Mitt liv från 0 till 50, del 2

Två dagar efter min tjugoårsdag gifte jag mig med Kerstin. Idag firar vi vår trettionde bröllopsdag (bilden är från förra sommaren). När vi var nygifta flyttade vi till höghusförorten Råslätt strax söder om Jönköping. Tillsammans med några vänner startade vi en kristen gemenskap i det utsatta bostadsområdet med ca 5000 invånare. Redan efter ett par år hade gemenskapen vuxit till ca 25 personer och så småningom (1982) bestämde vi oss för att grunda en församling. Råslätts församlingsgemenskap bildades officiellt i september 1983, och jag var en av ledarna i den nya församlingen.

Idag tycker jag att det är intressant att jag redan som 23-åring såg behovet av nya församlingar i Sverige. I en tidningsartikel om vår gemenskap från hösten 1982 låter det så här:

"Jonas tror att det finns många förorter där det finns behov av att grunda nya församlingar...De som bor i Småland är bortskämda med att det finns en församling i varje liten ort. Men i Skåne, i Stockholmsregionen och i Göteborgsregionen finns det många områden där det behövs nya församlingar. Jonas säger vidare att vi kristna skulle göra detta till ett böneämne, att evangelisera Sverige. Särskilt vi kristna i Småland skulle fråga Herren om han inte vill att vi ska flytta till orter där det inte finns några kristna. Vi kan flytta oss strategiskt, och söka utbildning och jobb, där det behövs byggas upp en församling."

Det var inte så många i Sverige som insåg detta 1982. Jag var rätt klarsynt.

Församlingsplantering på Råslätt (20-35)

Mina senaste trettio år kan delas in i två perioder. Från 20-35 handlade mitt liv mest om församlingsplantering och gemenskapsbygge på Råslätt. Det första året var jag och Kerstin anställda som ungdomsledare i Baptistkyrkan i Jönköping för att jobba på Råslätt och i stan. Sen började jag köra buss på halvtid och läste teologi på distans vid Betelseminariet ett par år. Efter att församlingen bildats 1983 kombinerade jag busskörandet med att jobba deltid som pastor i församlingen på Råslätt. Under den här perioden föddes också våra sex barn: Johanna (80), Jakob (82), Joakim (84), Jennie (86), Josef (87) och Joel (92). Det var en mycket intensiv tid. Vi var unga, vi startade församling och vi var en stor småbarnsfamilj. Det mesta funkade bra och församlingen växte, men till slut gick jag in i väggen. 1993 var det tvärstopp och jag tog helt slut. Jag försökte hänga i, men till slut lämnade jag ledarskapet i församlingen och började köra buss på heltid. Jag trodde att jag var slut som kristen ledare och församlingsbyggare.

Bibellärare i Mariannelund (35-50)

Någon gång i 20-årsåldern började jag drömma om att få jobba på heltid med bibelundervisning. Undervisning var det som jag gillade mest i pastorsjobbet och att få jobba på bibelskola trodde jag skulle passa mig perfekt. Ändå tvekade jag när dörren öppnades.

På hösten 1993 var jag som sagt ganska utsliten och körde buss på heltid. Johan Arvidsson, en gammal vän som jobbade som lärare på Mariannelunds folkhögskola, kom till Råslätt några gånger under hösten och hjälpte oss med församlingsutveckling. Jag orkade inte delta så mycket i utvecklingsarbetet, men pratade med Johan några gånger och han förstod att jag inte mådde bra. Han frågade om jag kunde komma och vikariera för honom i Mariannelund tio dagar under vårterminen 1994. Jag tvekade. Jag kände det som att jag inte hade något att ge och visste inte om jag skulle klara det. Ändå fanns det en längtan och en dröm att få undervisa Guds ord igen och jag tackade ja.

När jag mötte eleverna i klassrummet var tröttheten bortblåst. Glädjen och glöden fanns där igen och mina gåvor fungerade. Jag tyckte att det var fantastiskt. På Mariannelunds folkhögskola verkade man också nöjda med min insats och erbjöd mig att jobba halvtid som lärare från och med hösten 1994. Jag tackade ja utan att tveka den här gången. Snart blev det 75% och efter något år blev det heltid. Jag hade hittat mitt drömjobb!

Det var också bra med fasta arbetstider och det stora avståndet mellan hem och arbete. Jag kunde vara mer ledig och tillgänglig hemma och resorna med tåg och buss blev värdefull egentid och förberedelsetid. Jobbet i Mariannelund hjälpte mig att komma tillbaka och sakta men säkert återfick jag kraften, kreativiteten och livsglädjen.

Vi stannade trots allt kvar i gemenskapen på Råslätt, även om det blev mer än tio års time-out från ledarskapet. Det tog tid att komma tillbaka och vi såg våra tonåringar växa upp och flytta hemifrån. De sista åren har jag dock kommit tillbaka på allvar även i församlingen och står nu med i ledarskapet igen. Det känns fantastiskt! Det har varit en lång resa, men nu är cirkeln sluten.

Jag har många stora passioner i livet. Två av de viktigaste är församlingsbyggande och bibelundervisning. Båda har funnits med hela tiden men betoningen har varit lite olika. Under de sista åren har jag kommit in i en ny fas då jag också har fått börja arbeta med utbildning och strategi för församlingsplantering i Sverige. På något sätt tror jag att detta alltmer kommer att bli mitt fokus. I den sista delen av min livshistoria tänker jag skriva något om hur jag ser på det som kommer i framtiden. Fortsättning följer!

Jag har skrivit en del om Råslätts församlingsgemenskap här på bloggen. Du finner alla inläggen här. Församlingens historia har jag skrivit om i häftet "Berättelsen om Råslätts församlingsgemenskap 1983-2003" (20 sidor), som du kan få som pdf om du mailar till mig på jonas(at)mariannelund.nu.