fredag 9 augusti 2013

Tre sorters gåvor

Idag tänker jag presentera en modell för hur man kan förstå det här med nådegåvorna i Nya testamentet. Paulus ger oss fyra listor med olika gåvor. Man brukar använda det samlande begreppet nådegåvor  (grekiska: karisma) för allihopa. Listorna finns i Rom 12:6-8, 1 Kor 12:7-11, 1 Kor 12:27-30 samt Ef 4:11. När man ställer samman listorna blir det ungefär tjugo olika gåvor (beroende på hur man räknar). Man ser också direkt att gåvorna har olika karaktär. En del är mer övernaturliga genom Anden (tala i tungor, göra under, bota sjuka), en del verkar mer hänga ihop med personligheten (trösta, tjäna, leda) och en del är ledarfunktioner eller tjänster (apostlar, profeter, evangelister). Jag tycker att det finns ett uppenbart behov av att systematisera det hela på något sätt.

I det här blogginlägget presenterar jag ett sätt att dela in gåvorna i tre kategorier. Det är en praktiskt modell som jag använder när jag undervisar om det här ämnet. Den hjälper människor att komma i funktion och den stämmer väl överens med det som Paulus skriver om gåvorna. Jag är inte säker på att det var så här Paulus tänkte och jag påstår inte att detta är den "bibliska läran" om gåvorna, men jag tycker att den här modellen fungerar bra och ligger i linje med Bibelns undervisning, så därför använder jag den.

Jag har inte kommit på modellen själv, utan hämtar den från boken Discover Your God-Given Gifts av Don och Katie Fortune. Boken finns utgiven på svenska 1988 med titeln Upptäck dina gudagåvor. Jag har även stött på denna modell i andra sammanhang.

(Uppdatering den 23 mars 2018: Boken har nu kommit ut i en ny och omarbetad svensk översättning med titeln Upptäck dina gudagivna gåvor.)

Paulus mest omfattande undervisning om andliga gåvor finns i Första Korinthierbrevet kapitel 12-14. Redan i början av kapitel 12 gör han klart att han delar in gåvorna i tre olika grupper. Han skriver om nådegåvor, tjänster och kraftgärningar (1 Kor 12:4-6, tyvärr översätts den tredje gruppen "verksamheter" i Bibel 2000). Det är dessa tre kategorier jag använder i den här modellen.

Det är uppenbart att Paulus i första hand diskuterar de andliga gåvorna (grekiska: pneumatika) i 1 Kor 12-14. Jag tror att det är dessa han kallar för kraftgärningar och räknar upp i 1 Kor 12:7-11. Han skriver så här: "Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta. Den ene får genom Anden gåvan att meddela vishet..." och så räknar han upp nio olika gåvor genom vilka Anden framträder eller uppenbarar sig. Gemensamt för dessa nio är att de är övernaturliga. I engelska översättningar används ofta ordet "manifestation" i vers sju. NIV skriver tex: "Now to each one the manifestation of the Spirit is given for the common good" (1 Kor 12:7). Därför kallas dessa gåvor ofta för manifestationsgåvor. De brukar också kallas för Andens gåvor. Paulus kallar dem för de andliga gåvorna och han uppmanar oss att sträva efter att få dem. "Sträva efter kärleken, men sök också att vinna de andliga gåvorna (pneumatika), helst gåvan att profetera" (1 Kor 14:1).

onsdag 7 augusti 2013

Tänk förståndigt om dig själv

Den här texten skrev jag för Jönköpings-Posten och den publicerades som betraktelse över söndagens text fredagen den 2 augusti. Jag publicerar den även här och hoppas att någon uppskattar den.

Tionde söndagen efter trefaldighet, Nådens gåvor, Rom 12:3-8
”Nämn tre saker som du är bra på!” Vi var tjugofem vuxna pedagoger på fortbildning och det blev pinsamt tyst i rummet. Föreläsaren insisterade. Alla skulle nämna minst tre saker. För många var det riktigt svårt. Varför är det så svårt att säga vad man är bra på?

Gud har ju skapat oss med olika förmågor. Vi har alla fått gåvor. Alla kan göra vissa saker bra. Varför har vi då så svårt att säga det?  Detta ämne berörs i en av söndagens texter. I Rom 12:3-8 skriver Paulus om att ha en sund självbild och att upptäcka sin nådegåva. Det är viktiga ämnen.

Först och främst handlar det om att tänka realistiskt och förståndigt om sig själv. Paulus skriver till de kristna i Rom att de inte ska ha för höga tankar om sig själva, utan att de ska tänka som man bör tänka, med självbesinning (12:3). Det är viktigt att tänka förståndigt om sig själv. Man ska inte ha för höga tankar om sig själv och inte heller för låga. Det är bra att vara medveten om både sina starka sidor och sina svaga sidor. Tänk förståndigt, skriver Paulus, och uppmanar var och en att rätta sig efter det mått av tro som han har fått.

Den gamla svenska översättningen från 1917 översatte tyvärr den här versen felaktigt. I den står det att man ska "tänka blygsamt" om sig själv. Det är inte svårt att förstå vilka konsekvenser det fått för många av dem som läst i sin Bibel att de ska tänka blygsamt om sig själva. Många svenskar har svårt att säga något positivt om sig själva och att tänka blygsamt om sig själv har blivit något av ett svenskt karaktärsdrag. Kanske är det orsakat av både jantelagen och 1917 års bibelöversättning.

Ibland de kristna i Rom var det tydligen många som hade för höga tankar om sig själva. I Sverige är det ofta tvärtom. Om Paulus skulle skriva brev till en genomsnittlig svensk församling skulle han kanske skriva så här istället: ”Ha inte för låga tankar om er själva utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.”

tisdag 6 augusti 2013

Sommarens boktips



Efter flera veckors ledighet är det nu dags att börja jobba igen. Bloggen har också vilat under semestern, men nu är det dags för den att vakna. Mitt första inlägg efter semestern handlar om tre bra böcker jag läst i sommar.

Jag börjar med The Upside-Down Kingdom av Donald Kraybill. Det är en klassiker som skrevs redan 1978 och har kommit ut i flera upplagor. Jag har läst den helt reviderade versionen från 2003. Det är en mycket bra bok om Guds rike och får nog klassas som sommarens bästa läsning för min del. Författaren beskriver Jesus och hans undervisning om Guds rike mot den historiska bakgrunden i Palestina på Nya testamentets tid. Han visar att Guds rike är upp och ner jämfört med världens värderingar och visar hur det kan överföras till vår tid. Boken håller hög kvalitet i både det historiska studiet, bibeltolkningen och den nutida praktiska tillämpningen. Jag lärde mig en hel del nytt. Särskilt uppskattade jag den mycket grundliga och kloka genomgången av Jesus undervisning om
pengar och rikedom. Boken ger också ett intressant perspektiv på förhållandet mellan Guds rike, kyrkan, kulturen och strukturer. Det är en bok som verkligen utmanar till ett radikalt lärjungaskap.

En annan bok jag läst i sommar är Urban to the Core - Motives for Incarnational Mission av Juliet Kilpin. Det är en bok som handlar om att leva ut Guds rike och plantera församlingar i storstadsmiljöer. Juliet Kilpin jobbar i den brittiska missionsorganisationen Urban Expression som planterar församlingar i fattiga storstadsområden(inner-city) i England och Skottland. Den här boken berättar om erfarenheter från femton är av inkarnerande mission "in the inner-city". Urban Expressions sju "core commitments" och tjugoen "core values" presenteras i korta texter av Juliet Kilpin. (Värderingarna finns på svenska här.) Efter varje text följer en eller ett par personligt skrivna berättelser (av andra) om hur just denna värdering har tillämpats i ett av de församlingsplanterande teamen. Det är många av Urban Expressions ledare och medarbetare som delar sina erfarenheter och boken erbjuder en inspirerande och utmanande läsning som väcker eftertanke och bön. Varje kapitel avslutas med en bön med anknytning till kapitlets tema. Urban Expression finns numera även i Sverige; se här.

tisdag 9 juli 2013

En festival att minnas - möte, musik, mission

Den svenska sommaren är full av konferenser och festivaler där man kan höra Guds ord predikas och få ett möte med levande Gud. Den här sommaren har jag gjort ett endagsbesök på Nyhem (det skrev jag om här) och varit på New Wines konferens i Vänersborg (läs om det här). Den gångna helgen var jag på Gullbrannafestivalen. Även där var det stark förkunnelse, härlig lovsång och livsförvandlande gudsmöten. Här kommer min rapport från festivalen.


Detta var den femtonde Gullbrannafestivalen. Den hålls på Gullbrannagården, som ligger vid havet en mil söder om Halmstad och ägs av Svenska Alliansmissionen. Jag har varit med som deltagare vid två tidigare tillfällen, men det här var första gången som jag var med och jobbade med festivalen och såg arrangemanget från insidan. Jag är både imponerad och tacksam. Imponerad av vad Gud gör genom vanliga människor och tacksam över att få vara med i något som så tydligt är Guds verk. På Gullbrannafestivalen (GF) är det många som möter Gud och tar livsavgörande beslut.

GF arrangeras av SAU (Svenska Alliansmissionens Ungdom) samarbete med några församlingar och Gullbrannagården. Festivalen bygger på tre nyckelord: möte, musik, mission. De beskriver vad det handlar om.

Först och främst handlar det om möten med Gud och människor. Bibelstudier, seminarier, gudstjänster och nattvardsfirande samlar stora skaror varje dag. Förebedjare finns på plats vid dessa tillfällen och många söker Gud. Huvudtalare vid årets festival var engelsmannen Lee Saville. Hans budskap berörde och utmanade på djupet. Festivalen ger också mycket tid och utrymme för gemenskap och relationer. Människor kommer från hela landet (även om smålänningarna dominerar) och det är alla åldrar. Det unika med GF är att det är en musikfestival på en campingplats. Det är inget inhägnat festivalområde, utan allt sker helt öppet för alla och vanliga campinggäster blandas med festivalbesökare. Bibelstudier, gudstjänster och seminarier är öppna för alla. Det är bara konserterna man måste ha festivalpass för att komma in på. Detta skapar en helt unik stämning, alla åldrar kan trivas och det finns program som passar alla.

onsdag 3 juli 2013

Almedalen och Gullbranna

Medan de politiska samtalen pågår för fullt i Almedalen förbereder jag mig för att åka till Gullbrannafestivalen. Jag hade i och för sig gärna varit i Almedalen och samtalat om kyrkans och religionens roll i politiken, religionsfrihet, mångfald, flyktingpolitik och annat som är aktuellt, men det får bli en annan gång. Det är många kristna som är på plats i Almedalen och gör sin röst hörd och det är bra. Dagen berättar om detta här och här och Daniel Grahn skriver en ledarkrönika här.

Detta har också startat en välkommen diskussion om Guds och kyrkans roll i politiken. Björne Erixon skriver en mycket bra artikel om detta i Dagen idag och lyfter fram ett alternativ till att antingen försöka ta kontrollen och styra samhället eller dra sig undan och överge samhället. Han menar att kyrkan är mest kyrka när den är maktlös i världslig mening (läs artikeln här) och påverkar samhället som en profetisk gudsrikesgemenskap. Jag delar i stort hans synpunkter. Samtalet lär fortsätta.

Ett bra exempel på kristen politisk handling är kyrkornas gemensamma upprop för mångfald och generös flyktingpolitik. Det kan man läsa om här och här.

Men jag åker alltså inte till Almedalen utan till Gullbrannagården på Västkusten för att vara med på en kristen musikfestival. Jag ska jobba under hela festivalen. Jag ska stå i Alliansmissionens monter, leda ett seminarium, vara med i förbönsteamet, mingla, samtala och rekrytera pionjärer. Det finns platser där Guds närvaro är speciellt påtaglig, där människor möter Gud och liv förvandlas. Gullbrannagården är en sådan plats. Därför är det med stor förväntan jag åker till Gullbrannafestivalen. Jag ser fram emot goda möten med Gud och människor.

Kanske ses vi där.

tisdag 2 juli 2013

Att tala med tungor - en av Andens gåvor

Med inspiration från New Wine konferensen och boken om den helige Andes århundrade börjar jag idag en serie inlägg om Andens gåvor. Det första handlar om gåvan att tala med tungor.

På pingstdagen blev lärjungarna uppfyllda av den helige Ande och "började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem" (Apg 2:4). Det här är första gången som tungomålstalande förekommer i den bibliska historien. Egentligen borde det översättas: "började tala andra språk, med de ord som Anden ingav dem". På pingstdagen började lärjungarna prisa Gud på språk som de inte hade lärt sig eller förstod. Det var ett mirakel. Det blev ett mäktigt tecken på Guds närvaro och många samlades för att lyssna. De blev förbluffade när de hörde sina egna språk talas.

Vid två ytterligare tillfällen berättar Lukas om att de som blir uppfyllda av Anden talar med tungor (Apg 10:46, 19:6), men där verkar det inte som att de som lyssnade förstod vad som sades. Förutom dessa tre texter i Apostlagärningarna nämns tungotalet bara i tre kapitel i Första Korinthierbrevet där Paulus diskuterar de problem som uppkommit i församlingen med anledning av de andliga gåvorna (1 Kor 12-14). Det är dessa texter vi måste utgå ifrån om vi vill formulera en biblisk förståelse av gåvan att tala med tungor (gåvan att tala med andra språk).

Ett bönespråk
Gåvan att tala med andra språk (tungor) är en övernaturlig förmåga att tala, tillbe och be på ett språk som man själv inte förstår eller har lärt sig. Tungotalet är framför allt en kommunikation med Gud, ett bönespråk. "Ty den som talar med tungor talar inte till människor utan till Gud; ingen förstår honom, i sin ande talar han hemligheter" (1 Kor 14:2). När man talar med tungor är förnuftet inte aktivt utan man ber med sin ande. "Ty om jag ber med tungor är det min ande som ber, medan mitt förnuft är overksamt", skriver Paulus (1 Kor 14:14). Det betyder att förnuftet kan hålla på med andra saker medan man talar med tungor (köra bil, läsa böcker, lösa matematiska problem m.m.). Det är en vanlig missuppfattning att tungotal har med extas att göra. Det är helt fel. Paulus visar tydligt att den som talar med tungor förväntas ha kontroll över sitt uppträdande. Han skriver om ordningen vid församlingens sammankomster: "Vid tungotal får två eller högst tre tala, en i sänder, och någon ska tolka. Finns det ingen uttolkare ska tungotalaren tiga vid sammankomsterna och tala till sig själv och till Gud" (1 Kor 14:27-28). Den som talar med tungor har alltså själv kontrollen över det. Man kan börja när man vill och sluta när man vill. Man kan själv bestämma om man talar högt eller tyst.

måndag 1 juli 2013

Några dagar med New Wine i Vänersborg

Förra veckan var jag på New Wines sommarkonferens i Vänersborg. Nu ska jag försöka summera mina intryck och dela något av det jag fått med mig hem. Det har varit fyra intressanta och givande dagar. Jag hade inte varit på något New Wine-arrangemang tidigare och ett av syftena med att åka var att lära känna New Wine lite närmare.

På inledningsmötet på onsdagskvällen angav Daniel Norburg (ordförande i New Wine Sverige) tonen i sin förkunnelse. Utifrån kung David i Gamla testamentet pekade han på de tre saker som New Wine framför allt betonar; tillbedjan, Guds ord och Andens kraft. Dessa tre betoningar präglade också hela konferensen. Det var mycket tid för lovsång och tillbedjan, en hel del bibelundervisning och en stark betoning på det profetiska och helande. En sak som jag noterade är att New Wine-ledare ofta kopplar ihop Bibeln och profetiska budskap när de talar om Guds ord. Det återkommer jag till i slutet av detta inlägg.

Jag tror att New Wines viktigaste bidrag till den svenska kristenheten är betoningen på det karismatiska och Andens gåvor. Det finns alltid en risk att vi tappar bort den nödvändiga karismatiska dimensionen i våra liv och våra församlingar. New Wine hjälper oss att inte glömma bort att Gud talar idag genom profetiska budskap, att han helar sjuka även i vår tid och att Anden kan leda oss på samma sätt som han ledde Paulus och Filippos i Apostlagärningarna. Det är också detta som jag framför allt tar med mig från konferensen. Även om Andens gåvor är en del av min vardag är det inspirerande att vara i en miljö där det är så många vittnesbörd om helande och så många konkreta profetiska budskap. Tron stärks när man ser att det fungerar. Faktum är att många menar att det blivit ett genombrott för helande i Sverige på senare år. Fler och fler vittnesbörd om kroppsligt helande rapporteras. Jag tror att New Wine och inte minst New Wine-inspiratören John Derneborg (pingstpastor i Vänersborg) har varit viktiga redskap i detta.