tisdag 16 september 2008

Nya församlingar för en ny tid

Sverige är ett missonsfält! Ett sätt att missionera i Sverige är att plantera nya församlingar som når nya människor. Församlingsplantering har legat på mitt hjärta sen början på 80-talet, då jag själv var med och startade Råslätts församlingsgemenskap (mer här och här).


Under det senaste åren har församlingsplantering också blivit en angelägenhet i min tjänst som lärare på Mariannelunds folkhögskola. Jag har varit med och tagit fram en distansutbildning för församlingsplanterare. I första hand för att möta behoven inom Pingströrelsen, men utbildningen är öppen för alla intresserade. Och nu har vi kommit igång! En handfull kursdeltagare har börjat sina studier i höst, och de är alla involverade i pionjärarbete och/eller församlingsplantering där de bor.


Kursdeltagarna hade sin första träff i Mariannelund för ett par veckor sedan och det var mycket inspirerande. Jag är väldigt glad att jag får vara med om detta och att vi kan bidra till att nya församlingar planteras i vårt land. Det är verkligen något jag brinner för.


Vill du veta mer om distansutbildningen i församlingsplantering kan du läsa på skolans hemsida eller skicka efter mer information från mig.

Det är också positivt att behovet av att satsa på församlingsplantering lyfts fram av flera olika samfundsledare. Nu senast av SAM:s Anders Bengtsson i artikeln Vi behöver fler församlingar och av EFK:s ordförande Stefan Swärd, när han skriver om utmaningen att plantera församlingar, på sin blogg.

Pelle Hörnmark är föreslagen som Pingströrelsens nye föreståndare. Idag blir han intervjuad i Dagen och han är en ivrig förespråkare av den lokala församlingen. Samtidigt menar han att vi behöver hitta nya former och metoder för församlingens liv och tjänst för att kunna nå ut till människor i vårt land. Han gör en intressant analys av läget i Pingströrelsen. Han säger:

"Vi måste vara beredda att ompröva formerna, på det området kan det inte finnas några heliga kor. Vår teologi funkar - det är inte Gud och Jesus som är problemet - men formerna gör det inte. Och attityderna funkar inte heller. Vi uppfattas som slutna, stängda, förmer, interna, otillgängliga. Vi vårdar och värnar metoder som inte är användarvändliga."

Här delar jag Pelles uppfattning. Det räcker inte med att bara starta nya församlingar. Det behöver vara församlingar som är både trogna mot Bibelns budskap och kulturellt relevanta, dvs församlingar som når ut till människor i vår tid. I intervjun nämner inte Pelle behovet av att plantera nya församlingar. Jag hoppas att det var ett förbiseende och att han gör församlingsplantering till en huvudfråga om han får förtroendet och antar utmaningen att bli föreståndare för Pingst FFS.

Vi får se hur det går med det. Medan vi väntar tänker jag fortsätta att inspirera och utmana till att plantera nya församlingar så ofta jag får möjlighet. På Alla folk 2008 i Göteborg kommer jag att leda en workshop om församlingsplantering. Kom gärna dit och var med om du har möjlighet. Det skulle vara trevligt att träffa några av mina läsare.

12 kommentarer:

  1. Jonas, kul att kursen kommit igång. Har ni någon deltagare från Stockholmstrakten?

    SvaraRadera
  2. Jonas. Kolla gärna in vad Joel Halldorf skriver om Pelles syn på "form och innehåll" här:
    http://resande.blogspot.com/2008/09/pragmatiska-pingst.html

    Jag håller med honom. Att skilja på form och innehåll i samband med gudstro, församlingsliv och liknande är möjligt om vi har en platonsk/grekisk världsbild, men det borde inte vara möjligt om vi följer juden Jesus. Form och innehåll, kropp och själ är inflätade i varandra.
    /Jonas Lundström
    http://blog.bahnhof.se/wb938188

    SvaraRadera
  3. Tomas. Kursen har två deltagare från Stockholmsområdet. Om du vill veta mer får du kontakta mig via mail.

    Jonas. Jag har följt samtalet på Joels blogg och han har en poäng. Jag håller med om att man inte ska göra en skarp åtskillnad mellan innehåll och form. De är, som du säger, inflätade i varandra. Formerna ska återspegla innehållet och präglas av det. Det är viktigt att vi reflekterar teologiskt och bibliskt över de former och metoder vi väljer att använda i församlingen. Det räcker inte att det funkar.
    Men det är viktigt att det funkar! Jag tror att vi behöver hitta former och metoder som fungerar i vår kultur samtidigt som de är trogna mot Bibeln. Att tänka så är varken platonskt eller grekiskt. Det är inte konstigare än att Paulus predikar på olika sätt för för olika grupper (judar i Apg 13, hedningar i Lystra i Apg 14 och intellektuella greker i Apg 17). Evangeliet behöver kontextualiseras!
    Därför menar jag att det är viktigt att skilja på principer och former. Det finns bibliska principer för församlingens liv och tjänst. Dessa principer är giltiga i alla tider och i alla kulturer. Däremot kan formerna för hur man förverkligar dessa principer variera i olika tider och kulturer. En viss teologiskt reflekterad pragmatism är därför både önskvärd och nödvändig.
    Mitt mål är att vara en teologiskt reflekterande praktiker, eller som Jakob skriver: "Ordets görare". Det är också detta vi vill utbilda i vår nya distansutbildning i församlingsplantering.

    SvaraRadera
  4. Jag tror att Bibeln är mer en berättelse/berättelser, än en samling eviga principer.

    Sen håller jag med om att det är viktigt att det "funkar", men jag menar också att vår uppfattning om när någon fungerar behöver utmanas av skriftens berättelse. Frågan är om lärlingarna på långfredagen tyckte att det "fungerade", eller om Sattler gjorde det när dom slet köttstycken ur hans kropp. Korsets visdom är annorlunda än systemets smartness.

    Visst predikar Paulus på olika sätt, men man kan också i så fall lika gärna säga att han predikar olika budskap.

    Tack fö för din anabaptism-serie. Jag ser fram mot forts!
    /Jonas

    SvaraRadera
  5. Jag håller med dig, Jonas. Jag har aldrig påstått att Bibeln är en samling eviga principer. Däremot tror jag att den är en berättelse som förmedlar bl.a. sanningar om Gud och människan, bud och principer att leva efter, exempel att ta lärdom av och framför allt Guds nåd!
    Visst kan man säga att Paulus predikade olika budskap om man vill, men han predikade inte olika Jesus, olika evangelier eller olika tro. Men han lät sin presentation av Jesus och evangeliet anpassas till mottagarna.

    SvaraRadera
  6. Jag har en känsla av att det här skulle kunna utveckla sig till en ord-strid, jag hoppas vi kan sluta i tid i så fall...

    På din formulering låter det som om "sanningarna" (=principerna) är det viktiga, och att berättelsen/rna är till, så att säga, för att förmedla sanningarna. Men jag tror att berättelsen är Skrifternas mest grundläggande kategori. "Evangeliet" är inte "fyra andliga sanningar", utan berättelsen om Jesus, Guds son (som i sin tur förutsätter berättelsen om JHV, Israel och världen). Vår uppgift är därför inte att vaska fram principer ur berättelsen som vi sen kan tillämpa i vår tid, utan att med fantasins hjälp leva oss in i berättelsen och lära oss att betrakta/konstruera verkligheten utifrån dessa berättelser. (Här erkänner jag att jag är djupt påverkad av post-liberal/narrativ teologi.)
    /Jonas

    SvaraRadera
  7. Av det uttalande som du kopierat in av Pelle Hörnmark så verkar det kunna finnas lite ljus i tunneln för Pingst trots allt. Vi får hoppas att maskineriet inte är allt för omöjligt att förändra.

    SvaraRadera
  8. Ju jag är enig med dig Jonas Melin. Men risken är att man urvattnar evangelium och börjar anpassa oss. Jag tror inte den bild Bibeln ger av Gud, det lagen kräver av oss, och frälsningen i sig själv är något som kan fungera i ett samhälle som Sverige's (eller något samhälle).
    Tror inte vi ska fundera så mycket på former, och hur vi kan anpassa oss- eller vilka modeller som kan fungera eller ej.
    Församlingsgemenskap formad av kärlek, äkta syskonskap genom Den Heliga Ande som i sin tur födar ödmjuk böngemenskap- har visat sig vara en modell Herren gillar, Jim Cymbala och Brooklyn Tabernacle framgår som goda exempel här (se boken "Ny glöd, ny kraft").

    Vi måste sluta fokusera på att få människor in i kyrkan, och börja fokusera på att söka Guds rike först och sedan följa missions befallningen (i gemenskap). Här behövs också hårdare och tydligare läror va slags kärlek Herren egentligen kräver mellan brödre och syskon i Herren.

    Att plantera församlinger är en bra väg att gå- då tvingar man sig själv att ödmjuka sig, och söka Gud (oftast).

    SvaraRadera
  9. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  10. Jonas Melin:

    (jag som skrev som Michael)
    Nej nej så absolut inte, tycker inte man ska avskilje sig från världen. I Sverige tycker jag St Klara är de som här framgår som bäst exempel.

    Jag tror kyrkan är kallad för att ta vara på de svaga och de minste, från Luk 4 till Matt 25 kan vi se att detta är något som ligger nära våran Herres hjärta.
    Detta är en stor utmaning, speciellt i dag var invidualismen är så stor och kännbar- till och med i våran kyrkor.

    Men jag tror vi är eniga på det här området.

    SvaraRadera
  11. Jonas L. Jag ber om ursäkt för min tidigare kommentar och har raderat den. Jag ska försöka att inte blanda in mina känslor i fortsättningen.

    SvaraRadera
  12. För min del tror jag inte att det behövs så många fler församlingar utan det räcker i allmänhet med de som finns. Det handlar istället att skapa en väckelse inom de befintliga och locka dem som inte är aktiva eller inte kristna alls, att bli det.

    SvaraRadera