningar av tusenårsriket här: Eskatologi, del 3: Tusenårsriket).
Den längsta diskussionen om uppståndelsen finns i Första Korinthierbrevets femtonde kapitel. Jag uppmuntrar dig att läsa hela det kapitlet. I 1 Kor 15:23 (ovan) skriver Paulus att uppståndelsen sker i en viss ordning. Jesus uppstår först och hans uppståndelse är prototypen för den kommande uppståndelsen. När vi uppstår får vi likadana kroppar som Jesus. Så här skriver Paulus i Filipperbrevet:
"Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus. Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig" (Fil 3:20-21).
Utifrån Jesus uppståndelse är det tre saker som vi kan säga med säkerhet om uppståndelsen.
- Det första handlar om identitet. Det var samma person som uppstod efter att ha blivit korsfäst och begraven. Vi kommer att ha samma identitet efter uppståndelsen.
- Det andra handlar om kontinuitet. Det fanns likheter mellan den kropp som dog och den kropp som uppstod. Man kunde ta på den, känna den och Jesus kunde äta efter uppståndelsen. Lärjungarna kunde känna igen Jesus (se Luk 24:36-43).
- Det tredje handlar om diskontinuitet. Det var också skillnader mellan den jordiska kroppen och den uppståndna kroppen. De kände inte alltid igen honom. Han kunde gå genom stängda dörrar och försvinna ur lärjungarnas åsyn. Paulus försöker förklara hur det fungerar och beskriver det så här: "Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt. Det som blir sått föraktat uppstår i härlighet. Det som blir sått svagt uppstår fullt av kraft. Det som blir sått som en kropp med fysiskt liv uppstår som en kropp med ande. Finns det en kropp med fysiskt liv, så finns det också en med ande" (1 Kor 15:42-44).
Många kristna har inte förstått det här med uppståndelsen, utan tänker att det kristna hoppet är att komma till himlen när man dör och att det är slutmålet. Men det är faktiskt ett missförstånd. Himlen är inte slutmålet, utan snarare ett mellantillstånd i väntan på uppståndelsen.
Mellantillståndet
Vad händer med en troende när han/hon dör? Hur tillbringar han/hon tiden i väntan på uppståndelsen. Nya testamentet antyder svaret, men är inte uttömmande. Så här skriver Paulus:
"Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att så länge vi har vårt hem i kroppen är vi borta från Herren – vi lever i tro, utan att se. Vi är vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort från kroppen och få vårt hem hos Herren. Därför är vi så angelägna om att vara honom till behag, vare sig vi är borta eller hemma" (2 Kor 5:6-9).
"Ty för mig är livet Kristus och döden en vinning –såvida inte ett fortsatt liv här på jorden ger mig en vinst genom mitt arbete, för då vet jag inte vad jag skall välja. Jag slits åt båda hållen: jag längtar efter att bryta upp och vara hos Kristus, det vore ju det allra bästa" (Fil 1:21-23).
Det vanligaste sättet att tolka dessa texter är att den troende vid sin död omedelbart går till Kristus i himlen för att vara hos honom i en glädjefylld och medveten tillvaro. Det är inte det slutliga tillståndet, men ändå ett härligt och saligt tillstånd. Jesus sa till rövaren: ”redan idag skall du vara med mig i paradiset” (Luk 23:43). Jag tror att detta är den korrekta tolkningen. Den troende kommer alltså till himlen när han dör. Två texter i Uppenbarelseboken talar för samma sak: se Upp 6:9-11 och 14:13.
Andra tolkningar är att den troende vid sin död förflyttas direkt till uppståndelsens dag eller sover i ett omedvetet tillstånd och vaknar upp på uppståndelsens dag. Men dessa anser jag är mindre troliga.
Efter uppståndelsen kommer den slutliga domen. Den ska jag skriva om i nästa del av den här serien.
Du hittar de övriga delarna här:
Eskatologi, del 1: Jesus kommer tillbaka
Eskatologi, del 2: Tidstecken och uppryckande
Eskatologi, del 3: Tusenårsriket
Eskatologi, del 5: Den yttersta domen
Eskatologi, del 6: Den dubbla utgången
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar