En enkel organisk kyrka

Dagen uppmärksammar idag den växande husförsamlingsrörelsen i flera artiklar (här, här och här). Dagens reporter David Spånberger har varit på en nationell konferens i Dallas med 250 deltagare och skrivit intressanta och initierade artiklar. Tack David och Dagen!

Jag har också skrivit om denna rörelse vid flera tillfällen (här och här) och tror att vi har mycket att lära av det som oftast kallas Simple Church eller Organic Church. Rörelsen finns i många länder och påstås växa, men hur många är de egentligen? Dagen påstår att rörelsen engagerar tio miljoner amerikaner. Om detta kan man säga ett par saker.

För det första är siffrorna mycket osäkra (som alltid). Det är svårt att räkna något som är oorganiserat och osynligt. Rörelsen är "under radarn" som Mattias Neve säger. Tomas Olsson påpekar också hur osäkra siffrorna är och bjuder på en länk som behandlar problemet. Tack Tomas!

För det andra är detta inte en enhetlig rörelse utan flera. Det är ganska stor skillnad på Frank Viola och Neil Cole som båda nämns i artikeln. Just den här konferensen verkar vara från Violas sammanhang. Jag har tidigare recenserat Frank Violas bok Pagan Christianity. Den artikeln finns här.

Hur det nu än är med siffrorna så tycker jag att det är bra att rörelsen uppmärksammas. Jag är också glad att det uppstår sådana enkla församlingsformer även i Sverige. Jag tror att det är nödvändigt om evangeliet ska nå ut till nya människor i vårt land.

Vad tror du? Har du erfarenheter (positiva eller negativa) av organisk enkel kyrka? Vill du berätta?

Tellbe om ledarskap

Mikael Tellbe intervjuas i Dagen om sin nya bok. "Teologen Mikael Tellbe har skrivit en bok om de Jesustroende i Efesos och den mångfald som rådde där i början av 100-talet", skriver Dagen.

Artikeln finns här och den innehåller en hel del intressant. Boken är säkert läsvärd. Jag håller med Tellbe om grundtanken att det finns en mångfald i den nytestamentliga församlingen när det gäller strukturfrågor, och att det är svårt att hitta en entydig mönsterbild för hur församlingen ska organiseras och ledas. Men jag vill ändå ifrågasätta några av hans påståenden i artikeln.

Tellbe: "I Paulus brev till Timotheos syns tydliga hierarkiska strukturer med en föreståndare, diakoner, äldste - den sanna Jesustron bevakas med en slags traditionsförmedling via auktoriserade församlingsledare och lärare. Den sanne lärarens betydelse betonas."

Min kommentar: Jag ser ingen tydlig hierarkisk struktur i Timotheosbreven. Var finns den? Inte heller gör Paulus här någon skillnad mellan episkopos (församlingsledare, föreståndare) och presbyteros (äldste). Allt talar för att dessa termer används omväxlande om samma grupp ledare (vilket är fallet även i andra texter där de dyker upp, se t.ex. Apg 20:17-28, Fil 1:1, Tit 1:5-9).

Tellbe: "I Uppenbarelseboken syns en annan auktoritetsstruktur. Där är profeten, inte läraren, den viktiga. Den sanna Jesustron tas emot och bevaras genom en direkt uppenbarelse, inte genom någon annan."

Min kommentar: I Uppenbarelseboken syns överhuvudtaget ingen auktoritetsstruktur. Frågan behandlas helt enkelt inte i boken. Bara för att boken är skriven som ett resultat av profetisk uppenbarelse betyder inte det att profeten är viktigare än läraren, eller att Jesustron bevaras genom direkta uppenbarelser, istället för genom berättelserna om Jesus. Tellbe drar helt orimliga slutsatser och överdriver skillnaderna.

Tellbe: "Johanneslitteraturen framhåller inte i första hand ämbetet utan kollektivet. Breven betonar att de inte behöver någon lärare eftersom Anden, smörjelsen, finns hos dem. Auktoritetsstrukturen läggs ganska brett och inte hos en grupp ledare enbart eller i den karismatiska upplevelsen primärt, utan i gemenskapen."

Se upp med falska läror

Det här är den tredje delen i min serie om församlingsbreven i Uppenbarelseboken. De tidigare finns här:

Hur mår församlingen?
Du har övergett din första kärlek.

Idag ska vi se lite närmare på brevet till Pergamon (Upp 2:12-17). Liksom i fallet med församlingen i Efesos finns det både postivt och negativt att säga om församlingen i Pergamon. Jesus berömmer församlingen för att den håller fast vid hans namn och inte har förnekat sin tro, trots att de fått möta förföljelse och till och med martyrskap.

Men Jesus har också kritik att komma med. "Men något har jag emot dig", säger han, "att du hos dig har några som håller sig till Bileams lära" (2:14). Sen sägs det också att det finns några som "håller sig till nikolaiternas lära" (2:15). Problemet är alltså att det finns felaktig eller falsk undervisning inom församlingen och att de inte gör något åt det. Det går inte att veta exakt vad som menas med Bileams lära eller nikolaiternas lära, men det intryck man får är att det handlar om falsk lära som också leder till ett liv i omoral och olydnad mot Guds bud. Problemen verkar visa sig i både lärofrågor och livsstilsfrågor. Och församlingen gör ingenting åt det! "Vänd om!" säger Jesus.

Jag tror att många församlingar i Sverige kan känna igen sig i denna beskrivning. Vi har ofta svårt att vara tydliga med vår tro och tvekar när vi ska säga ifrån eller ta avstånd från felaktig undervisning. I vår kultur är det ju så viktigt att vara förstående och tolerant. Därför är det många församlingar som likt församlingen i Pergamon inte säger ifrån utan låter den falska undervisningen hållas. Texten visar att Jesus inte gillar en sån attityd. Han vill att vi ska vara tydliga och ta itu med problemen, både när det gäller lära och livsstil.

I en församling måste det förstås finnas utrymme för olikheter, även i lärofrågor. Vi kan inte vara överens om allting. Man ska inte kalla någon för villolärare bara för att man har olika uppfattningar, så länge man håller fast vid bekännelsen till Jesus som Herre och bygger på Guds ord. Men det finns gränser! Det finns läror som är falska och därför inte kan accepteras inom församlingen. Det finns också handlingssätt man måste konfrontera och ta itu med. När man gör det ska man förstås göra det i kärlek. Nu återstår det för oss var och en i våra olika gemenskaper att utarbeta vad detta betyder i praktiken i vår situation. "Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!" (Upp 2:17) Lycka till!

Jag avslutar med en uppmaning från Paulus: "Bröder, om någon ändå skulle ertappas med en överträdelse skall ni som är andliga människor visa honom till rätta, men gör det med ödmjukhet, och se till att du inte själv blir frestad." (Gal 6:1)

Här är några Dagenartiklar som anknyter till ämnet:

Kan kyrkan definieras utan Kristus?

Kristna i USA har förändrat världen

Bibeln tål att granskas kritiskt

Du har övergett din första kärlek

Församlingen i Efesos fick mycket beröm av Jesus. Den var uthållig och hade en god verksamhet. Den slog vakt om den rätta läran och kunde avslöja falska apostlar och andra villoläror. Det var mycket som var bra i församlingen i Efesos, men det fanns också en stor brist. Jesus säger till den: "Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek" (Upp 2:4).

Kärleken hade kallnat i församlingen i Efesos. Jag tror att det är många församlingar i Sverige som kan känna igen sig i den beskrivningen. Det framgår inte i texten om det är den första kärleken till Gud som har övergivits eller om det är kärleken mellan syskonen i församlingen som har svalnat. Troligen är det både och, eftersom de två hänger ihop. Kärleken till Gud och kärleken till bröderna går inte att skilja åt, som Johannes skriver i ett annat sammanhang:

"Om någon säger: "Jag älskar Gud" men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett. Och detta är det bud som han har gett oss: att den som älskar Gud också skall älska sin broder." (1 Joh 4:20-21)

De senaste dagarnas diskussion på bloggarna om postmodernitet, Brian McLaren och framtidens kyrka har gjort mig både sorgsen och frustrerad. Det är viktiga ämnen att samtala om, men skulle inte bröder och systrar kunna samtala med varandra i en mer kärleksfull ton? Jag är rädd att Jesus säger samma sak till oss: Jag har det emot dig att du har övergett din första kärlek. Utan kärlek till Jesus och till varandra kommer vi inte att vara trogna mot vår Herre, vare sig vi lever i en modern eller en postmodern tid, hur mycket vi än håller fast vid den rätta läran och gör goda gärningar. Därför vill jag omvända mig och söka mig tillbaka till den första kärleken (Läs Upp 2:1-7 för hela sammanhanget).

Jag tycker att Carl-Henrik Jaktlund har skrivit de klokaste kommentarerna i den här diskussionen i inläggen Om att läsa även det som skaver och De postmodernas tystnad.

Hur mår församlingen?

Ibland uttalar man sig lite generaliserande om tillsåndet i församlingarna i ett visst område. Det händer även mig. Har du någon gång hört någon säga ungefär: "Församlingarna i Sverige är..." eller "Kyrkorna i Stockholm är...", och sen komma med något påstående om läget. Jag tror att det är onödigt och missvisande att göra sådana generaliserande påståenden om tillståndet i församlingarna. Det är nämligen så att varje församling är unik och tillståndet kan variera väldigt mycket mellan församlingar i samma geografiska område.

Låt mig ge ett exempel från Bibeln. Uppenbarelseboken är skriven till sju församlingar som fanns på 90-talet det första århundradet i Mindre Asien (Idag är det västra Turkiet). Det är sju församlingar i sju olika städer på ett ganska litet område. De har alla haft kontakt med apostlar, men ändå är tilståndet i dem väldigt olika. I Uppenbarelsebokens andra och tredje kapitel får varje församling en personlig hälsning från Jesus och då kan vi notera följande. Två av dem är i princip döda (Sardes och Ladikeia), Två av dem är väldigt levande och får ingen kritik alls (Smyrna och Filadelfia) och tre av dem klarar sig ganska bra, men får ändå kritik eftersom de har brister (Efesos, Pergamon och Thyatira).

Jag tror att det är likadant i Sverige idag. Det finns säkert en hel del församlingar som är ungefär som Sardes eller Laodikeia. De är i stort sett döda, Guds ord förkunnas inte och Andens liv saknas. Det finns säkert en del växande och levande församlingar där läget är gott och Jesus nöjd, precis som i fallet med Smyrna och Filadelfia. Men på många håll är det säkert som i Efesos, Pergamon och Thyatira. Det finns en hel del gott och bra, men det finns också allvarliga brister att ta itu med.

Jag tror att de sju breven i Uppenbarelseboken kan tala in i våra församlingar idag. Frågan är bara vilket av breven är det som stämmer in på den församling jag är med i. Det är förstås frestande att se sin egen församling som den väl fungerande Filadlefia eller Smyrna (Det är väl därför som det varit populärt att använda de namnen på församlingar i Sverige). Men låt oss istället vara ärliga och försöka lyssna in vad Jesus säger till just vår församling. Jesus har nämligen ett budskap till varje församling i vårt land och han kan tala genom de sju breven i Uppenbarlseboken. Varje brev avslutas med orden: "Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!" (Upp 2:7, 11, 17, 29, 3:6, 13, 22). De orden gäller även idag. Har du öron? Kan du höra vad Anden säger till din församling?

Jag tänker återkomma med några blogginlägg om vad vi kan lära oss av de sju breven i Uppenbarelseboken.

Fem sätt att umgås med Bibeln

Bibeln spelar en viktig roll i det kristna livet. Att vara lärjunge till Jesus handlar mycket om att leva i Bibelns ord och följa det. Förr i tiden kallades de kristna för läsare. Idag tycker många att det är svårt att läsa Bibeln och bibelkunskapen är ganska dålig ibland de kristna. Här vill jag ge lite hjälp till en förnyad relation till Guds ord genom att peka på fem sätt att umgås med Bibeln. De kan illustreras på handens fem fingrar. Använd dem så får du grepp om Bibeln och Bibeln får grepp om dig.

1. Lyssna

För det första kan man lyssna till Bibelns ord. Det gör man på gudstjänster och samlingar med textläsning och predikan. Att lyssna har naturligtvis varit mycket viktigt i tider när läskunnigheten varit låg eller tillgången på Biblar dålig. I vår kultur är lyssnandet inte speciellt utvecklat. De flesta av oss har svårt att koncentrera oss vid högläsning. Men nu börjar det bli populärt med ljudböcker och lyssnandet kommer tillbaka. Ett nytt sätt att lyssna är att ha Bibeln på mp3. Det är ett fantastiskt smidigt sätt att lyssna på Bibeln och ta till sig Guds ord. Jag tycker om att lyssna på långa textsammanhang när jag är ute och joggar. Bibeln på mp3 kan beställas eller laddas ner från Voxbiblia. Man kan lyssna gratis till hela Bibeln på deras hemsida.

2. Läsa

För det andra kan man förstås läsa Bibeln. I vår kultur är detta säkert det vanligaste sättet att ta till sig Guds ord. Många läser ett stycke i Bibeln i sin personliga andakt. Det är bra att göra det till en vana att läsa Bibeln varje dag. Guds ord är ju den andliga maten och utan den svälter vi. Man kan läsa på olika sätt. Man kan tex. följa en bibelläsningsplan. Det finns många att välja på. En bra bibelläsningsplan är Bibeln idag. Man kan också göra en egen plan. Läser man ett kapitel om dagen läser man igenom hela Bibeln på fyra år. Det är också bra läsa långa svep för att få grepp om helheten. Bibeln är ju ett bibliotek med böcker och därför är det bra att ibland läsa en hel bok rakt igenom. Vid läsningen söker man ofta efter något som talar till en, något som bygger upp. När man läser tar man inte tag i alla frågor och svårigheter som dyker upp. Regelbunden bibelläsning är ovärderlig näring i det kristna livet, så försök att läsa något i Bibeln varje dag.

3. Studera

Det är också bra att studera Bibeln regelbundet. När man studerar gräver man djupare. Man söker svar på svåra frågor, stannar upp vid det man inte förstår och försöker sätta sig in i den historiska bakgrunden. När man studerar Bibeln söker man svar på frågor som: När skrevs detta och varför? Vad vill författaren säga? Vad betyder det för oss idag? Det finns många bra hjälpmedel när man studerar Bibeln. Man kan slå i uppslagsböcker och läsa kommentarer över olika bibelböcker. Det allra roligaste är när man lär sig att studera själv och komma på svaren på egen hand. Det är alltid bra att göra anteckningar och att kolla upp sina slutsatser i bra böcker. En av mina favoritböcker när det gäller att studera Bibeln är Att läsa och förstå Bibeln av Gordon Fee och Douglas Stuart. Den är fantastiskt bra och rekommenderas varmt! Det finns många olika bibelstudiemetoder att använda. Några bra tips finner du här.

4. Memorera

För det fjärde kan man memorera Bibelns ord. Att lära sig utantill är en nästan bortglömd förmåga i vår tid, men det kan vara oerhört värdefullt att lära sig bibeltexter utantill. Jesus och Paulus kunde stora delar av Skrifterna utantill. Genom kyrkohistorien har memorering varit ett viktigt sätt att ta till sig Guds ord, speciellt för dem som inte kunde läsa. Det är tex. häpnadsväckande hur enkla män och kvinnor i den anabaptistiska rörelsen på 1500-talet kunde stora textmängder utantill. Man kan lära sig enstaka verser eller långa textavsnitt. En av mina elever lärde sig hela bergspredikan! När jag var tonåring kunde man köpa memoreringskurser med bibelverser på små kort. Nu är det svårt att få tag i sådana och man får tillverka korten själv (nu finns BibelMemo att köpa). Försök att lära dig en vers i veckan! Det kräver lite arbete och mycket repetition för att lära sig utantill, men det är värt mödan. Det du har lärt dig utantill kan den helige Ande använda när man möter olika livssituationer eller när man samtalar med människor.

5. Begrunda

Det femte och sista sättet att umgås med Guds ord är att begrunda. Man kan likna det vid att idissla. Man kan ta ett kort avsnitt, en vers, en mening och gå och meditera över det hela dagen. Man tuggar på det, låter det sjunka in, begrundar, reflekterar och låter bibelordet bli en del av ens inre. Det är en livsförvandlande erfarenhet. Idag har jag begrundat Jesusorden i Matt 12:7, "Om ni förstod vad som menas med Barmhärtighet vill jag se och inte offer, så skulle ni inte döma oskyldiga". Det kan man tänka på länge.

Det finns många uppmaningar i Bibeln att begrunda Guds ord. En sådan finner vi i Ps 1:1-3:

Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd och inte går på syndares väg eller sitter bland bespottare utan har sin glädje i HERRENS undervisning och begrundar hans ord dag och natt. Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i rätt tid och vars blad inte vissnar. Allt vad han gör lyckas väl.

Bli ordets görare

Så det här är fem sätt att umgås med Bibeln. Om du gör detta kommer du att få ett bra grepp om Guds ord och Guds ord kommer att få ett bra grepp om ditt liv. Men glöm inte att också följa Bibelns ord i praktiken. Bli ordets görare, annars lurar du dig själv, som Jakob skriver: "Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste" (Jak 1:22).

Några Dagenartiklar som tar upp Bibeln 1, 2, 3.

Boktips om församlingsplantering

Jag har lite idétorka när det gäller bloggandet just nu, men några boktips kan ju vara bra så här mitt i sommaren. Det finns inte många böcker på svenska om församlingsplantering. Den enda jag känner till är:

Nybyggare – teologi och strategi för nya församlingar, Martin Robinson, Stuart Christine, Libris 1994, 249 sidor.

Den är en bra introduktion till ämnet, även om det är femton år sedan den trycktes och den kan uppfattas som lite mekanisk i sin beskrivning av församlingsplantering. Det är mycket som har förändrats sen den skrevs och Martin Robinson har skrivit en uppföljare som är bättre och mer aktuell:

Planting Mission-Shaped Churches Today, Martin Robinson, Monarch Books 2006, 190 sidor.

På engelska finns många mycket bra böcker i ämnet. Stuart Murray har skrivit flera, tex:

Church Planting - Laying Foundations, Stuart Murray, Herald Press 2001, 280 sidor.

Stuart Murrays bok är den bästa jag hittat i ämnet. Han skriver utifrån engelska förhållanden och den kan tillämpas i Sverige. Han ger en bra översikt över olika teoretiska och praktiska frågeställningar som berör församlingsplantering och har ett teologiskt och bibliskt djup som saknas i många böcker. 

Stuart Murray har också skrivit en mer praktisk uppföljare som kom ut förra året. Den första boken ger den teologiska och bibliska grunden. Den andra är mer av typen: Hur gör man? Den innehåller många praktiska råd och tips och heter:

Planting Churches: A Framework for Practitioners, Stuart Murray, Paternoster 2008, 200 sidor.

En annan bok av samma författare som bör nämnas i sammanhanget är

Church after Christendom, Stuart Murray, Paternoster 2004, 232 sidor.

Den är en verklig guldgruva när det gäller nya sätt att vara kyrka i vår postmoderna och efterkristna tid. Det finns en liten bok av Stuart Murray som är utgiven på svenska. Det är

Hopp från marginalerna – Nya sätt att vara kyrka, Stuart Murray, Anne Wilkinson-Hayes, Tro & Tänk 2006, 29 sidor.

Det är en mycket bra introduktion till ämnet. Den ställer bra frågor och väcker tankar som varje församlingsplanterare behöver bearbeta. 

Tre andra böcker som man inte ska missa är:

Planting Missional Churches – Planting a church that is biblically sound and reaching people in culture, Ed Stetzer, B & H Publishers 2006, 350 sidor.

Amerikansk mycket bra grundbok som tar upp det mesta. Präglas mycket av nordamerikanska förhållanden, men det finns mycket som är användbart även i Europa.

The Forgotten Ways – reactivating the missional church, Alan Hirsch, BrazosPress 2006, 290 sidor.

Redan en modern klassiker som bygger på Alan Hirschs erfarenheter av församlingsplantering i Australien och lärdomar från fornkyrkan och husförsamlingsrörelsen i Kina. Handlar om hur man missionerar och planterar församlingar i västvärlden. Mycket bra!

Organic Church - Growing Faith Where Life Happens, Neil Cole, Jossey-Bass 2005, 230 sidor.

Handlar om att plantera missionerande församlingar av husförsamlingstyp. Vänder upp och ner på det mesta av vårt svenska frikyrkotänk. Mycket utmanande och bibliskt förankrad!

Det här är böcker jag rekommenderar varmt när det gäller församlingsplantering. Är det någon som kan tipsa om andra böcker i ämnet? Är det någon som planerar att ge ut något på svenska. Det tror jag skulle behövas.