Gullbrannafestivalen och församlingsplantering

Idag börjar Gullbrannafestivalen på Gullbrannagården, en mil söder om Halmstad. Det är en av sommarens höjdpunkter för många inom SAM och SAU. Närmare 7 000 personer väntas komma hit under helgen. Läs mer om festivalen här: Festival med unga i fokus.

Jag är här i jobbet för att knyta kontakter, samtala, informera om Alliansmissionens arbete och framför allt rekrytera framtida pionjärer och församlingsplanterare. Skörden är stor men arbetarna få och jag är ständigt på jakt efter nya arbetare. Jag är övertygad om att det är många som är kallade av Gud, men att det finns saker som hindrar. Därför är jag här för att utmana och uppmuntra.

Lagom till festivalen har jag skrivit en debattartikel i Världen idag om vikten av att vi som kristna i Sverige prioriterar församlingsplantering. Den är skriven tillsammans med SAM:s missionsföreståndare Kjell Larsson och missionssekreterare Lars-Gunnar Jonsson. Så här skriver vi bland annat:

"Som kristna i Sverige lägger vi ner dubbelt så många församlingar som vi planterar. Så kan det inte fortsätta. Det behövs många nya församlingar över hela Sverige. Behoven är enorma, inte minst i våra storstäder. Vårt uppdrag är att sprida evangeliet, göra lärjungar och plantera församlingar. Det finns många intressanta och viktiga frågor att diskutera, men det här är en fråga som borde engagera alla.

Vi är övertygade om att den nuvarande situationen kräver att vi satsar fullt ut på mission och församlingsplantering i Sverige. Det handlar inte främst om att vi vill rädda något samfund, utan om att vi vill att Jesus Kristus ska bli förkunnad, känd och efterföljd i vårt land.

Jesus är den enda vägen till Gud och han blir känd genom lokala församlingar som lever ut Guds rike och gör honom synlig. Vi håller med Bill Hybels när han säger att den lokala församlingen är världens hopp, och därför är ett av Alliansmissionens övergripande mål att intensifiera församlingsplantering."

Läs hela artikeln här: Prioritera församlingsplantering

Bergspredikan börjar med nåd

Har du läst bergspredikan? Det är en undervisning av Jesus som finns nedtecknad i Matteusevangeliet, kapitel 5-7. Många tycker att bergspredikan är svår att förstå och känner att Jesus kommer med omöjliga krav och hårda bud. En del anser att bergspredikan är lag och inte evangelium. Jag menar att det är en missuppfattning. Låt mig förklara varför. 

Om man ska förstå bergspredikan rätt är det viktigt att läsa inledningen ordentligt. Den börjar med åtta saligprisningar (se Matt 5:1-12). Jesus talar om vilka som är saliga (saliga betyder ungefär lyckliga och välsignade, på engelska översätts det med blessed). Det finns en tydlig och viktig struktur i saligprisningarna.

De fyra första är grunden och handlar om att vi kommer tomhänta inför Gud. Jesus visar att frälsningen och gemenskapen med Gud bygger på Guds nåd och inte på gärningar.

De tre som kommer sen handlar om hur vi ska leva som Jesus lärjungar och vårt uppdrag i världen. Ordningen visar att nåden kommer först och att livet är en frukt av nåden.  

Den sista saligprisningen handlar om konsekvenserna av att följa Jesus. Det kommer att kosta på. Priset lärjungarna får betala är förföljelser och förtal. Den sista saligprisningen utvecklas med en extra förklaring. 

Jag har skrivit om alla åtta saligprisningarna i separata inlägg tidigare. Här nedan finns korta förklaringar och länkar för den som vill gräva djupare. 

Grunden

"Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket." Det handlar om att vi kommer tomhänta inför Gud. Vi har inga egna gärningar att komma med, utan är helt beroende av hans nåd.  

"Saliga de som sörjer, de ska bli tröstade." Det handlar om att vi sörjer över synden och bristen i våra egna liv och i världen. 

"Saliga de ödmjuka, de ska ärva landet" ("ärva jorden" SFB 15). Det handlar om att komma med ödmjukhet inför Gud och erkänna sitt beroende av honom. Ödmjukhet inför Gud leder också till ödmjukhet inför människor. 

"Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de ska bli mättade." Det handlar om att längta efter ett rätt förhållande till Gud, efter den rättfärdighet som man inte kan bygga upp med egna gärningar, utan som man får som gåva av Gud, Den rättfärdighet som överträffar de skriftlärdas och fariseernas och som också kommer att synas i livet. (se Matt 5:20).

Samfundsledarna uttalar sig

Förra veckan publicerades rapporten Frikyrkokartan ritas om. Ledarna för nio olika samfund och rörelser i Sverige har nu gjort ett gemensamt uttalande om utmaningen att plantera fler församlingar än vi lägger ner. Uttalandet är publicerat både i Dagen och i Världen idag. Och idag publiceras det även här på Barnabasbloggen. Sprid det gärna vidare. Det är viktigt att det blir känt att alla samfund står bakom att det planteras nya församlingar i Sverige. Så här skriver samfundsledarna: 

Vi har tagit del av resultatet av rapporten ”Frikyrkokartan ritas om” och den ger oss både glädje och oro, samtidigt som den förnyar vårt uppdrag i att sprida evangeliet om Jesus Kristus i vårt land. Vi gläds över att grundandet av nya församlingar innebär att nya människor nås av evangeliet, inte minst i våra större städer. Vi gläds också över att den nedåtgående medlemskurvan håller på att planas ut, men vi är oroliga över att vi fortfarande lägger ner fler församlingar än vi planterar. Det vill vi ändra på.

Undersökningen visar att det är i de områden där det planteras flest nya församlingar som det totala antalet medlemmar växer.  Nya kristna gemenskaper innebär inte att redan kristna bara flyttar runt utan att nya människor nås av evangeliet och kommer till tro. Rapporten visar på en försiktigt positiv utveckling i några regioner, men i större delen av landet fortsätter den kraftiga tillbakagången i både antal medlemmar och antal församlingar.  Det finns alltså positiva tecken, men utmaningarna är fortfarande gigantiska.

Därför formas en innerlig bön hos oss som ledare för olika rörelser och samfund i Sverige. Vi ber om Guds hjälp att på ett än mer fördjupat vis ta gemensamt ansvar för att predika evangeliet, göra lärjungar och plantera församlingar i vårt land. Vår bön och längtan är att vi ska få se alltfler människor komma till tro och hitta in i både lärjungaskap och församlingsgemenskap. Här ser vi också vikten av att vi som kristenhet i Sverige verkar tillsammans oavsett vilken kyrkofamilj vi tillhör.

Rapporten ”Frikyrkokartan ritas om” lyfter fram utmaningar som ger förnyad tyngd åt det missionsuppdrag vi har fått av Herren Jesus Kristus. Vi vill fokusera våra böner och våra resurser på att göra Jesus Kristus känd, trodd och efterföljd. Därför menar vi att det är högsta prioritet att plantera nya församlingar och kristna gemenskaper över hela vårt land. Låt oss tillsammans se till att vi i fortsättningen planterar fler församlingar och gemenskaper än vi lägger ner. 

Kjell Larsson, Svenska Alliansmissionen

Daniel Alm, Pingst fria församlingar i samverkan

Erik J Andersson, Evangelisk Luthersk Mission/BV

Janne Blom, Trosrörelsen

Göran Hansen, Adventistsamfundet

Jörn Hjort, Vineyardrörelsen

Daniel Norburg, Evangeliska frikyrkan

Lasse Svensson, Equmeniakyrkan

Marie Willermark, Frälsningsarmén

Alliansmissionens missionsföreståndare Kjell Larsson blev intervjuad av Världen idag med anledningen av undersökningen och han betonar att Alliansmissionen nu satsar på att plantera nya församlingar. Vill du vara med? Läs mer här.

Frikyrkokartan ritas om

För min del har den här veckan präglats av rapporten Frikyrkokartan ritas om. Jag var på plats på Götabro i måndags när Öyvind Tholvsen presenterade rapporten för ett femtiotal inbjudna. Det var bl.a. samfundsledare, nätverket för församlingsutveckling (NäFU) och det församlingsgrundande nätverket i Sverige (FG-nätverket). Det här var den fjärde mätpunkten i Tholvsens omfattande statistik över frikyrkornas utveckling i Sverige och vi har nu en tydlig bild av hur det har sett ut från 2000 till 2015. Undersökningen görs på uppdrag av nätverken får församlingsutveckling och församlingsgrundande.

Så här sammanfattas rapporten av Öyvind Tholvsen

"Frikyrkan går igenom en geografisk omfördelning som har ett påfallande mönster. Frikyrkorna fortsätter att tappa i de områden av Sverige där hon traditionellt har stått som starkast, som till exempel Småland, Östergötland och Västerbotten. Däremot växer frikyrkan i län som Mälardalen och i storstäderna Malmö och Göteborg. I flera delar, och särskilt i Stockholm, är växten dessutom större än befolkningsväxten. I Stockholms län har frikyrkornas medlemsantal växt med 14,4 % mellan 2010 och 2015. Frikyrkan flyttar till staden och i synnerhet till storstaden.

                                                                                  

Frikyrkornas medlemsminskning har avstannat. Under senaste femårsperioden från 2010-12-31 till 2015-12-31 har frikyrkan inte minskat nämnvärt i antal medlemmar. Detta beror på 1) att antalet församlingar som grundas har ökat ganska dramatiskt under senare år, 2) att nya ej samfundsanslutna församlingar etableras främst i storstäderna, 3) att medlemsminskningen i de traditionella samfunden också har avtagit. Alla dessa faktorer hänger i sin tur samman med 4) invandringen till Sverige som bidrar till att såväl nya församlingar etableras som att befintliga församlingar inom samfunden får nya medlemmar.

Antalet församlingar i Sverige minskar däremot fortfarande kraftigt. Särskilt gäller detta i mer glesbefolkade områden av landet, men inte bara där. Detta beror främst på att fler och fler av de många små församlingar som funnits väljer att lägga ner sin verksamhet.

Läget är lite ljusare, utmaningarna lika stora."

Anabaptistiskt bibliotek i Jönköping

Idag har jag glädjen att meddela att det nu finns ett anabaptistiskt bibliotek i Jönköping. I biblioteket finns mer än 330 böcker och lika många tidskrifter, som handlar om anabaptistisk historia, teologi och praktik. 

Biblioteket har skänkts av Stephen Longley och Margot Kottelin-Longley (bilden).

Margot är finlandssvenska och Stephen är engelsman. De träffades för över fyrtio år sedan när de jobbade inom YWAM. De kom i kontakt med anabaptismen genom London Mennonite Center på 70-talet och var med i den kommunitet och den församling som fanns där. Efter sju år som mennonitmissionärer i Nepal flyttade de till Åbo i Finland där Margot läste teologi och Stephen arbetade som ekonom. Margot är teol. mag. och skrev sin avhandling om Schleitheimbekännelsen. Nu bor de på Korpo i Åbolands skärgård och är med i en liten ekumenisk kristen gemenskap där. De har under många år byggt upp ett anabaptistiskt bibliotek, som nu alltså får ett nytt hem i Jönköping och det är deras förhoppning att det ska bli till glädje för många.

Biblioteket finns i vårt hus på Cirkelvägen 2 i Jönköping. Det går bra att komma till hem till oss och använda biblioteket. En del kan man bara läsa på plats, annat kan man låna med sig. Vi har även ett gästrum om man vill stanna några dagar.

Det här med addition och multiplikation

Det pratas mycket om multiplikation i mina kretsar. Det har verkligen blivit ett inneord för oss som jobbar med församlingsutveckling och församlingsplantering. En av modulerna i M4 handlar om multiplikation och en av de sex växtkrafterna i NFU är just multiplikation. Vi pratar om att vi måste gå från addition till multiplikation och häromveckan hörde jag till och med någon säga att addition och multiplikation är varandras motsatser. Matematiskt är det förstås rent nonsens och det fick mig att börja fundera på hur det egentligen hänger ihop. Vad menar vi när vi talar om multiplikation i församlingsarbetet och hur förhåller sig multiplikation och addition till varandra? Hur ska vi tala om detta på ett begripligt sätt?

Idag har jag faktiskt hittat ett svar på den frågan. Jag fann det i den bok jag presenterade igår (här), nämligen Becoming a Level Five Multiplying Church av Todd Wilson, Dave Ferguson och Alan Hirsch.

I boken ger författarna en bra och tydlig modell för hur vi kan prata om och praktisera addition och multiplikation i församlingsutveckling och församlingsplantering.

Först och främst betonar de att vi behöver både addition och multiplikation. De är inte motsatser, utan kompletterar varandra. Vi ska inte säga att vi ska ha multiplikation istället för addition, utan vi ska betona att vi behöver både addition och multiplikation. Det tycker jag är klargörande och befriande.

Sen presenterar de fyra olika begrepp som ger oss två nödvändiga nivåer av addition och två nödvändiga nivåer av multiplikation.

Vilken nivå har din församling?

Det finns flera olika nätverk för församlingsplantering i Europa. I fredags mötte jag en av de europeiska ledarna för nätverket New Thing, som är kopplat till den stora församlingsplanteringskonferensen Exponential i USA. Det var Anthony Delaney från Manchester som talade vid en pastorssamling i Folkungakyrkan i Stockholm.

Anthony Delaney är pastor i Ivy Church och ledare för ett nätverk av församlingar som planterats utifrån den församlingen. Han är också en av ledarna för New Thing Europe, som vill inspirera och utrusta för församlingsplantering i Europa. Genom sin kontakt med Daniel Norburg i EFK hade han nu fått möjlighet att komma till Sverige. Samlingen var främst för pastorer inom EFK, men vi som jobbar med församlingsplantering i andra samfund var också inbjudna och därför var jag där. Det var intressant att vara med.

Det var i och för sig inte så mycket nytt, och jag känner att jag och SAM inte ska gå in i några nya internationella nätverk för församlingsplantering. Det räcker med dem vi redan har i M4 Europe och IFFEC. Jag fick dock både inspiration, goda samtal och personliga utmaningar och jag fick med mig en ny bok, som jag nu har läst. Den är tunn och lättläst och gav mig flera nya viktiga lärdomar, som jag kommer att ta med mig i  mitt fortsatta arbete. Den heter Becoming a Level Five Multiplying Church och är skriven av Exponentials grundare Todd Wilson och Dave Fergusson, tillsammans med Alan Hirsch. Boken kan laddas ner gratis här.

Som titeln antyder handlar boken bland annat om att församlingar kan vara på fem olika nivåer av tillväxt, eller som boken uttrycker det: olika nivåer av multiplikation.