Menno Simons, del 3; tron på treenigheten

Jag ska fortsätta min serie om anabaptismens historia även under 2009. Det finns mycket mer att berätta. Menno Simons var en av de mest inflytelserika anabaptisterna på 1500-talet och här kommer den tredje artikeln om honom. Tidigare inlägg finner du här: del 1 och del 2.

Menno skrev 25 böcker och småskrifter. En lista finns här. Han skrev för att vägleda församlingarna och förklara den kristna tron, både för lärjungar och för motståndare. Det uppstår alltid villoläror i samband med kristna rörelser, så även inom den anabaptistiska rörelsen på 1500-talet. Flera av Mennos böcker tar upp villoläror som hotar församlingarna och argumenterar för en sund och biblisk tro. Menno ägnade en stor del av sitt liv åt att hålla församlingarna på rätt kurs. Många av de frågor han tar upp är aktuella också idag, tex frågan om treenigheten.

Roelof Martens (mer känd som Adam Pastor) hade blivit avskild som ledare av Menno Simons och Dirk Philips. År 1547 hade han börjat undervisa att Jesus Kristus inte är Gud och att Gud därmed inte är treenig. De andra ledarna, däribland Menno och Dirk, försökte återföra Martens till den rätta läran, men det var förgäves. Därför blev han avsatt och utesluten vid en ledarsamling i Goch 1547. Några år senare skrev Menno en liten bok för att motverka Martens inflytande. Boken kom 1550 och hade titeln: "En allvarlig bekännelse av den treenige, evige och sanne Guden, Fader, Son och helig Ande". (Förkortad engelsk titel: Confession of the Triune God)

Denna lilla skrift är en enkel och skarp utläggning av den bibliska sanningen att Gud är Fader, Son och Ande. Menno försöker inte vara filosofisk och djup, hänvisar inte heller till kyrkomöten och kyrkofäder, utan försöker argumentera enkelt och klart direkt från Bibeln. Och han gör det bra. Texten finns i The Complete Writings of Menno Simons (1956), sid 487-498. Utdrag ur boken finns här och här. Hela texten finns tillgänglig här i en version från 1871.

Tillsammans med den lilla boken skrev Menno ett brev till församlingen i Groningen. Här följer en något förkortad svensk översättning.

Nåd och frid.

Det är välkänt i alla församlingarna att det i landets södra delar har uppstått stora problem när det gäller att Kristus är Gud, och i fråga om den helige Ande. Som ett resultat av detta har det uppstått otro, konflikter och splittring, till stor sorg och bedrövelse för alla de heliga. Och nu har det hänt att en person som kommit från detta område, påverkad av dessa läror, har orsakat problem. Därför känner jag att kärleken tvingar mig att skriva ner följande bibelord till församlingarna...

...Av en innerlig kärlek och medkänsla har jag skrivit detta till mina kära bröder och medarbetare. Och om bara en enda bekymrad, skakad och tvivlande själ blir hjälpt av det skulle jag anse det som underbarare än allt annat under himlen. Mina barn, håll er borta från strider och splittring, så att ni kan växa vidare i Kristus. Undvik dem som oroar er och provocerar er till oenighet, när de framför egendomliga nymodigheter som sårar och skadar den kristna evangeliska kärleken, friden och enheten. O mina älskade bröder och systrar i Herren, ge noga akt på vad jag har skrivit, så att Guds ära blir bevarad. Den ära som tillhör den himmelske Fadern, och Hans välsignade Son tillsammans med den helige Ande. Frid vare med er.

Menno Simons

Mennos ansträngningar bar god frukt. Den anabaptistiska rörelsen i Holland höll fast vid tron på treenigheten och det gör mennoniterna än idag. Detta kan man se bl.a. i trosbekännelsen för Mennonite Church USA och i den här texten från London Mennonite Center. Det bör vi också göra!