När jag startade Barnabasbloggen i februari 2008 var det mycket för att jag ville skriva om församlingen. Det har jag också gjort. Även under 2009 kommer jag säkert att skriva mycket om församlingsliv, att vara kyrka på nya sätt, att leva i gemenskap och att plantera nya församlingar. Det är ju det jag brinner för och brottas med hela tiden.
Så här på årets första dagar har jag hittat ett par intressanta blogginlägg i ämnet.
Are Karlsen har noterat att pingströrelsens IBRA radio skriver att husförsamlingar är Nya testamentets församlingsmodell och reflekterar lite runt vad detta kan få för konsekvenser. Han länkar också till några föreläsningar med Wolfgang Simson.
Josefin skriver personligt och tänkvärt om sitt eget sökande efter fungerande sätt att bygga församling i ett inlägg med rubriken Vad är meningen med livet?
Are och Josefin tillhör olika generationer, men jag känner igen mig i deras tankar. Båda skriver hoppfullt i en tid då mycket ser mörkt ut för den kristna församlingen. Båda tror på den kristna gemenskapen och på Guds möjligheter i vår tid. Båda inser att vi behöver nya sätt att vara församling om vi ska nå nya människor med budskapet om Jesus.
Jag hoppas att 2009 blir ett år då vi får se ännu mer av detta växa fram både i Sverige och Norge. Och jag önskar Are och Josefin Guds välsignelse i deras strävanden.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaMichael! Jag tror också det finns hopp för Guds folk i Sverige. Jag tror att Herren reser upp en skara av både unga och gamla som tjänar honom, både utanför och innanför befintliga samfundsstrukturer. Jag tror att även vi som inte är så unga längre behövs i Guds rike. Det behövs både entusiasm och vishet, både radikalitet och erfarenhet. Vi behöver varandra om vi ska bygga fungerande gemenskaper. Vår församling har visionen att vara både mångkulturell och månggenerationell. Det tycker jag är en härlig vision.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaTack för länkningen! Det jag personligen tycker är svårast är hitta en balans mellan att vilja göra nytt och inte distansera sig för mycket från de etablerade församlingarna som finns.Jag vill göra nytt för jag ser att det finns behov av det. Men jag vill inte definiera mig själv eller min gemenskap utifrån olikheten till andra församlingar eller kristna. Jag tror på enhet men främst av allt tror jag på att arbeta för att göra lärjungar, tillsammans. Vi har inte tid att bråka om olikheter. Däremot tror jag det är viktigt att styra undan villoläror eftersom det kan leda till att vi tappar fokus och missar målet. Uppskattade ditt inlägg om treenigheten! Frid Josefin
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaMichael. Jag får se om jag kan kommentera ditt inlägg. Det är väldigt långt, men jag ska läsa det när jag hinner. Jag tycker för övrigt att du är väldigt svepande när du kallar Emerging church och Willow Creek för världslig religiositet som drar oss bort från korset, Jesus och Bibeln. Jag tycker det finns mycket gott i båda dessa sammanhang. Jag tycker det är onödigt att vara så svepande i sin kritik av andra kristna. Det är bättre att vara konkret och specifik och säga klart och tydligt vad man inte håller med om eller är kritisk mot.
SvaraRaderaJosefin. Tack för dina tankar. Jag tycker att du tänker mycket klokt. Jag håller med om att det är en svår balansgång, samtidigt som det är viktigt att bevara enheten och relationen med andra även om det finns olikheter. Jag tror att det är viktigt att den egna identiteten är byggd på vad man är för och inte på vad man är mot.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera