Akademisk pastorsutbildning - funkar det?

Dagen skriver idag om Högskoleverkets kritik mot teologiska utbildningar och avslag på ny ansökan om examensrätt för bl.a. PTS, ÖTH och Johannelund. Jag är inte emot teologisk utbildning på akademisk nivå. Men jag ser vissa problem med att pastorsutbildningen inom frikyrkorna sker på akademisk nivå och anpassas efter Högskoleverkets krav. För ett år sedan skrev jag mitt examensarbete på folkhögskollärarprogrammet på Linköpings Universitet. Jag skrev då om fältbaserad ledarutbildning med tanke på den distansutbildning i församlingsplantering som vi höll på att starta på Mariannelunds folkhögskola. I arbetet framhöll jag fördelarna med att utbilda kristna ledare på folkhögskolenivå. Mina tankar kanske är relevanta i dagens situation. Vad tycker du? Här följer ett utdrag.

Folkhögskolans möjligheter

"Min utgångspunkt är att folkhögskolan erbjuder unika möjligheter för en praktisk ledarutbildning. Jag ser vissa fördelar med att skapa den nya utbildningen just inom folkhögskolans ram och därför vill jag börja med att ge några argument för detta. Varför ska man egentligen utbilda församlingsplanterare på en folkhögskolekurs? Vad har folkhögskolan för fördelar?

Historiskt sett har västerländsk utbildning betonat det teoretiska. Även utbildningen av pastorer, präster och kristna ledare har ofta varit akademisk och teoretisk med ganska liten kontakt med den praktiska verkligheten man utbildar sig för. Frank Viola hävdar i boken Pagan Christianity att de första kristna under Nya testamentets tid utbildade ledare på ett helt annat sätt. Han skriver: ”Unlike today´s ministerial training, first-century training was hands-on, rather than academic. It was a matter of apprenticeship, rather than of intellectual learning” (2008:200). Istället efterlyser han en utbildning som är praktisk och erfarenhetsbaserad. Jag instämmer i Violas analys och det är en sådan utbildning jag vill vara med och forma.

Högskolan lägger ofta betoningen på det teoretiska och det praktiska kan få en underordnad betydelse. På folkhögskolan är det större frihet att ha en stor praktisk del i utbildningen och att utforma kursen efter deltagarnas behov och önskemål. Man behöver inte heller ta samma hänsyn till akademiska krav. Ändå kan man ha akademiska ambitioner och sträva efter att hålla en akademisk nivå på den teoretiska delen, även om man inte kan dela ut akademiska poäng.

Folkhögskolan har också fördelen att den kan anta personer till utbildningen, oberoende av högskolebehörighet. Den har också en större frihet i examinationen av kursdeltagarna. Folkhögskolan kan ge kursdeltagarna en rekommendation utifrån den personliga mognaden och förmågan. Nackdelen är förstås att man inte får akademiska poäng på en folkhögskola. Det kan uppfattas som en stor brist för några, men att få akademiska poäng behöver inte vara avgörande. Det kan rentav vara en fördel att betona praktiskt och livslångt lärande istället för akademiska poäng när det gäller att utrustas för tjänst i Guds rike. Det viktigaste är att vara i en process av livslångt lärande och det är mycket lärande man inte kan få poäng för (det mesta faktiskt). Alan Hirsch skriver följande om teologisk utbildning som bygger på en akademisk modell: ”the seminaries, or institutions built on a similar academic model, are largely unable to produce disciples and missional leaders” (Hirsch 2006:122). Jag är inte emot teologisk utbildning på akademisk nivå, men vill framhålla att en del typer av kristen ledarutbildning passar bättre på folkhögskolenivå."

Citerade böcker:
Hirsch, Alan: The Forgotten Ways, Brazos Press 2006
Viola, Frank & Barna, George: Pagan Christianity, Tyndale 2008

Ur mitt examensarbete:

Teori och praktik i en fältbaserad ledarutbildning,

Linköpings Universitet 2008

Uppdatering 4/6: Dagen har idag nya artiklar i ämnet: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7.