Berättelser ur mitt liv - Tro på fast grund

Om en dryg månad fyller jag 60 år. Det känns lite konstigt att bli så gammal. Det mesta av mitt liv ligger bakom mig och under den här våren har jag sett tillbaka och reflekterat över hur det blev. Framöver tänker jag skriva av mig lite grann och dela med mig av berättelser ur mitt liv. Främst är det för min egen skull, men kanske kan det också vara intressant för andra att läsa. 

Jag blev personligt kristen när jag var tonåring. Jag läste mycket och blev tidigt intresserad av apologetik, alltså att försvara och förklara den kristna tron med logiska argument. Sista året på gymnasiet skulle man göra ett specialarbete av något slag (det kunde vara i princip vad som helst) och jag valde att skriva en uppsats som argumenterade för den kristna tron. Uppsatsen hade den ambitiösa titeln Tro på fast grund - en presentation av biblisk kristendom; dess anspråk och dess grund. Idag plockade jag fram den och läste den igen och det gjorde mig faktiskt glad. Tänk att jag kunde skriva något så läsvärt redan som 18-åring. Uppsatsen är på 18 maskinskrivna A4-sidor. (På den tiden skrev man först allt för hand med papper och penna och när allt var klart skrev man ner det på en skrivmaskin, det var hårt jobb.) Jag kommer fortfarande ihåg hur jag kämpade med stencileringsapparaten i Pingstkyrkan i Huskvarna för att få fram en bunt prydliga häften. Jag minns inte hur många jag tryckte, men jag delade ut till alla mina klasskamrater och andra intresserade. Jag har fortfarande kvar några exemplar. De slänger jag inte i första taget. Av någon anledning var mycket i mitt liv på 1970-talet orangefärgat, och så även detta häfte. 

Uppsatsen tar upp tre olika områden. Den första delen argumenterar för att det finns goda skäl att tro att det finns en Gud. Jag diskuterar främst med ateismen (jag hade många ateister i klassen) och min argumentation bygger främst på Francis Schaeffers apologetik och lite grann på C.S. Lewis. Francis Schaeffer var både apologet och teolog och han var nog en av de författare som påverkade mig mest under min ungdom. Hans författarskap får jag återkomma till i ett senare inlägg (den texten finns nu här: Berättelser ur mitt liv - Att läsa Francis Schaeffer).

Uppsatsens andra del diskuterar Bibeln och förklarar varför vi kan lita på att Gud har uppenbarat sig genom den. Jag argumenterar för att Bibeln är Guds enda sanna ord med en 18-årings kaxighet. Jag  skulle inte uttrycka mig exakt likadant idag, men jag noterar att jag i princip har samma evangelikala bibelsyn idag, som jag hade då. För tio år sedan skrev jag ett inlägg här på Barnabasbloggen med rubriken Är hela Bibeln Guds ord? Där resonerar jag på ungefär samma sätt som i uppsatsen skriven trettio år tidigare. De tre punkter som jag brukar lyfta fram idag när jag talar om bibelsyn finns alla tre i båda dessa texter. De tre punkterna är i korthet: 

1. Om vi ska kalla oss efterföljare till Jesus måste vi ha samma syn på Skriften som han hade.
2. Bibeln är både 100 % Guds ord och 100 % människors ord.
3. Lausannedeklarationens formulering av bibelsynen är mycket bra, och jag ansluter mig helhjärtat till den: Vi bekräftar vår tro på både Gamla och Nya testamentets gudomliga inspiration, sanning och auktoritet i dess helhet, såsom Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv.

Kampen för den evangelikala bibelsynen har gått som en röd tråd genom hela mitt liv. Att det var en kamp visste jag redan som 18-åring. Jag skriver nämligen: "Jag är medveten om att stora delar av den svenska kristenheten inte alls delar min syn på Bibeln..." Så var det då och så är det nu. Jag är tacksam får att jag alltid har stått upp för tron på Bibeln som Guds ord. 

I uppsatsens tredje del presenterar jag Bibelns budskap och går igenom evangeliet klart och tydligt i några enkla punkter. Texten avslutas med en skarp argumentation för att Jesus har uppstått och att det är den avgörande frågan för kristendomens och Bibelns sanning. Det är tydligt att jag skriver för mina klasskamrater och att jag vill att de ska förstå evangeliet och ge sitt gensvar till det. Jag hoppas och ber att det gjorde någon verkan. 

Jag skrev för mina klasskamrater, men jag skrev också för mig själv. Jag läste mycket för att genomföra det här specialarbetet. Den läsningen har jag burit med mig hela mitt liv och den har säkert haft större betydelse än jag kan förstå. Hursomhelst måste jag säga att litteraturförteckningen är imponerande, eller vad tycker du?