När jag har varit på Nyhem under veckan har jag funderat på varför det är så få med utländsk bakgrund som är med på konferensen. Jag har knappt sett en enda. Enligt Dagens artikel är det likadant på Torpkonferensen. Det känns tragiskt att integrationen är så dålig i den svenska kristenheten. Jag tycker att det är ett stort problem.
På Torpkonferensen tar man i alla fall upp problemet i ett Seminarium med John van Dinther. Seminariet har rubriken "Annorlunda, mångkulturell och färgglad - det handlar om framtidens församling" och presenteras i Dagen. Detta är en mycket viktig fråga och John van Dinther har helt rätt i sin analys.
Jag är med i en mångkulturell församling. Råslätts församlingsgemenskap består av runt 150 personer från knappt 15 olika länder. Det är inte alltid så enkelt att få det att fungera, men vi jobbar målmedvetet på att vara en blandad församling där det finns plats för alla. Vi pratar om ömsesidig integration och betonar att vi alla behöver lära oss av varandra och gå varandra till mötes. Det vilar ett speciellt ansvar på oss som är infödda svenskar att välkomna nya människor, bjuda till, ta kontakt och öppna oss för nya sätt att tänka och planera. Att vara en mångkulturell församling är inte den enklaste vägen, men när det fungerar är det enormt starkt vittnesbörd om Guds rike.
Vi vill gärna ha kontakt med andra mångkulturella församlingar i Sverige. Vi känner till några stycken, men vill lära känna fler. Jag tror att vi har mycket att ge varandra. Om du känner till någon mångkulturell församling kan du väl skriva om den i en kommentar till detta inlägg.
Bibeln säger mycket om hur vi ska behandla invandraren. Jag vill peka på 3 Mos 19:33-34:
"Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv"
Tänker ni på det i din församling?
Detta är något som behöver predikas nu när SD växer inom frikyrkligheten! Att sparka ut invandrare strider mot kristendomen på flera sätt, bl a strider det mot kärleken, gästfriheten och missionen, alla viktiga kristna principer.
SvaraRaderaVi behöver missionera mera! Invandringen från de muslimska länderna är en välsignelse från Gud som vi inte tagit fasta på. Dock får mission aldrig gå över till att sprida kultur istället för religion. Låt muslimerna behålla sina seder, kläder och vanor, ge dem endast Evangeliet!
Den kultur som rådde bland de första kristna var mer lik dagens muslimska kultur än någon svensk åsanissekultur.
Micael. Varför tror du att SD växer inom frikyrkligheten? Finns det belägg för det? Jag håller med om att mission är att sprida evangeliet och inte kultur. Inte heller religion skulle jag vilja säga.
SvaraRaderaDu generaliserar lite väl mycket. Det finns väl ingen muslimsk kultur? Muslimer finns i många olika länder och kulturer. Jag tror att alla kulturer måste konfronteras med och korrigeras av Guds rikes värderingar. Det finns både bra och dåliga sidor i de flesta kulturer. Det märker man när man lever i en mångkulturell gemenskap. Vi kan lära av varandra.
Vad menar du med svensk åsanissekultur? Det låter inte genomtänkt.
Jonas. Jag är med i församlingsledingen i Husbykyrkan (EFK), där Lars Mörling är pastor. Vår erfarenhet är nog att ledarskapsfrågan är den allra svåraste. Det är också svårt att inte få grupperingar inom församlingen(t ex iranier, eritreaner, etc). Just nu är det många afghaner som kommer till tro och döps. Allt gott! /Tobias.
SvaraRaderaTobias. Kul att höra var du hör hemma. Jag känner till er församling och har träffat Lars några gånger. Jag känner förstås igen de problem du nämner. Vår erfarenhet är att man måste jobba med den ömsesidiga integrationen hela tiden för att det ska fungera. Ändå uppstår svårigheter och konflikter. Men det är mycket välsignelse också när Guds rike bryter fram och vi älskar varandra trots våra olikheter.
SvaraRaderaJavisst, mycket välsignelse!! Jag borde förstås ha börjat där, men för mig har det blivit så självklart :). För övrigt tror jag att du har träffat mitt i prick med ditt inlägg här. En ödesfråga för församlingen i Sverige, inte alls någon perifer fråga! Vad tror du, jag funderar över om det är själva bristen på överlåtelse till relationer överhuvudtaget som är grundproblemet (framförallt problematiska sådana). Det borde väl vara rimligt utifrån ett anabaptistiskt perspektiv :). /Tobias.
SvaraRaderaEn liten kommentar vid sidan om huvudfåran:
SvaraRaderaKonstaterar att intresset i församlingar och konferenser är stort när det gäller besökare från USA/Australien/England, medan intresset för besök från andra länder är minimalt.
När hörde vi senast en afrikansk/arabisk/tysk eller italiensk talare i nån konferens?
Från Regionråd Europas sida har vi påtalat denna brist.
Och jag tror det hänger samman med hur vi tar emot invandrare i våra församlingar. Allt har med identifikation att göra.
Lasse Väcklén