torsdag 24 mars 2011

Tron på Jesus är avgörande


I vår församling håller vi på att läsa Johannesevangeliet. Vi är med i kampanjen 100 dagar med Jesus som pågår i Jönköping och den bygger på Johannes evangelium, så vi läser både enskilt och tillsammans. Under några veckor är Johannes också en del av min dagliga bibelläsning. Det får mig att reflektera.

I Johannesevangeliet är det påfallande hur starkt Jesus betonar vikten av att tro på honom. Att tro på Jesus är tydligen viktigare än något annat och det verkar avgöra vår gemenskap med Gud och om vi har evigt liv. Om man inte tror på Jesus går man under och missar det eviga livet. Här följer några exempel på vad jag har läst på sista tiden.

"...för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv." (Joh 3:15)

"Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv." (Joh 3:16)

"Den som tror på Sonen har evigt liv. Men den som vägrar att tro på Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom." (Joh 3:36)

"De frågade då: 'Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?' Jesus svarade: 'Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt'." (Joh 6:28-28)

"Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem uppstå på den sista dagen." (Joh 6:40)

"Därför sa jag att ni skall dö i era synder. Ty om ni inte tror att jag är den jag är skall ni dö i era synder." (Joh 8:24)

"Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö." (Joh 11:25-26)

"och när han (den helige Ande) kommer skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är. Synd: de tror inte på mig." (Joh 16:8-9)

I Evangeliets inledning skriver dessutom Johannes att det är genom tron på Jesus som man blir Guds barn: "Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn." (Joh 1:12)

Kan det verkligen vara så? Kan tron vara helt avgörande? Det är många som har svårt att acceptera det. Inte minst de sista veckornas bloggdiskussioner om kristen tro har visat att det är så. Det viktiga är inte vad man tror utan hur man lever, påstår någon. En annan tror att alla kommer till himlen till slut oavsett vem eller vad man tror på här i livet. En tredje hoppas att man får många chanser att säga ja till Jesus även efter att man har dött. Till sist ska väl kärleken segra och alla, eller åtminstone de flesta ta emot Guds kärlek och få evigt liv.

Jag kan förstå att många önskar att det skulle vara så och att många attraheras av dessa uppfattningar. Men jag tror att de är fromma förhoppningar, som saknar en biblisk grund. Som jag förstår Jesus i Johannesevangeliet är det glasklart. Hur man ställer sig till honom detta livet avgör om man har evigt liv eller inte. Att inte tro på Jesus tycks vara den största synden en människa kan göra (se Joh 16:8-9 ovan). Vi kan nämligen inte komma till Gud av oss själva, utan behöver en herde som leder oss och en frälsare som räddar oss. Jesus är den herden och den frälsaren och det är bara genom att koppla oss till honom som vi kan få det eviga livet. Den kopplingen sker genom tron. Om tron nu är så avgörande är det förstås viktigt att vi förstår vad tro är. Så vad är då tro för något?

Tro är förtröstan. Det är att lita på en person. Det är att lita på Jesus, och allt det han har sagt och gjort. Framför allt handlar det om att lita på att hans död och uppståndelse räddar oss.

Tro är också försanthållande, dvs att tro på vissa fakta om Jesus, vem han är. "Ty om ni inte tror att jag är den jag är skall ni dö i era synder", säger Jesus. Viktiga fakta om Jesus finns i den apostoliska trosbekännelsen.

En levande tro visar sig också i gärningar. Tro utan gärningar är död, skriver Jakob (Jak 2:26). Tro och lydnad hänger ihop. Att tro är inte bara att teorietiskt hålla med om vissa fakta, utan det är att ta emot Jesus och börja följa honom. Det är något som förvandlar ditt sätt att leva.

Detta är vad jag har reflekterat över när jag har läst Johannesevangeliet de senaste veckorna. Vad tänker du om det?

5 kommentarer:

  1. Ja, det är intressant med Johannesevangeliet.
    Ett av johannes syfte med vad han skrev var att det skulle ge oss tro.
    Se nedanstående länk om Johannes sju tecken http://enkelforsamling.blogspot.com/2009/11/johannes-sju-tecken.html
    Vi har läst flera av dessa tecken tillsammans och ställt oss frågorna och det har varit mycket välsignat!

    SvaraRadera
  2. Intressant. Man kan ju tolka det som så att tron på Jesus är allt vi behöver. Allt det där andra är inte frälsningsavgörande även om det är gott, del i förvaltandet och manifesterar kärleken i världen.
    Jag har också funderat på det om trosbekännelserna. Jesu undervisning är i princip är frånvarande i apostoliska trosbekännelsen. Den tycks mer vara en referens till Jesus, att det är trons subjekt som är den centrala, inte trons pereferi.
    Kan en förståndshandikappad bli räddad? Hur mycket och vad i försanthållandet måste vi omfatta med tron?
    Sedan tror jag bekännelse och handlingar handlar om efterföljelse. Vi får visa vår kärlek genom dem och svara på Guds kärlek så mycket det kommer an på oss. Det bekräftar vår tro på honom och är del i en levande tro. Men att vi måste tro ditt och datt eller göra si och så för att bli frälsta blir konstigt, det blir gärningslära, inte frälst av nåd.
    Jag tycker det avslöjas i de tre punkterna. Förtröstan är på en person (Jesus), försanthållande är till fakta (en avbild?) och gärningar är konsekvens (ta emot Jesus gör jag ju i förtröstan).

    SvaraRadera
  3. Tack för era kommentarer Mathias och Mosaikmannen.
    När jag skriver om försanthållande menar jag inte att man måste skriva under en trosbekännelse eller ha en viss intellektuell kunskapsnivå. Det handlar mer om relation och förtröstan på Jesus som person. Men när man litar på en person så hänger det också ihop med vem den personen är. Att tro på Jesus handlar om både vem Jesus är och vad han har sagt och gjort, och därför innehåller tron även försanthållande. Man kan ju inte lita på någon om man inte vet vem det är, eller hur?

    SvaraRadera
  4. Väldigt bra formulerat tycker jag! Höll förra veckan en morgonandakt där jag tog upp Love wins-debatten och hänvisade till diverse bibelord från Johannes, precis som du. Lite senare konstaterade jag att det var ju lite ironiskt(?) att alla mina bibelord var hämtade från "kärlekens apostel"

    SvaraRadera
  5. Det är verkligen så att det är skillnad mellan en död och en levande tro. Tron är verksam i kärlek, och även demonerna tror ju på Kristus. Dogmerna är viktiga, men måste kompletteras med gärningar. Gärningarna ska inte bara vara yttre (fariseism) utan måste vara styrda av ett rent hjärta. Blott Gud känner allas hjärtan.
    Per, koptisk-ortodox.

    SvaraRadera