Ida-Maria Brengesjö är pastor, evangelist och församlingsutvecklare inom Equmeniakyrkan och hon skriver utifrån sin erfarenhet i dessa tre roller, men framför allt är hon evangelist. Texten vibrerar av passion för att människor ska komma till tro på Jesus och författarens längtan att hitta nya vägar att nå ut med evangeliet i våt tid.
Ida-Maria skriver utifrån två olika känslor i relation till församlingen: kärlek och sorg. Man missar inte att hon älskar församlingen, därför att den är Guds församling, Kristi kropp och hon har själv fått uppleva hur underbar den kan vara när den fungerar som det är tänkt. Samtidigt präglas boken av en stor sorg över att våra församlingar ofta inte fungerar så bra, utan istället står i vägen för människor och hindrar dem från att komma fram till Jesus. Det är denna situation som är bakgrunden till bokens titel.
Ida-Maria utgår från berättelsen om den lame mannen som bärs fram till Jesus av sina vänner. De kommer inte in i huset där Jesus befinner sig på grund av att det är så mycket folk som står i vägen. Därför går de upp på taket, bryter upp det och hissar ner den lame i rummet, så att han får chansen att möta Jesus (se Mark 2:1-12). Kan det vara så att en frikyrkoförsamling med dess strukturer, traditioner och verksamhetsformer kan stå i vägen och hindra människor från att komma till Jesus? Ja, svarar Ida-Maria och hon menar att det därför måste ske stora förändringar. Taket måste brytas upp helt enkelt, även om det gör ont och kostar på.
Boken bygger väldigt mycket på författarens samtal med olika personer runt om i vårt land. Det är två olika grupper av människor som läsaren får möta. Den första gruppen är de som vuxit upp utanför kyrkan och inte har någon kunskap om kristen tro. Här finns det ofta en andlig längtan och ett sökande. Ida-Maria har upptäckt att många söker andliga svar, men att de har svårt att hitta till kyrkan. Hur når vi ut till dem, frågar sig evangelisten Ida-Maria. Den andra gruppen är de som vuxit upp i frikyrkan, kommit till tro som unga och engagerat sig fullt ut i församlingen, men sedan tappat orken när allt bara kör på i gamla hjulspår och ingenting förändras. De som ger upp om församlingen, även om tron kanske finns kvar. Hur ska församlingen se ut för att unga vuxna och medelålders ska stanna kvar, ta ansvar och bli bärare, frågar sig pastorn Ida-Maria.
Svaren på båda frågorna är att församlingen behöver förändras i sina strukturer och former. Den behöver bli enklare, mer relationell och mer livsnära. Mer som en familj. Genom författarens egna positiva erfarenheter av församlingen förstår vi ungefär vad hon menar, men det blir inte helt tydligt.
Bokens styrka är utan tvekan problembeskrivningen. Med en profetisk blick beskriver författaren läget i Sverige, den svenska kulturen och i den svenska frikyrkligheten. Hon gör en skarp analys av nuläget och även om hon framför allt skriver utifrån Equmeniakyrkans perspektiv, tror jag att problemen känns igen även i andra sammanhang. Boken ger dock ingen tydlig vision för hur församlingen ska fungera i stället och inte heller någon strategi för hur förändringen ska gå till. Det är tydligt att församlingen behöver förändras, men inte lika tydligt till vad den ska förändras och hur det ska ske.
Boken är redan på över 200 sidor, och jag förstår att det inte fanns utrymme för mer. Men det hade varit bra med några exempel på församlingar som gjort denna förändringsresa och lyckats, eller på nystartade församlingar som redan från början byggt enklare och mer relationsorienterat och med ett större fokus på smågrupper och husförsamlingar. Sådana exempel finns ju! Det kanske kan bli en bok till!
Det här är frågor jag jobbat med i hela mitt vuxna liv. När vi startade Råslätts församlingsgemenskap i början på 1980-talet brottades vi mycket med hur församlingen skulle byggas. Vi fick en vision och vi byggde efter den. Hur det blev har jag skrivit en del om på Barnabasbloggen (sök och läs om du är intresserad). De senaste tolv åren har jag jobbat med församlingsplantering och församlingsutveckling inom Svenska Alliansmissionen. Församlingen är nog det jag skrivit mest om här på Barnabasbloggen.
Jag rekommenderar verkligen att du läser När taket måste brytas upp och efter att du läst den kanske du ska fortsätta med en bok som kan hjälpa dig vidare. Jag avslutar därför den här texten med att ge några tips på bra böcker, som jag har presenterat tidigare. Här har ni länkar till mina blogginlägg om dessa böcker.
Nya sätt att vara kyrka av Björn Gusmark är en liten och lättläst skrift som fungerar bra som studiebok i en församlingsledning som vill jobba med förändring.
Nya vägar för världens skull - Förändringsarbete i frikyrkliga församlingar är en mycket läsvärd antologi om församlingsutveckling och förändringsarbete.
Flerstämmig församling av Stuart och Sian Murray Williams ger en teologisk grund och många praktiska tips för hur man kan bygga en församling där många är delaktiga och många röster hörs.
Mitt förslag är att du börjar med Ida-Marias bok och sen fortsätter med någon av de andra.
Uppdatering: Den 13 juni 2024 blev Ida-Maria intervjuad i tidningen Dagen om den nya boken och bakgrunden till den: När pappan tog sitt liv insåg Ida-Maria vad en församling kan betyda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar