Uppmuntra varandra varje dag!

Vår församling driver en secondhandbutik på Råslätt. Den kallas Fyndet. Där gjorde jag ett fynd för några veckor sedan. Jag hittade boken Barnabasfaktorn av Derek Wood och köpte den för fem kronor (på Fyndet kostar alla böcker fem kronor). Boken handlar om min favorit Barnabas och om kraften i uppmuntran.

Barnabas hette egentligen Josef, men apostlarna kallade honom Barnabas eftersom han var en så uppmuntrande person. Lukas presenterar honom så här i Apg 4:36: "Josef, en levit från Cypern som apostlarna kallade Barnabas, det vill säga Tröstens son".

Jag tycker inte det är så lätt att uppmuntra andra. Orden fastnar i halsen när jag ska säga dem och jag blir tyst. Men jag har Barnabas som förebild, jobbar på det och det går allt bättre. Jag vill verkligen vara en uppmuntrande person, en Barnabas. Och jag vill att den här bloggen ska uppmuntra läsarna att kämpa vidare i den goda kampen för Guds rikes utbredande. Det är därför jag kallar den Barnabasbloggen.

Jag tror att alla behöver uppmuntran. Hebreerbrevets författare skriver: "Uppmuntra varandra varje dag" (Hebr 3:13). Det är verkligen en uppmaning att ta på allvar. Det grekiska ordet som översätts med uppmuntra här är parakaleo. Det intressanta är att parakaleo kan översättas både uppmuntra och förmana. Den gamla svenska översättningen (1917) översatte det med förmana och Hebr 3:13 blev alltså: "förmanen varandra alla dagar". Det är ganska stor skillnad, och jag har ofta funderat på konsekvenserna av den gamla översättningen. Vi i den svenska kristenheten är ju ganska dåliga på att uppmuntra varandra. Kan det bero på att vi i mer än 70 år läste en bibel som inte talade om att uppmuntra varandra?

Numera är de flesta överens om att uppmuntra är en bättre översättning. Jag är glad att våra nya översättningar ofta använder ordet uppmuntra (jämför gärna översättningen av parakaleo i Hebr 3:13, 10:25, Rom 12:8, 1 Kor 14:3, 31 och 1 Thess 5:11 i olika översättningar). Tyvärr använder Folkbibeln ordet förmana när det talas om nådegåvan i Rom 12:8. Bibel2000 översätter fyndigt "tröstens gåva hos den som tröstar och förmanar" och får på så sätt med ordets båda sidor. New International Version har kort och gott: "if it is encouraging, let him encourage".

Jag tycker att man också kan använda ordet coacha. Det är väl inte riktig svenska, men fullt begripligt. Coacha motsvarar bredden hos parakaleo på ett bra sätt. Jag har varit tränare för barn och ungdomar i olika idrotter och jag vet vad det är att coacha. Framför allt måste man uppmuntra och peppa, men ibland måste man korrigera och instruera för att se till att det fungerar bättre. Jag tror det är likadant i det kristna livet. Vi behöver mycket uppmuntran, men också en del korrigering och instruktion. "Coacha varandra varje dag!" Det är inte så illa. Vi kan vara personliga coacher åt varandra. Det tror jag skulle vara bra för både gemenskapen och lärjungaskapet.

Även på de kristna bloggarna tycker jag att vi borde bli bättre på att uppmuntra varandra. Det är ganska mycket kritik, gnäll och hackande på nätet. Visst är det bra med konstruktiva samtal där olika åsikter kan brytas mot varandra. Men tänk om vi skulle göra det till vårt motto att uppmuntra varandra varje dag, även när vi skriver kommentarer på varandras bloggar. Vad tycker ni om det?

Låt oss följa Barnabas' exempel och vara personer som uppmuntrar varje dag!