söndag 30 mars 2014

Frikyrkan historiskt förankrad

Här kommer nu hela min artikel om frikyrkans historiska förankring. Den publicerades i Dagen den 28 mars. 

Nyheten om att Ulf Ekmans blir katolik har orsakat en debatt om kyrkans sanna natur. Det verkar som att många utgår från att det är de historiska kyrkorna som står för den historiska kontinuiteten med urkyrkan. Frikyrkorna betraktas som en historisk parentes. De katolska och ortodoxa kyrkorna med sina rika traditioner attraherar många. Peter Halldorf är en av dem som vill leda frikyrkofolket i den riktningen och det lyser igenom i hans artikel om en evangelisk katolicitet (Dagen 19/3).  Jag vill här peka på en frikyrklig teologi om församlingen och en alternativ syn på kyrkans historia.

Peter Halldorf skriver i sin artikel att den svenska frikyrklighetens förgrundsgestalter inte hade för avsikt att bilda nya kyrkor, utan bara ville förnya den Svenska kyrkan. Det stämmer inte alls. Den svenska frikyrkans pionjärer var baptister och de hade en helt annan vision. Deras vision var inte att förnya den institutionella kyrkan, utan att återupprätta den nytestamentliga församlingen. De menade att allt som är nödvändigt för att bygga församlingar finns i Bibeln och att de historiska kyrkorna hade lämnat Nya testamentets enkla församlingsordning och infört praktiker och traditioner som stod i strid med Skriften. Speciellt kritiska var de till statskyrkosystemet och folkkyrkotanken, det vill säga att kyrkan stod i förbund med staten och att hela folket räknades som medlemmar. Det var övertygelsen om den fria församlingen som bar baptistpionjärer som F.O. Nilsson och Anders Wiberg. De ville grunda församlingar som var fria från staten och där medlemskapet var frivilligt och grundat på en personlig tro. De hade en teologisk övertygelse om församlingens väsen och den hade de fått från Bibeln och från den frikyrkliga traditionen. När frikyrkorörelsen kom till Sverige i mitten på 1800-talet var den nämligen ingen nyhet.


Halldorf skriver mycket riktigt att Martin Luther inte hade för avsikt att bryta med den Katolska kyrkan när han startade reformationen, men 1500-talets reformation var mer än Luther. Reformationens tredje gren var en frikyrkorörelse som blev föregångare till senare tiders baptister och andra frikyrkor. De tillämpade reformationens motto ”Skriften allena” även på kyrkosynen. De lämnade katolska och protestantiska folkkyrkor och grundade fria församlingar där medlemskapet grundade sig på personlig tro och överlåtelse. Den frikyrkliga församlingssynen beskrevs på ett tydligt och genomtänkt sätt av förgrundsgestalter som Balthasar Hubmaier, Menno Simons och Pilgram Marpeck. Anabaptisterna på 1500-talet formulerade den bibliska grunden för den fria församlingen.

Men den fria församlingen är äldre än så. Under hela perioden från det att kristendomen blev statsreligion i Romarriket till reformationen på 1500-talet fanns det underjordiska rörelser som förföljdes av den stora kyrkan med motiveringen att de var villolärare. Uppsalaprofessorn Gunnar Westins banbrytande bok Den kristna friförsamlingen genom tiderna berättar om dessa rörelser. Vi vet inte så mycket om dem eftersom deras egna skrifter förstördes och förföljarnas uppgifter om dem är mycket nedsättande och inte särskilt pålitliga. I boken The Pilgrim Church från 1930 visar E.H. Broadbent att det finns mycket som talar för att flera av dessa rörelser var evangeliska frikyrkorörelser. Idag är det många som attraheras av de historiska kyrkorna, men arvet från dem är inte enbart gott. Den institutionella kyrkan var en maktkyrka som gick i allians med staten, gjorde kristen tro till ett tvång och förföljde och avrättade oliktänkande. Maktkyrkans förföljelser av frikyrkorörelser genom historien är en fasansfull läsning.

De frikyrkliga väckelserörelsernas förgrundsgestalter är mer än kyrkans profeter. De är representanter för att annat sätt att se på vad det är att vara kyrka och därför lämnade de den institutionella kyrkan för att grunda fria församlingar. Jag menar att det inte var ett misstag, utan en historisk nödvändighet. Inte heller är det ett hot mot kyrkans enhet, eftersom enheten inte är grundad i en gemensam organisation utan i en gemensam tro. Alla sanna kristna tillhör den enda, heliga, universella och apostoliska kyrkan.


Den fria församlingen är ett teologiskt alternativ. Den erbjuder ett annat sätt att se på kyrkans historia och en alternativ vision av vad kyrkan är idag. Det är min övertygelse att det är den fria församlingen och inte den Katolska kyrkan som står för kontinuiteten med urkyrkan. Därför är den fria församlingen ingen historisk parentes. 

7 kommentarer:

  1. Tack för inlägget. Jag tycker du fått till en fin sammanfattning.

    SvaraRadera
  2. Hej Jonas, intressant inlägg.

    Några frågor dock: Vad menar vi när vi säger urkyrkan? Är det församlingen i apostlagärningarna? Den tidiga kyrkan var knappast en homogen företeelse utan tämligen spretig. Dessutom undrar jag ibland hur fruktbart det är att försöka efterlikna urkyrkan. Jag kan givetvis se att det liv som apostlagärningarna beskriver är eftersträvansvärt. Men någonstans undrar jag om det är fruktbart att som församlingen idag försöka efterlikna just urkyrkan? Finns det ett urkyrkligt koncept som vi ska försöka hitta?

    Jag uppskattar att du visar att frikyrkan och de frikyrkliga idealen knappast uppstod på 1800-talet, utan har en betydligt längre historia. Dock undrar jag om det är fruktbart att säga att frikyrkan och inte (med betoning på inte) katolska kyrkan står för kontinuiteten med urkyrkan. Är det inte snarare så att bägge kyrkorna (och andra kyrkofamiljer med givetvis) tillsammans står för denna kontinuitet?

    Det är bra att lyfta fram marginalrörelserna, de har ett otroligt viktigt bidrag. Men låt oss inte missa de bidrag som också finns inom t.ex. katolska kyrkan och ortodoxa kyrkan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Andreas och tack för dina frågor. När man talar om urkyrkan brukar man syfta på kyrkan under nya testamentets tid. Det är också vad jag menar med begreppet. Jag tror att nya testamentet ger viktiga principer som gäller för församlingen i alla tider. Därför tror jag att urkyrkan är viktig eftersom den stod i nära kontakt med apostlarna och nya testamentet. De nytestamentliga principerna för församlingen (mönsterbilden) måste sen kontextualiseras i varje kultur och i varje nytt sammanhang. Varje församling är unik och församlingar kan se ut på många olika sätt, men det är de nytestamentliga principerna som skapar kontinuiteten med urkyrkan, och eftersom de katolska och ortodoxa kyrkorna gjort stora avsteg från nytestamentliga principer anser jag att de är sämre på kontinuiteten, även om jag håller med om att de har bidrag att ge. Men i den här artikeln var det viktig för mig att betona att det är den fria församlingen genom tiderna som står för kontinuiteten med urkyrkan.

      Radera
  3. I Broadbents "Pilgrimskyrka" ingår Paulicianeran som ansåg att Skaparen var ond, Jesus en ängel och att bara evangelierna + Paulus brev ingår i Nya Testamentet. Vidare hittar vi Bogomilerna som var gnostiker (som menar att materien är ond och anden god) samt Nestorianerna som enligt Wikipedia "gjorde en skarp åtskillnad mellan Kristi gudomliga och mänskliga natur, och menade att dessa hade existerat skilda från varandra i honom". Kan dessa sekter ens kallas kristna?!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar. Det du beskriver är något av den officiella kyrkans syn på paulicianer, bogimiler och nestorianer, men den stora frågan är om dessa beskrivningar stämmer med verkligheten. Det är svårt att idag få en tydlig bild av dessa rörelser och vad de trodde på. Det kanske fanns olika riktningar och strömningar även på den tiden. Broadbent argumenterar övertygande för att den officiella kyrkans beskyllningar mot dessa rörelser var falska och att de i själva verket var kristna rörelser. De evangeliskt kristna i Bulgarien idag räknar t.ex. bogomilerna som sina förfäder. Jag håller nu på att läsa mer om dessa medeltida rörelser och några till. Det är ett komplicerat och kontroversiellt ämne, som jag hoppas kunna skriva något om i framtiden. Jag tror inte att Wikipedia är en tillförlitlig källa när det gäller vad dessa rörelser stod för.

      Radera
  4. Kanske Encyclopedia Britannica känns mer tillförlitligt. http://global.britannica.com/EBchecked/topic/71461/Bogomil

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som sagt. Vad som är sanning om bogomiler och andra medeltida rörelser är mycket omstritt bland historiker. Här har jag presenterat en bok som ger andra perspektiv på ämnet. http://barnabasbloggen.blogspot.se/2014/08/boktips-reformers-and-their-stepchildren.html

      Radera