Teologi om barn

Tidningen Dagen berättar i artikeln Teologin kring barn bör vässas om Pingströrelsens arbete för att fördjupa och utveckla det teologiska tänkandet kring barn och familj. Journalisten Carl-Henrik Jaktlund kommenterar även ämnet i två artiklar (här och här).

Institutet för pentekostala studier i Uppsala har gjort en gedigen forskningsrapport med titeln Pentekostal barn- och familjeteologi. Den är på 180 sidor och kan laddas ner här. Den innehåller sju kapitel och har åtta olika författare. Jag har nu läst ett par av bokens kapitel och det har varit mycket intressant. Boken tar upp många olika frågor, men det som direkt fångade min uppmärksamhet var diskussionen om arvssynden. Det finns tydligen olika syn på arvssynden inom den svenska pingströrelsen. Detta är något som jag faktiskt inte uppmärksammat under mina 18 år som bibellärare inom pingströrelsen. Jag har alltid utgått från en mer klassisk baptistisk syn och mer eller mindre förutsatt att den varit allmänt accepterad. Men så är det tydligen inte. Detta gav mig också anledning att leta rätt på en gammal bok jag har i bokhyllan. What We Believe About Children av Marvin K. Yoder (Herald Press 1984), som presenterar en anabaptistisk teologi om barn. Den lilla boken är på 70 sidor och ingår i Mennonite Faith Series.

Martina Prosén är en av forskningsrapportens författare. Hon gör i sitt kapitel Barnet och frälsningen en mycket bra bibelteologisk genomgång av ämnet. Det kapitlet rekommenderar jag varmt. På sid 105-107 ger hon under rubriken Arvssynd och arvsskuld en klargörande sammanfattning av olika synsätt när det gäller arvssynden. Jag citerar hela avsnittet. Martina skriver:

"Men hur kan Adams synd påverka en hel mänsklighet? Kan synd ärvas? Här har teologer gett lite olika svar genom kyrkans historia.

På den ena kanten har vi Pelagius, som menade att människan egentligen är fri och enbart ställs till svars för sina egna enskilda handlingar. Adam är bara ett dåligt exempel, men vi är inte Adam. Syndafallet hade ingen direkt effekt på hela mänskligheten och därför går det inte att tala om arvsynd eller en syndig natur.

På den andra kanten har vi Calvin och Luther som menade att alla människor ärver både en syndig natur och en verklig skuld från Adam. Adam var vår förfader och vi syndade i honom. Barnet står med skuld inför Gud från födseln. Eftersom både synden och skulden ärvs behöver det lilla barnet frälsning, vilken förmedlas genom dopet. Utan dopet kan barnet inte bli frälst. Detta är bakgrunden till att man förrättar nöddop om det finns risk att barnet dör innan det hunnit döpas på vanligt sätt.

Arminius presenterade en slags medelväg. Han menade att alla människor har en fallen natur som vi fått av Adam, så att varje människa börjar sitt liv utan rättfärdighet. Däremot har inte alla skuld när de börjar livet utan denna ådrar de sig senare, genom egna onda handlingar. Man skiljer alltså på arvssynd och arvsskuld. Det är först när barnet själv aktivt syndat som det bär på skuld och är i behov av frälsning.

De baptistiska rörelserna tog fasta på detta sätt att tänka när de menade att det inte var nödvändigt att döpa barn, utan endast dem som själva var medvetna om synd. Därmed har Gud ett försprång i barnets liv till dess att det själv vet att skilja mellan rätt och fel. Då behöver barnet omvända sig, tro och ta emot frälsning. Först därefter är det aktuellt med dop, som en bekännelse av tron. Så har man resonerat inom svensk frikyrklighet och här har det funnits en stor samsyn. Sveriges frikyrkoråd gjorde 1963 ett uttalande som säger: "Den frikyrkliga synen på barnen är i stort sett enhetlig. Enligt denna står barnen visserligen liksom den övriga mänskligheten under syndens och dödens herravälde. Men de har ännu ingen personlig skuld. Guds rike hör barnen till och de behöver därför inte döpas för att befrias från arvssynden".

Pingströrelsen i Sverige har haft ett delvis annat perspektiv där man betonat barnets totala syndfrihet. Man har velat ta tydligt avstånd från den lutherska arvssyndsläran och dess tillhörande dopsyn. Och i och med detta har man istället sagt att barnet föds rent och oskadat, utan någon form av syndafördärv. Arvssynden existerar inte i någon form, istället kommer syndens påverkan utifrån, från omgivningen. Så hävdade till exempel Lewi Pethrus att människan kan välja det goda om hon vill. Det finns ingenting inom henne som tvingar henne i en annan riktning. Så resonerar också Bertil Olingdahl när han säger att det lilla barnet föds med ett fungerande andeliv och att det är den andliga miljö hon hamnar i som avgör om detta andliga liv fortsätter eller förtorkas.

Det finns alltså olika sätt att se på detta med arvssynd och som med alla teologiska frågor som genom historien fått olika slags svar så bör vi vara ödmjuka inför att det går att förstå saken på flera sätt. För min del tycker jag att det klassiska baptistiska sättet att tänka (med sin grund hos Arminius) är det som ligger närmast den bibliska syndaförståelsen."

Så långt Martina Prosén. Jag delar hennes syn och den stämmer väl överens med den historiska anabaptismen och baptismen. Så här skriver tex en trosbekännelse från Mennonitkyrkan i USA 1963: "We believe that children are born with a nature which will manifest itself as sinful as they mature. When they come to know themselves to be responsible to God, they must repent and trust in Christ in order to be saved. Before the age when children are accountable to God, their sins are atoned for through the sacrifice of Christ. Jesus himself assured us that children are in the kingdom of God." (1963 Mennonite Confession of Faith, article 4, citerad i What We Believe About Children, sid 10). Det är en syn jag helt kan instämma i.

Men det finns tydligen en annan syn hos många pingstvänner och även i forskningsrapporten försvaras denna andra syn av redaktören Jan-Åke Alvarsson. Om jag förstår honom rätt så förnekar han helt läran om arvssynd och menar att barn föds syndfria och utan en syndig natur. Det kan nog bli en intressant diskussion i fortsättningen. Jag ska fortsätta att läsa resten av forskningsrapporten.

Hur tänker du i den här frågan?