Samtalet om enhet går vidare i Dagen och på flera bloggar. Efter S-E Daniel Nilssons artikel i förra veckan är det nycket intressant som har skrivits och det är dags för mig att komma med några synpunkter. Daniel Nilsson skrev positivt om ekumenik och enhet på relationsplanet men varnade för konsekvenserna av att närma sig Katolska kyrkan på ett organisatoriskt plan. Ulf Ekman har nu tydligt förklarat att han inte har en hemlig agenda att verka för organisatorisk enhet med Katolska kyrkan. Jag tycker att vi ska lita på att han talar sanning. Att han gör det har också David Nyström argumenterat för på sin blogg på ett övertygande sätt. Ulf Ekman intervjuas även om detta på Jaktlunds blogg.
Enhet är viktigt och jag gläder mig åt gemenskap mellan kristna från olika traditioner. Jag hör till dem som tycker att det är positivt med dialogen mellan Pingst och Katolska kyrkan och jag gläder mig över det gemensamma Jesusmanifestet, skrivet av Sten-Gunnar Hedin och Anders Arborelius. Katoliken Per Beskow skriver också om enhet i Dagen och påpekar att vi inte ska blunda för de stora skillnaderna som finns mellan katoliker och protestanter. Han beskriver det som han ser som de största skillnaderna på ett intressant och initierat sätt. Vi kan ha gemenskap med varandra och samarbeta även om vi har olika syn i många frågor.
En intressant skiljelinje är vad som är enhetens grund. För Per Beskow uttycks kyrkans enhet genom hierarki och sakrament. Han skriver: "Att kyrkan är en enda finner vi uttryckt i Jesu avskedstal till lärjungarna och på många ställen i Paulus brev. Enligt katolskt synsätt är detta inte bara ett ideal eller en önskedröm utan en realitet som finns förkroppsligad i den katolska kyrkan med dess hierarkiska organisation och konkreta sakrament."
Även jag tror att kyrkan är en enda, men jag tror inte att enheten uttrycks genom hierarki och sakrament, utan genom tro och lärjungaskap. Det är inte för att vi erkänner samma pastor eller biskop som vi är ett, utan för att vi tror på samme Jesus Kristus, som är kyrkans huvud, och har fått samme Ande i våra hjärtan och i vår gemenskap. Jag tror alltså på en enhet som är organisk, relationell, enkel och icke-hierarkisk. Joachim Elsander tecknar en liknande vision på sin blogg. Det finns bara en enda kyrka och den är alla levande kristna medlemmar i! Det är en klassisk frikyrklig syn på kyrkans enhet. Denna syn uppmuntrar förstås dialog, försoning, gemenskap och relationsbyggande. Det finns ingen ursäkt för fördomar, förtal och splittring.
Det som är lite oroande från min synvinkel är att jag får intrycket att både Ulf Ekman och Peter Halldorf förespråkar kyrklig hierarki och tycks grunda sin syn på enhet på att man erkänner och underordnar sig en pastor eller biskop. En sådan syn på enhetens grund är jag kritisk till. Men det kan hända att jag har feltolkat dem. Är det någon som vet bättre?
Nej.. det är väl ingen som riktigt vill vill skriva under på att enheten uttrycks genom hierarki..
SvaraRadera..men..
..tyvärr verkar inte tro och lärjungeskap erbjuda verktyg som tjänar enheten..
Det ser vi ju på verkligheten..
Av frikyrkans utveckling kan man ju med egna ögon se att det finns många sätt att tro på..
Den romerska kyrkan lärde sig tidigt hur utsatt hon är för kyrkosplittrare. Det som vi idag kallar gnostiker utgjorde det mest akuta hotet, och kanske var det därför kyrkofäder som Ignatios av Antiochia och Polykarpos av Smyrna mycket tidigt betonar biskopens primat just för att kunna hålla ihop kyrkan och inte låta henne splittras..
Det är väl en hård lärdom historien utsatt oss för..
Det är väl åtminstone tänkvärt även för dig som frikyrklig när du betraktar den splittrade protestantiska världen..
Kanske kan man då förstå varför Jesus själv valde ut de tolv och gav just dem nycklamakten..
Det ligger mycket i detta. Ett dilemma är förstås att denna frikyrkliga hållning låter mer ekumenisk än den är. Nyckeln är "levande kristna". Hur vet man vilka som är det? Dessutom ligger individualismen nära till hands. Är man verkligen en del av Guds församling om man aldrig (för)samlas tillsammans med "levande kristna"?
SvaraRadera/Jonas Lundström
Jonas M: Tack för bra tankar (och tack för länken).
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaTubbo. Tack för dina synpunkter. Jag har respekt för Ignatios och Polykarpos och inser att ledartjänsterna/tjänstegåvorna har betydelse för enheten. Det är tänkvärt för mig som frikyrklig, men det övertygar mig inte om att jag har fel i min kritik av hierarkier.
SvaraRaderaJonas L. Jag förstår vad du menar. Jag har nog en ganska smal
definition på "levande kristen" inspirerad som jag är av Johannes första brev och Jakobs brev (tron utan gärningar är död).
Michael. Det är inte alldeles lätt att förstå hur du menar. Du känns som en passionerad kyrkokritiker. Det kan vara bra med konstruktiv kritik, men framför allt behövs det positiva alternativ och förebilder. Vad är det du vill bygga egentligen?
Joachim. Tack!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaMycket bra Jonas.
SvaraRadera/David Å
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaVälgrundad biblisk undervisning om den icke-hierarkiska urkyrkan är väldigt viktig för vår tid. Det handlar nämligen om uppbrott. Om vi vill ge tillbaka Jesus till folket så måste vi också vara beredda på en djupgående reformation - både i teologi och struktur...
SvaraRaderaDet vore intressant att läsa mer om detta ämne på din blogg!
David Å
Jovisst är vi katolska i den meningen att vi är delar av en och samma kropp.
SvaraRaderaMen hur är det med den synliga enheten? Är det inte så att vi och alla andra ser ett antal olika samfund, som ofta har startat i schismer mellan olika kyrkoledare.
Vi har nog ett stycke kvar innan vi kan säga att den kristna enheten också är synlig och inte bara organisk.
Den kristna enheten blir flummigt och bara tomma ord, om den kristna enheten inte byggs på en bekännelse. Det är modernt att vara individualist och utnyttja sin frihet och välja det, som passar just för mej.
SvaraRaderaDet problematiska för frikyrkliga är avsaknaden av bekännelseskrifterna. På sätt och vis menar jag, att när frikyrkliga pratar om ekumenik, blir det bara urvattnad liberal tro och de frikyrkligas största bekymmer blir de, som håller fast vid sina bekännelseskrifter, när man snackar om ekumenik.
Jag menar, att man ska arbeta fram tydlig teologi i sin kyrka innan man börjar ekumenisera åt höger och vänster. Jag lägger nu betoningen INTE på hierarkier, utan på definierad teologi!
Jonas, du bör kolla först ditt eget samfund, PR, jag tycker, att det råder vild tygellöshet i PR. Detta säger jag inte i bitterhet, men jag är en f.d. p-vän, som förstod, att PR är en odefinierad skara med olika tyckanden hit och dit, följer tidens trender och numera ger total frihet att agera i sin församling och låter småpåvar styra sina församlingar, jag menar t.ex. Tommy Lilja, som påstår sej ha fem egna församlingar inom PR. Titta på Kristianstad! Tre olika sorters p-vänner! Här kunde man börja ekumeniken inom PR.
Ursäkta, om jag skrev skarpt, men jag tycker ibland, att vi kristna är så vackra i våra ord om den stora ekumeniken, men vi är så glömska om det, som ligger nära.
Mvh
Hannu från Småland