Mission till och från Sverige

Igår började den stora missionskonferensen Mission-Net Congress 2011 i Erfurt, Tyskland. Dagen uppmärksammar detta med flera artiklar om mission. En handlar om att antalet svenskar som reser ut som missionärer i andra länder har minskat drastiskt. En annan handlar om att det nu är dags för oss i Sverige att ta emot missionärer från andra länder.

Detta kompletteras med flera svenskars berättelser om sina missionserfarenheter. Det är korta och fina vittnesbörd från Kjell Bonerfäldt, Oskar Lindén, Birgitta Green, Agne Nordlander, Anna Jakobsson och Ingemar Holmquist. Det är många svenskar som gjort stora insatser på olika missionsfält runtom i världen. Men hur blir det i framtiden? I en intressant intervju får vi möta Josef Nsumbu, som är missionär i Sverige, utsänd från Kongo och arbetar som pastor i Missionskyrkan i Borås. Han har många kloka synpunkter. En annan som ger lite framtidsperspektiv är Martin Ström, som är en av få svenska deltagare på Mission-Net. Martin Ström är missionsledare i OM Sverige och dessutom en av församlingsledarna i Råslätts församlingsgemenskap (det är förresten jag också). Martin är bekymrad över det minskande intresset för mission i Sverige, men är ändå positiv inför framtiden och tror på ett nytt starkt svenskt missionsengagemang om än i nya former. 

Med anledning av Dagens artiklar vill jag komma med några egna funderingar.

1. Jag tror först och främst att det minskande missionsengagemanget i hänger ihop med den allmänna tillbakagången och det svaga andliga livet i svensk kristenhet. Levande församlingar och församlingsrörelser är av naturen missionerande. När övertygelsen, passionen och glöden avtar, minskar också offervilligheten och engagemanget. Det avspeglar sig både i det lokala församlingslivet och i missionen. Vi har drabbats av en inre sekularisering. 

2. Ett annat problem, som även nämns i artiklarna, är att vi i viss utsträckning förlitat oss på ekonomiska bidrag från SIDA och därför styrt om mycket av missionsarbetet till bistånd och katastrofhjälp. Det har troligen gjort det svårare att fokusera på och samla in pengar till evangelisation, lärjungaträning och församlingsplantering. Det har ibland också lett till att man har skilt på socialt och andligt arbete på ett för missionen olyckligt sätt. Missionen mår bättre när den är holistisk och bryr sig om hela människan, med både  andliga, själsliga och kroppsliga behov. 

3. Vi behöver hjälp utifrån. Josef Nsumbu är en av de missionärer som kommit till Sverige och det kommer många fler. Vi känner av en ny missionsrörelse till Sverige. I vårt lilla sammanhang på Råslätt har vi genom OM nu missionsarbetare från Taiwan, Sydafrika, Indonesien, Sydkorea, Australien, Tyskland och Västindien. De får sitt första möte med Sverige hos oss, men flera av dem kommer att gå vidare till andra sammanhang i Sverige. OM som missionsrörelse tänker fortsätta att sända svenskar ut i världen, men förbereder  sig också för att ta emot missionärer från hela världen, som ska arbeta i Sverige. Vi behöver den hjälpen. 

4. Till sist tror jag att det är viktigt att vi håller intresset för världsmissionen levande i våra församlingar. Även om Sverige är ett missionsfält med stora behov och även om många länder i världen har betydligt större och starkare kyrkor än vi har i Sverige, så har vi ett bidrag att ge. Dels som pionjärmissionärer i de delar av världen där antalet kristna är mycket lågt (t.ex. 10/40 fönstret och muslimvärlden) och dels som konsulter och rådgivare (inom t.ex teologi och ledarskap) till våra systerkyrkor i olika delar av världen. Det är viktigt att vi inte bara ser till våra egna behov, utan också till andras. Det handlar om att be, ge och gå. 

Ett av höghusen på Råslätt i Jönköping. 

Råslätt är både ett missionsfält och en bas för mission i hela världen.

Här följer några praktiska tips:

Be regelbundet för andra länder och missionsarbetet i olika samlingar och gudstjänster; be för era missionärer, alla människor, de kristna, regeringar och be för särskilda behov. Håll er informerade om vad som händer.

Ge regelbundet och mycket till missionsarbetet. I vår församling har vi bestämt att minst 25% av det vi samlar in ska gå till mission på andra platser. Det hjälper oss att hålla bra prioriteringar.

Gå ut i hela världen. Uppmuntra medlemmar att åka ut på kortare eller längre tid. Be för dem som åker och stötta dem ekonomiskt. Det kommer att ge mycket tillbaka. Vår lilla församling har sänt medlemmar till såväl Mellanöstern, Centralasien, Afrika och Stockholm. Vi missionerar på Råslätt och i hela världen. Det ska vi fortsätta med. 

Jag hoppas att även din församling vill vara en missionerande församling både lokalt och globalt.

Uppdatering 30/12: Lars-Evert Jonsson, pastor i pingstförsamlingen i Värnamo, gör idag en mycket intressant analys av det minskande missionsintresset i svensk kristenhet: Nytt missionstänk nödvändigt.