Varför tar det så lång tid?

Detta är en artikel jag skrev i det senaste numret av tidningen Aktuellt från Alliansmissionen. Den handlar om varför det ofta tar lång tid att plantera en församling i Sverige. 

Varför tar det så lång tid? Under 80-talet ställde jag mig själv den frågan många gånger. Vi hade flyttat till Råslätt med en kallelse att grunda en kristen gemenskap, men varför gick det så sakta. Idag vet jag att det ofta tar lång tid att plantera en ny församling i Sverige. När jag är ute och talar om församlingsplantering brukar jag ta upp några saker som är grundförutsättningar för att en ny församling ska växa fram och bära frukt. En av dessa saker är en långsiktig överlåtelse. Om man inte är beredd att satsa 5-10 år är det knappast lönt att sätta igång. Förmodligen kommer det att ta ännu längre tid innan församlingen är stabil och självbärande. Varför är det så?

Arbetet på Råslätt gick sakta framåt. Efter fyra år hade vi bildat en församling. När församlingen hade tioårsjubileum hade den vuxit till 60 medlemmar, men de flesta hade kommit genom inflyttning. Det var bara ett fåtal som hade kommit till tro genom vårt arbete. De första åren hade varit väldigt tuffa och två bibelord hade talat till oss speciellt. Båda finns i Hebreerbrevet.

”Förslöas inte, utan sträva efter att likna dem som genom tro och tålamod får sin del av vad Gud har lovat” (Heb 6:12). 

”Uthållighet är vad ni behöver för att kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat” (Heb 10:36).

Båda handlar om tid. Det kan ta lång tid innan man får det som Gud har lovat. Vi upplevde att Gud hade lovat oss en församling på Råslätt. Vi hade fått en vision, men uppfyllelsen av den kom inte av sig självt. Det behövdes tro och tålamod, och det behövdes uthållighet.

Bibeln ger flera exempel på personer som fick vänta länge på att få se löftena uppfyllda. Abraham fick vänta 40 år på att Isak skulle födas. David fick vänta 15 år från det att han blev smord till kung av Samuel tills att han verkligen blev kung. Paulus visste att han skulle predika evangeliet i Rom, men han fick vänta flera år i fångenskap innan han kom dit.

Jag tror att det är många av oss som kan känna igen oss i detta med att vänta. Jag tror att många församlingsplanterare i Sverige känner igen sig. Visst är det inspirerande att höra om snabb tillväxt och väckelser i andra delar av världen, men samtidigt kan det vara frustrerande när det går trögt på hemmaplan. Varför tar det så lång tid här? Jag vill peka på ett par grundläggande saker.

Det första är att det tar lång tid för människor att komma till tro i vårt land. Många har med sig en negativ syn på kristen tro och det tar tid att bryta ner fördomar och väcka intresse. När intresset är väckt tar det ofta tid att bearbeta tron och komma fram till ett avgörande. Ibland går det förstås fortare, men ofta är det en lång process och det är inte heller några stora skaror som kommer till tro.

Det andra är att människor i vår tid ofta flyttar och därför har svårt att överlåta sig på lång sikt till en gemenskap eller ett projekt. Därför tar det tid att bygga en stabil kärna i en ny församling. Det finns en skörhet som kan finnas kvar länge även efter att församlingen har grundats.

Men ge inte upp. Genom tro, tålamod och uthållighet kan vi få se Guds löften uppfyllda. Ibland finns det förstås skäl att lägga ner en församlingsplantering som inte lyfter, men ge inte upp för tidigt. Räkna med att det tar tid. Vila i Guds löften och räkna med att tiden är på Guds sida. 

Du kan läsa hela tidningen här: Aktuellt, nr 3/2017.