Eskatologi, del 3: Tusenårsriket

Här kommer tredje delen i min serie om eskatologin, det vill säga läran om de yttersta tingen. Serien bygger på mina beryktade stenciler från tiden som bibellärare på Mariannelunds folkhögskola. Nu har vi kommit fram till en av de mest komplicerade frågorna: tusenårsriket. Jag presenterar de tre (fyra) vanligaste tolkningsmodellerna. Meningen är att du ska läsa bibeltexterna och fundera vidare själv. 

I Upp 20:1-10 finner vi en märklig text om att Satan ska bindas i tusen år och att troende ska bli levande eller uppstå och regera med Kristus i tusen år. Efter de tusen åren ska Satan släppas lös igen för en kort tid och då kommer slutstriden. Här är hela texten: 

1 Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. 2 Och han grep draken, ormen från urtiden som är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år 3 och kastade ner honom i avgrunden och låste och förseglade ingången för att han inte skulle förföra folken förrän de tusen åren hade gått. Sedan skall han släppas lös för en kort tid.

4 Och jag såg troner, och de som satte sig på dem fick rätt att döma. Och jag såg själarna av dem som halshuggits för Jesu vittnesbörd och Guds ord, dem som inte tillbett odjuret och dess bild och inte tagit emot märket på sin panna eller sin hand. De fick liv igen och var kungar med Kristus i tusen år. 5 De andra döda fick inte liv förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. 6 Salig och helig den som får vara med i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen makt, utan de skall bli Guds och Kristi präster och vara kungar med honom i tusen år.

7 Och när de tusen åren har gått skall Satan släppas lös ur sitt fängelse. 8 Och han skall gå ut och förföra folken i jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden, och deras antal är som havets sand. 9 Och de drog upp till den höga slätten på jorden och omringade de heligas läger och den älskade staden. Och eld föll från himlen och förtärde dem. 10 Och djävulen som förförde dem kastades i samma sjö av eld och svavel som odjuret och den falske profeten, och de skall plågas dag och natt i evigheters evighet.

Denna text kan tolkas på olika sätt och har gett upphov till olika läror om tusenårsriket. Det finns tre huvudmodeller: premillenialism, amillenialism och postmillienialism (millenium = en period av tusen år). Här presenterar jag dem kortfattat. Se även diagrammet nedan som ger en översikt över de olika tolkningarna. 

Premillenialism
Premillenialismen menar att Jesus kommer tillbaka före ett bokstavligt tusenårsrike på jorden  (pre = före) Denna syn tolkar Uppenbarelseboken förhållandevis bokstavligt och eftersom Jesus återkomst beskrivs i kapitel 19 tänker man att det som sker i kapitel 20 kommer efter Jesus återkomst. Den första uppståndelsen innebär att de som tror på Jesus uppstår vid hans återkomst (Upp 20:4-5, 1 Kor 15:22-24, 1 Thess 4:16-17). Resten av de döda uppstår vid tusenårsrikets slut och då kommer den slutliga domen (Upp 20:5, 11-15). Poängen är alltså att det blir en period av tusen år här på jorden då livsvillkoren är mycket bättre än nu, men det är ännu inte det slutliga tillståndet. Ofta tolkar man en del av GT:s profetior som syftande på tusenårsriket (se t.ex. Jes 11:1-12:6, 65:17-25, Jer 33:14-22, Hes 37:21-28). Det finns två olika typer av premillenialism: Den ena kallas historisk och den andra kallas dispensationalistisk. Dispensationalismen menar att de kristna rycks upp före vedermödan (se Eskatologi, del 2) och gör en skarp skillnad mellan församlingen och Israel och menar att tusenårsriket är den tid då alla Guds löften till Israels folk ska uppfyllas. Den historiska premillenialismen gör inte samma åtskillnad på församlingen och Israel. 

Amillenialism
Amillenialismen menar att Uppenbarelseboken i huvudsak ska tolkas symboliskt och så tolkar man även det 20:e kapitlet. Upp 20 tar oss tillbaka tillbaka i tiden igen och handlar inte om det som sker efter Jesus återkomst i kapitel 19. Man menar att det inte kommer något bokstavligt tusenårsrike på jorden (a = inte), utan att tusenårsriket är en bild för den tid som vi lever i nu. Bindandet av Satan skedde vid Jesus död och uppståndelse (jfr Mark 3:27), nu är missionens tid och Satan kan inte längre förföra folken som han gjorde innan Jesus kom, den första uppståndelsen är att komma till himlen när man dör och tusenårsriket innebär att Kristus regerar nu i det himmelska och att martyrerna (och andra) regerar med honom. Satan kommer att släppas lös en kort tid innan Jesus kommer tillbaka. Efter hans ankomst kommer den yttersta domen och nya himlar och en ny jord. Flera av de profetior i GT som nämndes ovan anses syfta på den nya jorden.  Ett viktigt argument för amillenialismen är att Jesus säger att de onda och de goda ska uppstå samtidigt (Joh 5:28-29) och att de som tror på honom ska uppstå på den sista dagen (Joh 6:39,40,44).

Postmillenialism
Postmillenialismen står för en numera ganska ovanlig tolkning av Upp 20. Den menar att Jesus kommer efter ett bokstavligt tusenårsrike på jorden (post = efter). Denna uppfattning föddes i en stark framtidsoptimism på 1700- och 1800-talen. Man tänkte sig att världen genom kristen mission skulle bli kristen och att satan på så sätt blev bunden i tusen år. Det skulle inleda en guldålder på jorden då Kristus skulle regera genom sin församling. Efter dessa tusen år av fred på jorden kommer Satan att släppas lös, det blir en svår vedermöda och sen kommer Jesus tillbaka, både onda och goda uppstår, därefter den yttersta domen och sedan nya himlar och en ny jord. Den bibliska grunden för denna tolkning är ganska svag, men man hänvisar bl.a. till missionsbefallningen i Matt 28:18-20 där Jesus säger att lärjungarna ska göra alla folk till lärjungar (det talar för att hela nationer ska förvandlas), och till Matt 16:18, där Jesus säger att dödsrikets portar inte ska få makt över hans församling.

Det är viktigt att notera att det finns ett samband mellan synen på uppståndelsen och synen på tusenårsriket. Premillenialister tror vi att de kristna uppstår vid Jesus återkomst före tusenårsriket och att resten av de döda uppstår på den yttersta dagen efter tusenårsriket. Om post- och amillenialister tror att de kristna uppstår samtidigt som de övriga på den yttersta dagen vid Jesus återkomst.

Själv är jag ganska osäker när det gäller tusenårsriket. Jag vacklar mellan historisk premillenialism och amillenialism och tycker att det finns bra argument för båda. I boken The Meaning of the Millenium presenteras de fyra synsätten ingående av företrädare för var och en av dem. George Eldon Ladd skriver om historisk premillenialism, Herman A. Hoyt om dispensationalistisk, Loraine Boettner skriver om postmillenialismen och Anthony A. Hoekema om amillenialismen. Ladd och Hoekema är båda väldigt skarpa i sin argumentation. 

Kom ihåg att det profetiska ordet är som en oljelampa i ett mörkt rum. De ger tillräckligt mycket ljus för att vi ska kunna orientera oss, men inte tillräckligt med ljus för att vi ska se alla detaljer (2 Pet 1:19). Vi bör tänka på att det profetiska ordet inte är klart och tydligt och att stora tidsintervaller kan ligga dolda i profetiorna. För den som bara hade läst Gamla testamentet var det till exempel svårt att förstå att det skulle vara två minst tusen år mellan att Jesus kom första gången och att han kommer tillbaka (se Jes 9:6-7).

Övriga inlägg i denna serie: 
Eskatologi, del 1: Jesus kommer tillbaka
Eskatologi, del 2: Tidstecken och uppryckande

Eskatologi, del 4: Uppståndelsen och mellantillståndet (Vad händer när man dör?)
Eskatologi, del 5: Den yttersta domen
Eskatologi, del 6: Den dubbla utgången

Den här illustrationen av de fyra olika synsätten på tusenårsriket hittade jag på den här sidan, som först ger en utförlig och objektiv presentation av de fyra synsätten och sen argumenterar för amillenialism.