Kyrkan och politiken

Har kyrkan en politisk uppgift? frågade Torbjörn Johansson i Dagen den 27 december. Hans artikel gav ett mycket intressant svar utifrån den lutherska tvåregementsläran. I flera forum på nätet blev det genast intressanta samtal om kyrkan och politiken och jag bestämde mig snart för att jag skulle skriva något om det. Det här med den kristnes och församlingens relation till samhället, politiken och kulturen är dock en komplicerad fråga där det finns många olika synsätt och jag kände att jag behövde läsa på och fundera innan jag skrev något. Nu har jag gjort det och här kommer mina reflektioner.

Jag börjar med att göra en översikt över de olika synsätt som finns. Det finns som sagt väldigt många olika förhållningssätt till kristet samhällsengagemang och kyrkans relation till politiken. Det har gjorts olika försök att dela in de synsätt som finns i olika kategorier och i min diskussion tänker jag ta avstamp i tre olika förslag. Per-Axel Sverker delar in i tre kategorier, Tim Keller delar in i fyra olika i sin bok Center Church och Richard Niebuhr delar in i fem olika kategorier i sin klassiska bok Christ and Culture från 1951.

Jag börjar med den enklaste indelningen, som jag har hämtat från en artikel som Per-Axel Sverker skrev i tidningen Nytt Liv någon gång under 1980-talet. Jag har kvar artikeln som PDF och använde den när jag undervisade i kyrkohistoria på Mariannelunds folkhögskola. Artikeln har rubriken Korsets folk och handlar i första hand om fornkyrkan, men Per-Axel Sverker inleder artikeln med att tala tre olika modeller för hur kristna rörelser genom historien har hanterat frågan om församlingens relation till det omgivande samhället. Han talar om separationsmodellen, identifikationsmodellen och transformationsmodellen. Så här presenterar han modellerna:

Ett problem för den kristna människan är att hon lever i två världar samtidigt. Hon är medborgare i Guds rike, men på samma gång lever hon högst konkret i denna värld. Under historiens gång har teologer och rörelser löst problemet med denna spänning mellan Riket och världen på olika sätt.

Det har alltid funnits sådana som förespråkat separationsmodellen, d.v.s. så total åtskillnad som möjligt. Den kristne måste leva skild från världens liv. Visserligen kan han inte undgå världen helt, men han bör välja att så lite som möjligt befatta sig med den.

En stor grupp kristna, t.ex. den lutherska traditionen, har anslutit sig till identifikationsmodellen. Den här världen står under Guds skapelsemakt. De olika skapelseordningar som är inrättade, t.ex. familjen och samhällsstyret, är under Guds kontroll. Den kristne ska identifiera sig med båda sina existenser i ”Guds två regementen”. 

Den andre store reformatorn, Calvin, kan däremot ställas in under transformationsmodellen. Skillnaden gentemot de övriga ligger här i en tro att strukturerna kan förändras. Man ska alltså varken dra sig undan eller anpassa sig, utan på ett aktivt och optimistiskt sätt arbeta för förändring. Denna återställelse är fragmentarisk, men särskilt i församlingen finns ett embryo till en helt ny värld.

Bokpresentation: Church Planting in Europe

Ett nytt år har precis börjat. Det är med stor förväntan jag går in i det nya året, då jag bland annat kommer att fylla 60 år. Det är svårt att ta in att jag har blivit så gammal. Jag hoppas att jag har en del kvar att ge i alla fall.

En av de saker jag kommer att jobba med under 2019 är naturligtvis mission och församlingsplantering i Sverige. Det är ju det som är min huvudsakliga uppgift just nu. Jag har precis läst en bok om församlingsplantering i Europa och den vill jag presentera idag. (Jag har förresten alltid precist läst en bok.)

I juli 2014 hölls ett symposium i Leuven, Belgien. Temat var mission i Europa och den här boken innehåller arton föreläsningar som presenterades vid konferensen. Boken heter Church Planting in Europe - Connecting to Society, Learning from Experience. Efter ett introduktionskapitel är de arton följande kapitlen indelade i fyra olika avdelningar.

Så här ser innehållet ut:

Introduction

1. Introduction: The Ongoing Challenge of Church Planting in Europe,  - Evert Van de Poll, Frankrike

Part 1: Biblical Reflections

2. The Essential Foundation: The Bible and Church Planting, - Chris Wigram, England

3. Prayer in the Ministy and Life of a Church Planter, - Boris Paschke, Belgien

4. How to Create a Jesus Movement of Multiplying Churches, -Dietrich Schindler, Tyskland

När Jesus föddes i Betlehem

Det är snart jul och vi förbereder oss för att fira att Jesus föddes i Betlehem. Ett sätt att förbereda sig är att läsa om denna händelse i Bibeln. I Nya testamentet finns fyra olika skildringar av Jesus liv, men bara två av författarna berättar något om hur det gick till när Jesus föddes, nämligen Matteus och Lukas. De två andra (Markus och Johannes) ger andra perspektiv. De senaste dagarna har återigen jag läst hur de fyra evangelierna börjar sina berättelser om Jesus.

I Markusevangeliet dyker Jesus direkt upp som vuxen man och presenteras kort och gott som Jesus Kristus, Guds son, utan någon närmare förklaring av vad det innebär. Att det är något speciellt med Jesus förstår man ändå när Jesus döps och det hör en röst från himlen: "Du är min älskade son. I dig har jag min glädje" (Mark 1:11).

Matteusevangeliet berättar om Jesus födelse ur Josefs perspektiv och vi får bland annat veta att en Herrens ängel visar sig för Josef i en dröm vid tre (eller möjligen fyra) olika tillfällen och talar om vad han ska göra (Matt 1:20-21, 2:13, 19-22).

Matteus lägger också stark betoning på att Maria var jungfru och att ingen man var inblandad när Jesus blev till. Han skriver: "...innan de hade varit tillsammans visade det sig att hon var havande genom den helige Ande" (Matt 1:18), och ängeln säger till Josef: "Josef, Davids son! Var inte rädd för att ta till dig Maria som din hustru, för barnet i henne har blivit till genom den helige Ande" (Matt 1:20). Vi får också veta att Josef gifte sig med Maria efter att ängeln talat till honom, men att han väntade med att ligga med henne tills Jesus hade blivit född (Matt 1:24-25).

Lukasevangeliet ger den mest detaljerade skildringen av hur det gick till när Jesus föddes och det är tydligt att det är Marias egen berättelse som kommer fram här. Lukas berättar om hur ängeln Gabriel kommer till Maria och berättar att hon ska föda en son. Även i Lukasevangeliet är det tydligt att Maria är jungfru och att inte någon man är inblandad i att barnet blir till (Luk 1:27, 34-35). Det är också Lukas som ger oss den text som brukar kallas "julevangeliet" och har alla spännande detaljer, som att Josef och Maria var tvungna att resa till Betlehem på grund av skattskrivningen, att det inte fanns någon plats för dem i värdshuset, att barnet därför fick läggas i en krubba (djurens matplats) och om herdarna som kom till det nyfödda barnet efter att ha fått höra änglarna tala om det som hade hänt (Luk 2:1-20). Lukas berättar även om några andra händelser från Jesus barndom. Två gånger nämner han att Maria bevarade det som hände i sitt hjärta (Luk 2:19, 51). Kanske hade han hört berättelsen direkt från henne själv.

Johannesevangeliet skrevs sist av de fyra evangelierna och det berättar ingenting om Jesus födelse. Johannes tar oss istället med tillbaka ända till världens skapelse. Hans evangelium börjar med orden "I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud" (Joh 1:1-2). Det låter lite kryptiskt och först kanske man inte förstår vad han skriver om, men snart blir det tydligt att det handlar om Jesus. "Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning" (Joh 1:14). Vad Johannes säger är alltså att Jesus Kristus är Guds son, som en gång var med och skapade världen. Det lilla barnet som föddes i Betlehem var Gud själv som hade blivit människa.

Du och jag blev till på vanligt sätt. Vi hade ingen existens innan vi formades i livmodern hos vår biologiska mamma. Med Jesus var det annorlunda. Han fanns i evighet. Han skapade världen. Han var hos Gud och han var Gud. Han blev människa, "avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria", som det heter i trosbekännelsen. Jesus är unik!

Johannes kallar Jesus för Guds ende son. Det finns ingen annan som han. Du och jag är inte Guds barn eller Guds söner på samma sätt som Jesus är det. Men de goda nyheterna är att vi faktiskt kan bli Guds barn. Dessa goda nyheter har Johannes klämt in i sitt första kapitel mellan de verser vi läst tidigare. "Men åt alla dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn" (Joh 1:12). Alla som tror på Jesus och tar emot honom i sitt liv blir Guds barn. Johannes skriver att de blir födda av Gud. De får ett nytt liv. När vi föds av våra jordiska föräldrar blir vi deras barn. När vi föds av Gud blir vi Guds barn. Så enkelt är det. Det är goda nyheter och det var därför Jesus föddes i Betlehem.

Om du tror på Jesus och tar emot honom kan också du bli Guds barn!

Varför inte passa på och läsa de första kapitlen i de fyra evangelierna den här julen. Du kanske upptäcker något nytt. Jag har skrivit mer om dessa kapitel här: När Gud blev människa.

Vad betyder det att bära frukt?

I mitt förra inlägg ställde jag frågan: Hur mäts det kristna livet? Det svar jag fann på den frågan var att det kristna livet inte mäts bara i trohet, utan även i fruktbärande. I det samtal som uppstod på Facebook med anledning av texten var det många som frågade vad Jesus syftade på när han talade om att bära frukt. Alltså: Vad är frukten? Idag ska jag försöka svara på den frågan.

Jag har gått igenom alla texter i Nya testamentet som talar om att bära frukt och jag tänker att Johannesevangeliet 15:1-17 hör till de viktigaste. Där talar Jesus om vikten av att bära frukt: "Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt" (Joh 15:2) och vidare: "Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då ska Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn" (Joh 15:16). Det intressanta är att Jesus inte förklarar vad frukten är. Det finns faktiskt ingen uttömmande förklaring av det någon annanstans heller. Därför har jag försökt göra en sammanställning av vad Bibeln säger om att bära frukt. Detta är i korthet vad jag kommit fram till.

Bilden av den troende som ett träd som bär frukt finns i Gamla testamentet, men den utvecklas inte så mycket där. Psalmisten skriver att den som lever av Herrens ord "är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, och bär sin frukt i rätt tid" (Ps 1:3). Jeremia talar om att den som litar på Herren inte slutar att bära frukt, även om det kommer ett torrt år (Jer 17:7-8). Profeten Hosea talar om att Israels folk först bar god frukt och sedan dålig (Hos 9-10). Något som Jesus anknyter till när han talar om att Gud vill ha ett folk som bär frukt (Matt 21:43). I fortsättningen av den här texten koncentrerar jag mig på Nya testamentet.

Hur mäts det kristna livet?

I en intressant debattartikel i tidningen Dagen förklarar Peter Halldorf och Magnus Malm att de inte kommer att flyga mer. Detta på grund av flygets negativa inverkan på klimatet. Jag sympatiserar verkligen med deras inställning och håller med om att vi som kristna bör minska vårt flygande, särskilt sådant flygande som har med semesterresor att göra. Dessa båda profilers offentliga ställningstagande kan förhoppningsvis få många att tänka till.

Halldorf och Malm skriver att deras beslut grundar sig på tre bibliska motiv. 

1. Gud har skapat himmel och jord och som människor har vi fått uppdraget att ta hand om Guds skapelse. 

2. Jesus kallar oss att följa honom på livets alla områden, och det gäller även hur vi hanterar pengar, konsumtion, arbete och resor. 

3. Det kristna livet mäts inte i resultat utan i trohet. "Våra handlingar driv djupast inte av vilka resultat vi kan uppnå, utan av trohet mot Kristus", skriver författarna, och syftar på att även om deras beslut inte påverkar klimatet speciellt mycket är det en viktig symbolhandling och uttryck för trohet mot Kristus.

Jag håller med Halldorf och Malm om mycket av det de skriver, men den tredje punkten skulle jag vilja komplettera. Den kanske är tillämplig i den här frågan, men jag tror inte att det är en allmängiltig princip att det kristna livet mäts i trohet. Det är något som saknas i det påståendet. Det kristna livet mäts inte bara i trohet, utan det finns en annan viktig faktor som vi inte får tappa bort, nämligen fruktbärande. Det räcker inte att vara trogen. Vi måste också bära frukt om vi ska hålla måttet. 

Kom ihåg vad Jesus sa: "Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt" (Joh 15:2) och vidare: "Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå. Då ska Fadern ge er vad ni än ber om i mitt namn" (Joh 15:16).

Apologetik och församlingsgrundande - om betydelsen av gemenskap

Den gångna helgen var jag med på ledarkonferensen Uppdrag: Guds rike i Korskyrkan i Stockholm. Initiativtagare till konferensen var Svenska Evangeliska Alliansen och Apologia och den var ett första försök att arrangera en nationell version av European Leadership Forum (ELF), som äger rum i Polen varje vår.

Konferensen hade sjuttiofem deltagare och dessa var fördelade på tre olika spår: apologetik, samhällspåverkan och församlingsgrundande (FG). Två tredjedelar av deltagarna var med på apologetikspåret och den sista tredjedelen var fördelad på de övriga spåren. Dessutom fanns det både gemensamma samlingar för hela konferensen och valbara seminarier. Det var ett innehållsrikt program under två intensiva heldagar. Att apologetikspåret blev så dominerande på denna första ELF-konferens berodde nog delvis på att Apologia var initiativtagare till konferensen och att den engelske författaren Andy Bannister var talare i apologetikspåret. Jag fick intrycket att många kom till konferensen för att de ville lyssna på honom.

Jag och Peter Svanberg från Equmeniakyrkan hade hand om FG-spåret. Vi var den minsta gruppen av de tre. Naturligtvis hade vi hoppats på att vara fler både på konferensen som helhet och på FG-spåret, men man ska inte förakta det lilla. Det som börjar smått kan växa sig stort med tiden, och jag tycker att vi hade många bra samtal och en god gemenskap.

På tåget upp till Stockholm i fredags läste jag Joel Halldorfs ledare i Dagen där han kommenterade Black friday. Han skrev bland annat om att ingen kan stå emot trycket från den omgivande kulturen på egen hand. Vi behöver gemenskaper för att kunna leva och tänka annorlunda. Vi behöver varandra för att följa Jesus och växa i tron. Ledaren landade i att vi behöver församlingen. De tankarna snurrade i mitt huvud under hela konferensen. Konferensens tre spår är alla viktiga, men varken samhällspåverkan eller apologetik kommer att få någon bestående inverkan om det inte finns levande och dynamiska kristna gemenskaper utspridda i samhället som världens ljus och jordens salt (Matt 5:13-16).

Bokpresentation: The Making of a Leader

För en dryg månad sedan blev jag utmanad att läsa The Making of a Leader av Robert Clinton. Det är en annorlunda bok om ledarskap och den kom ut första gången 1988. Jag har dock missat den och hörde talas om den för första gången för några år sedan. Tidigare har jag inte varit så intresserad, men nu bestämde jag mig för att läsa den och det ångrar jag inte. Idag vill jag presentera boken och dela något av vad jag lärt mig av den. 

Robert Clinton är pensionerad professor i ledarskap vid Fuller Theological Seminary i Passadena, Californien. Han har ägnat hela sitt liv åt att studera hur ledare utvecklas och det är det den här boken handlar om. Bokens undertitel är Recognizing the lessons and stages of leadership development. Boken handlar alltså inte så mycket om vad det innebär att vara ledare utan mer om hur Gud formar en ledare genom hela livet. Det har varit mycket intressant och givande läsning. Och den har också blivit väldigt personlig.

Clinton menar att en ledares utveckling under en livstid i bästa fall utvecklas genom fem olika faser. 

1. Sovereign Foundations - Grunden läggs under barndomen. På ett suveränt sätt lägger Gud grunden genom att forma personlighet, familj, tidiga erfarenheter och förmågor. 
2. Inner-Life Growth - Den andra fasen börjar i regel med omvändelsen eller överlåtelsen till att tjäna Gud. Under den här fasen formas det inre livet med Gud. Fokus ligger på att lära känna Gud och börja vandra med honom. 
3. Ministry Maturing - I den tredje fasen ligger fokus på uppgiften. Ledaren kommer i funktion i sin tjänst och växer i sina gåvor. 
4. Life Maturing - Genom kriser och konflikter mognar ledaren i sin karaktär och i sin tjänst. I den fjärde fasen blir fokus ofta mer på att vara än att göra, och tjänsten flödar utifrån livet på ett nytt sätt. Enligt Clinton kan fas 3 och 4 ofta överlappa varandra. 
5. Convergence - I den femte fasen når ledaren något som Clinton kallar för konvergens. Det betyder att alla ledarens gåvor, erfarenheter och lärdomar från livet sammanflätas och ledaren når en maximal potential i sin tjänst.