Nu har jag sett de tre första avsnitten av den amerikanska TV-serien The Bible, som sänds av SVT i påsk. Den består av fem avsnitt och berättar Bibelns historia från början till slut. Här kommer nu några reflektioner.
Varje avsnitt är på en och en halv timme, så nu har jag alltså sett fyra och en halv timmar och det har tagit mig från skapelsen till att Jesus just har börjat sin verksamhet. Det är med blandade känslor jag nu summerar intrycken.
Det finns en del som är bra. Jag gillar idén med att presentera hela Bibelns historia på film. Det behövs i vår tid, när många hellre ser filmen än läser boken. Det är bra att få hela berättelsen i ett svep. Det är många som inte har grepp om hur berättelsen hänger ihop och därför har svårt att sätta in de olika bibelberättelserna i sitt historiska sammanhang. Filmen kan vara en hjälp att förstå det historiska sammanhanget. Jag gillar även greppet att börja med Noa och låta honom berätta om skapelsen och syndafallet. Abrahams kallelse blir också presenterad på ett bra sätt och jag uppskattar beskrivningen av episoden med de tre männen som kommer och hälsar på Abraham. Precis som i bibeltexten är det först lite oklart vilka de är, men efter ett tag förstår man att det är två änglar och Herren själv (se 1 Mos 18-19). När de två änglarna kommer till Sodom spårar dock berättelsen ur. Plötsligt drar änglarna sina svärd och blir värsta ninjakrigare och en av TV-seriens stora svagheter avslöjar sig: de många extra våldscenerna som saknar belägg i bibeltexten. Bibelns berättelse är tillräckligt våldsam ändå och det är helt onödigt att lägga till saker till berättelsen. Man måste ju ändå ta bort sådant som finns med, så varför då lägga till sånt som inte finns? Ändå kryddas filmen gång på gång med extra våldscener, ofta långa och utdragna.
Det är som sagt mycket av Bibelns historia som inte kommer med i TV-serien. Man måste med nödvändigt korta ner den och däför gör berättelsen långa hopp. Vi får följa Abraham, men sen hoppar den över Isak, Jakob, Josef och hans bröder. Istället flyttas vi direkt till Moses tid. Efter uttåget ur Egypten hoppar filmen över hela den 40-åriga ökenvandringen. Efter erövringen av Jeriko är vi strax mitt i domartiden där allt fokus ligger på Simson. Och sen är vi plötsigt framme vid att Saul blir kung. Israels första kungar Saul och David blir ganska väl skildrade, men när Salomo fötts hoppar berättelsen snabbt 400 år fram i tiden till Nebukadnessars erövring av Jerusalem och den babyloniska fångenskapen. Daniels liv skildras ingående och sen kommer återvändandet till Jerusalem och sen hoppar vi blixtsnabbt till händelserna kring Jesus födelse. Det går fort, men hänger ändå ihop och man får helhetsbilden och det är bra. Man kan förstås ha synpunkter på urvalet av vilka personer och händelser som skildras, men det måste ju göras. Men det är klart att det är en brist att många mycket viktiga karaktärer som Jakob, Josef, Salomo, Elia, Elisa och Jesaja mer eller mindre plockas bort ur berättelsen. Och det hade varit bra att ta med några av de betydelselfulla kvinnorna som t.ex. Rut och Ester. Man kan få känslan att det är möjligheten att skapa häftiga actionscener som delvis styrt urvalet. Jag hade föredragit fler personporträtt och färre våldscener.
Som bibelläsare och bibellärare undrar jag förstås hur trogen filmen är mot Bibelns text. Om det vill jag säga några saker. När det gäller Bibelns under och tecken framställs de rakt av, så som Bibeln berättar dem. Det övernaturliga finns där tydligt. Gud är på riktigt. Änglar finns. Gud visar sig i en brinnande buske. Daniels tre vänner överlever när de kastas in i den brinnande ugnen och Daniel själv överlever när han kastas i lejongropen. När det gäller det övernaturliga är filmen trogen mot texten. Men i detaljer ändrar filmen ofta på historien, som när Abraham och Lot skiljs åt, när Daniel skickas till Babylon eller när Johannes döparen blir avrättad. Det är kanske små deltaljer som inte ändrar historien, men varför följer man inte texten när man ändå gör en filmatisering av Bibeln? Det finns dock en allvarligare aspekt på detta med troheten mot bibeltexten och det handlar om tolkningen av berättelsen.
Bibelns berättelse handlar om Guds räddningsplan för världen. Gud väljer en man, Abraham, för att genom honom välsigna alla folk. Abrahams ättlingar blir ett folk och genom det folket ska frälsaren komma, räddningsplanen förverkligas och hela jorden uppfyllas av Guds härlighet. Gud är aktiv genom hela historien som domare, befriare och frälsare. Han dömer och straffar de onda och ogudaktiga vilket folk de än tillhör och han räddar och hjälper dem som fruktar honom och gör det goda. Gud styr historien mot ett mål och han engagerar sig i människornas tilltrasslade och trasiga liv, även om det innebär att han får smuts på sina händer. Han är god och kärleksfull och därför kan han använda trasiga och syndiga människor. Det är den här tolkningsramen man behöver för att förstå Bibelns ofta komplicerade, dramatiska, blodiga och våldsamma historia. När man läser bibeltexten finns den här tolkningsramen med och det är ändå svårt att hänga med i svängarna och ibland är det svårt att förstå Guds lagar och hans inblandning i krig och ond bråd död. I TV-serien saknas mycket av tolkningsramen och förklaringarna och därför uppfattar nog många berättelsen, som en ganska svårbegriplig historia om krig och erövring.
Det leder fram till den sista reflektionen om TV-serien om Bibeln. Varje kväll när jag stängt av TV:n har jag plockat fram min Bibel för att kolla vad det egentligen står skrivet. Jag har blivit utmanad och inspirerad att läsa berättelsen på nytt för att kolla detaljerna och förstå den bättre. Om TV-seren får vana och ovana bibelläsare att öppna sina biblar har den trots allt bidragit till något gott.
Ikväll sänder SVT den fjärde delen. Den handlar om Jesus. Om TV-serien lyckas presentera Jesus på ett trovärdigt sätt blir nog avgörande för mitt slutliga omdöme (det finns nu här).
Har du sett TV-serien om Bibeln? Vad tycker du om den?
Jag tycker det är bra att bibeln får en så stor del av TV-utbudet vid påsken eftersom kristen tro inte har några företräden i Sverige längre tar jag det inte för självklart och känner mig välsignad av en snabbgenomgång av Bibeln. Jag uppskattar filmens berättarform även om den har begränsningar kopplat till bokens. Jag såg del 1 och 2, missade gårdagen och ska snart se dagens. Över lag tycker jag den tidigare filmatiseringen som skildrar GT-personligheterna är bättre. De ger mer tid och detaljer åt varje porträtt och därmed kanske mer rättvisa åt berättelserna.. men jag har ändå uppskattat att se påskens version och vinklar.. alltid ser man något nytt ur en regissörs ögon och tolkning.
SvaraRaderaGod fortsättning på påskhelgen!
Kristus är uppstånden!
MS Uppsala :)