En växtplats för hela livet

"Vi borde ha ett målmedvetet tänk om församlingen som en växtplats för hela livet", säger Magnus Sternegård, Equmenias barn- och ungdomskonsulent. Han intervjuas i Dagen om Equmenias nya satsning på hemsida och resursbank för att ge församlingarna verktyg till en mer genomtänkt barn- och ungdomsverksamhet. Hela materialet genomsyras av fyra saker. De är en sorts nyckelbegrepp i hela tänkandet om församlingen. De fyra är berättelser, relationer, upplevelser och delaktighet. 

Det tänkandet tilltalar mig. Jag tror att man fångat in några viktiga saker för en levande församling, där människor kan komma till tro, utvecklas, växa och bevaras genom hela livet. Låt mig utveckla det lite grann.

Berättelser

Den kristna församlingen byggs runt den stora berättelsen om Gud och världen. Den börjar med att Gud skapade hela världen och slutar med att allt blir återupprättat på den nya jorden. I centrum av Bibelns stora berättelse finns berättelsen om Jesus. Lukas gör anspråk på att berättelsen är tillförlitlig. Han skriver: "Många har redan sökt ge en samlad skildring av de stora händelser som ägt rum ibland oss, så som de har berättats för oss av dem som från första stund var ögonvittnen och blev ordets tjänare, och efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början har nu också jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos, för att du skall förstå att de upplysningar du har fått är tillförlitliga." (Luk 1:1-4). Den stora bibliska berättelsen är församlingens budskap och grund. Där kan man inte kompromissa.

Det finns också många små berättelser. Varje människa är en berättelse och var och en av oss har något att berätta. Framför allt kan vi berätta om vår egen vandring med Gud. När de personliga berättelserna får leva i församlingens mitt visar vi på äktheten och relevansen i vår tro. Livet med Gud fungerar i vardagen och alla kan se det. 

Relationer

Den kristna församlingen är framför allt en gemenskap. Den är en gemenskap av lärjungar. Därför är det oerhört viktigt att bygga allt runt relationer. Församlingen måste vara relationsorienterad. Församlingen är inte en kyrkobyggnad, inte en verksamhet och inte en förening. Den kan förvisso ha dessa saker, men i sin kärna är den en gemenskap av lärjungar som tror på Jesus och delar sina liv med varandra i tjänst för världen. "Framför allt skall ni älska varandra hängivet", skriver Petrus till de troende (1 Petr 4:8). Jesus talar mycket om vikten av att älska varandra på ett praktiskt och synligt sätt. Han säger: "Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek." (Joh 13:34). I vår kultur där ensamheten och rotlösheten är så utbredd är det helt avgörande att församlingen är en varm miljö, som präglas av vänskap och omtanke. Därför är det viktigt att satsa på relationer.

Upplevelser

Det är också viktigt att göra upplevelser. Det kan handla om upplevelser av gemenskap och fest, men framför allt handlar det om upplevelser av Gud. Den helige Ande gör den kristna tron till en personlig erfarenhet. Den kristna tron blir levande och verklig när vi upplever Guds närvaro tillsammans. Det handlar både om att uppleva hans kärlek och hans kraft. Vi ser hur detta sker gång på gång i Apostlagärningarna med början på pingstdagen då Anden utgöts över alla de troende. Uttryck som "Alla fylldes av helig Ande och började tala andra tungomål" (Apg 2:4), "Orden träffade dem i hjärtat" (2:37), "många under och tecken gjordes genom apostlarna" (2:43), de "höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje" (2:46) och "de fick alla riklig del av Guds nåd" (4:33) handlar alla om att de troende gjorde upplevelser tillsammans. Det är helt avgörande att det finns andlig verklighet i församlingen och att det får konkreta uttryck i bön, lovsång, förbön, gemenskap, profetiska tilltal, under och tecken med mera. 

Delaktighet

Det sista nyckelordet är delaktighet. I längden vill ingen få allt serverat. Man vill vara med och ta ansvar och få ha ett inflytande. Man vill helt enkelt vara delaktig. Om vi vill bygga hållbara församlingar där människor stannar kvar och växer hela livet, måste alla få känna delaktighet. Petrus skriver: "Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått" (1 Petr 4:10). Alla har gåvor och alla behövs. För att må bra och känna oss värdefulla behöver vi få vara delaktiga. Vi behöver både vara älskade och ha en meningsfull uppgift. Var och en behöver få känna att han eller hon är viktig och gör skillnad. Man stannar inte kvar i en gemenskap om man inte får vara delaktig. Paulus betonar att församlingen är Kristi kropp och skriver att Kristus "låter hela kroppen fogas samman och hållas ihop genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del. Då växer hela kroppen till och byggs upp i kärlek." (Ef 4:16). En fungerande församling måste skapa delaktighet om människor ska stanna kvar och växa hela livet.

Detta tror jag är fyra nycklar för församlingens framtid i Sverige. Jag är glad över att Equmenia lyfter fram detta och jag hoppas att många tar vara på detta sätt att tänka. Jag tänker i alla fall göra det i mitt sammanhang.

Jag vill vara med i en församling som berättar om vad Gud har gjort och gör, som bygger nära och djupa relationer där alla känner sig hemma, där vi upplever Guds kärlek och kraft tillsammans och där alla är delaktiga och tar ansvar. I en sån församling kan man växa som kristen hela livet. En sån församling kan växa även i Sverige. Eller vad tror du?