fredag 28 mars 2008

Pagan Christianity - en utmanande bok om kyrkan

Jag tycker om böcker. Jag har ganska många i mina bokhyllor. Det finns några av dem som betyder mer än andra, därför att de har vänt på perspektiven, förändrat mitt sätt att tänka och därmed förändrat mitt liv. Jag tror att Pagan Christianity möjligen kan vara en sådan bok.
Pagan Christianity är nog en av de mest omdiskuterade kristna böckerna just nu. Den är skriven av Frank Viola och George Barna och kom ut i januari 2008 (utgiven av Tyndale ). Det är en reviderad och utökad version av Frank Violas tidigare bok med samma titel från 2002.


I boken undersöker författarna våra kristna traditioner och ställer frågan: Varför gör vi som vi gör i våra kyrkor. Den chockerande och omskakande slutsatsen är att det mesta vi gör inte har sitt ursprung i Bibeln utan i hedniska kulturer och ritualer långt efter apostlarnas dagar, och därav kommer bokens titel Pagan Christianity. I kapitel efter kapitel undersöks saker som kyrkobyggnader, gudstjänstordning och liturgi, predikan, präster och pastorer, prästdräkter och söndagskläder, musiklivet, tiondegivande och pastorslöner, dop och nattvard, utbildning av pastorer och bibelanvändning. Boken är välskriven och författarna har gjort en grundlig efterforskning som redovisas i en omfattande notapparat. Hela kyrkohistorien studeras, men med särskild uppmärksamhet på kejsar Konstantins tid på 300-talet, den protestantiska reformationen på 1500-talet och väckelseperioden på 1700-1800 talen, då särskilt stora förändringar ägde rum i kyrkornas sätt att fungera.


I förordet sägs det att bara för att något inte har bibliskt ursprung är det inte självklart att det är fel. Men samtidigt menar författarna att våra traditioner ofta gör att vi missar viktiga bibliska principer för hur Gud har tänkt att församlingen ska fungera och även om det inte är bokens huvudsyfte att ge en alternativ vision av församlingen (det gör Frank Viola i andra böcker) så ger författarna många konkreta förslag, kommer med synpunkter och delar egna erfarenheter och i det sista kapitlet skissar de på en nytestamentlig församlingsvision som fungerar på ett annat sätt en vad vi är vana vid i den svenska kristenheten.

Men bokens huvudärende är alltså att visa bakgrunden och ursprunget till varför vi gör som vi gör i kyrkan. För mig som läst en hel del kyrkohistoria och undervisar i ämnet är det mycket som jag redan känner till, men också en del överraskningar och nya lärdomar. Framför allt uppskattar jag att det är så systematiskt och grundligt presenterat och att det finns gott om hänvisningar till källor och annan litteratur för den som vill studera vidare.


Ingen klarar sig undan granskningen. Vare sig vi är katoliker, ortodoxa, lutheraner, metodister, baptister, missionare, pingstvänner, karismatiker, livets ordare eller något annat, så blir vårt sätt att vara kyrka synat in i minsta detalj och det är ingen som klarar sig utan kritik. Boken har provocerat och irriterat många inom den etablerade kyrkan och det kan man förstå, men den är mycket nyttig läsning och jag hoppas att många läser den och vågar fundera på hur man egentligen ska vara kyrka på 2000-talet. Boken ställer oss inför många nödvändiga frågor.

Frank Viola är den som framstår som huvudförfattare till boken. Vem är han och vad har han för agenda? Det är förstås berättigade frågor och jag ska ge ett kort svar. Frank Viola bor i Florida med sin familj. Han lämnade den organiserade kristenheten 1988 och har sedan dess verkat inom en gren av det som brukar kallas husförsamlingsrörelsen. Hans mentor och förebild är Gene Edwards, som i sin tur hämtat mycket tankar från kinesen Watchman Nee. Frank Violas församlingssyn är mycket påverkad av Watchman Nees bok The Normal Christian Church Life. Norrmannen Geir Lie, som forskar om pingstkarismatisk historia och teologi har skrivit om Gene Edwards församlingssyn i tidskriften Refleks. När man läser Pagan Christianity blir det mer och mer uppenbart att Frank Violas målsättning är att läsaren ska lämna institutionell organiserad kristendom och förena sig med den mer oorganiserade husförsamlingsrörelsen. I det sista kapitlet blir råden till den som vill göra det riktigt konkreta och Violas ärende tydligt.


Sammanfattningsvis vill jag säga att boken ställer bra frågor om våra sätt att vara kyrka och pekar på allvarliga problem som vi behöver ta itu med. Den pekar också på bibliska lösningar, men det är här som jag tycker att det fattas en del. Det är inte alltid jag tycker att författarnas lösningar är de bästa eller deras bibeltolkning övertygande. Men Frank Viola lovar att det kommer mer om detta i hans nästa bok Reimagining Church. Medan vi väntar på den kan jag rekommendera två andra böcker som skissar på mer organiska, flexibla och missionerande sätt att vara församling. Det är Organic Church – Growing Faith Where Life Happens av Neil Cole och The Forgotten Ways – Reactivating the Missional Church av Alan Hirsch . Det är två mycket intressanta och läsvärda böcker som ger bra svar på de frågor Pagan Christianity väcker! Böckerna kan beställas hos Nya Musik, ring 036-169750 och prata med Henrik.

Detta inlägg anknyter till insändare i Dagen om kyrkan här, här och här.

14 kommentarer:

  1. Håller med dig både om värderingen av Pagan Christianity och valet av bättre alternativ.

    SvaraRadera
  2. Kan bara instämma i vad du skriver om Pagan Christianity. Roligt att jag hittade dig i bloggvärlden förresten!
    Allt gott! Joachim Elsander

    SvaraRadera
  3. Detsamma Joachim! Jag är nybörjare och det är mycket jag inte begriper av det tekniska, men jag har upptäckt att det finns en del bra information på din blogg. Tack för det! Ge mig gärna tips om det är något du tror att jag kan ha glädje av.
    Jonas Melin

    SvaraRadera
  4. Jonas. Jag vet inte om jag uppfattar dig rätt, men du får det att låta som att Viola är lite suspekt för att han vill att man ska lämna den institutionella kyrkan. Jag tycker han har rätt och har svårt att se hur han inte skulle ha det om han har rätt i sin beskrivning av dessa praktiker. Kan vi verkligen stödja ett system som står i opposition till Jesus ledarskap?
    Jonas Lundström
    http://blog.bahnhof.se/wb938188

    SvaraRadera
  5. Tack Jonas, för din kommentar. Jag ska försöka förklara hur jag menar. Jag delar i mycket Frank Violas och George Barnas kritik av kyrkans praktiker, även om de ibland karikerar och överdriver hur det fungerar (i alla fall ur ett svenskt perspektiv).
    Däremot delar jag inte Frank Violas syn att man ska lämna den institutionella kyrkan (och då menar han alla organiserade kyrkor, även frikyrkorna). Jag har två huvudskäl för min ståndpunkt.
    För det första tror jag att det är möjligt att bygga Gudsrikesgemenskaper inom den organiserade kristenheten, trots de brister som finns. Inom de sammanhang där jag själv verkar (SAM, EFK, Pingst) tycker jag att jag har full frihet att följa mina övertygelser och kan verka för den icke-hierarkiska, gemenskapsorienterade, tjänande och missionerande församling jag tror behövs i vårt land.
    För det andra finns det alltid en risk när man lämnar ett sammanhang pga kritik och avståndstagande. Risken är att man utvecklar en elitism och exklusivitet som leder till att man blir isolerad från andra kristna. Jag kanske missuppfattar Frank Viola, men när jag läser det han skriver (böcker, artiklar, blogg) får jag en sån känsla. En sån tendens finns ju också i de rörelser där Frank Viola har sina rötter (Plymothbröderna, Watchman Nees Little Flock och Gene Edwards).
    Om man i Sverige idag vill bygga församlingar och gemenskaper utanför den organiserade kyrkan /frikyrkan (vilket jag i och för sig tycker är helt OK)tycker jag att man ska tänka på följande: 1. Man bör bygga en positiv identitet utifrån vad man tror på och bejakar, och inte utifrån kritik mot andra (vilket är lätt hänt). 2. Man bör värna om goda relationer till kristna och församlingar i andra sammanhang.
    3. Man bör ha respekt för dem som bygger Gudsrikesgemenskaper inom den organiserade kyrkans /frikyrkans ram (Naturligvis måste respekten vara ömsesidig).
    Det skulle vara intressant att höra vad andra tycker i denna fråga.

    SvaraRadera
  6. Jonas. Jag ska inte göra mig till någon talesperson för Viola utan talar för mig själv. Vilken är poängen med att underställa församlingar samfunds- eller kyrkostrukturen? Var tog visionen om fria församlingar som vi tidigare haft i friförsamlingsrörelsen i Sverige vägen? Som jag ser det finns det genuina gudsrikesgemenskaper inom ramen för dom organiserade kyrkorna, men det vore bättre om dom inte böjde sig under kyrkans hierarkiska strukturer. Jag kan inte (längre) bejaka EFK eftersom denna organisation har en struktur som strider mot Jesus undervisning.

    Jag tror inte heller att det är större risk att man blir isolerad från andra lärlingar om man tillhör en fri (hus)församling än om man tillhör en "församling" i ett etablerat samfund. Risken för sekterism/isolation är genuin, men den är troligen lika stark eller starkare om man tillhör ett samfund än om man tillhör en liten, fristående grupp. Jag tror att Jesus lärlingar finns även i dom etablerade kyrkorna (det tror Viola också är jag övertygad om), men jag tycker det vore bättre om dom lämnade den institutionella kyrkan.

    För mig är grundfrågan om Viola har rätt i sin kritik av kyrkans praktiker. Om han har det så kan jag inte se att pragmatiska skäl skulle vara anledning nog att aktivt stödja ett system som står i opposition mot Kristus.

    Jag respekterar en reformatorisk hållning (förändra kyrkans strukturer inifrån), men när jag läser "kyrkans" historia så blir jag mest inspirerad av dom radikala reformationerna.
    /Jonas Lundström
    http://blog.bahnhof.se/wb938188

    SvaraRadera
  7. Jonas, jag anser att visionen om fria församlingar finns kvar och fungerar bra i SAM, EFK och Pingst (m.fl). Dessa organisationer är enligt min uppfattning och erfarenhet nätverksstrukturer som inte står över den lokala församlingen utan tjänar den. Jag uppfattar dem inte som hierarkiska och upplever inte att vi som församling böjer oss under någon hierarkisk struktur när vi är med i SAM och EFK.
    På vilket sätt anser du att EFK har en struktur som strider mot Jesus undervisning, eller är i opposition mot Kristus? Jag tycker att en anabaptistisk församlingssyn ryms mycket väl inom EFK och ser ingen poäng med att lämna. Tvärtom ser jag en poäng i att verka inom de strukturer som finns, så länge jag inte behöver kompromissa med mina övertygelser eller mitt samvete (Jag har ju en gång lämnat en kyrka av sådana skäl).
    Vad tycker andra läsare i denna fråga?

    SvaraRadera
  8. Jag tycker makten i EFK (o andra samfunde) är koncentrerad till ett fåtal och att dessa uppträder som ledare ("herrar") , precis som världsliga ledare (Lk 22 m par). Givetvis försöker man, precis som i världen, maskera detta ("dom låter kalla sig folkets välgörare"). För att bli mer konkret, tex:

    -organisationen har positioner med hiearkiska titlar och liknande (Mt 23:1-12)
    -alla har inte möjlighet att bidra fritt vid kongress o liknande (1 Kor 14:26-)
    -beslutsfattandet är i praktiken (inte i teorin!) koncentrerat till ett fåtal istället för att man samtalar sig fram till konsensus
    -ett fåtal har monopol på att representera EFK

    Uttrycket "fria församlingar" betyder inte längre det det gjorde för pionjärerna
    http://blog.bahnhof.se/plink/wb938188/3514

    Detta erkänns även i EFK:s grunddokument där man talar om "modifierad" kongregationalism", och dessutom använder "episkopos" (biskop)-begreppet om missionsledaren. I linje med detta har också Anders Blåberg emellanåt beskrivit sin tjänst med ordet "biskop".

    Om inte EFK är en hierarkisk organisation så undrar jag om det alls finns några såna...

    Jag respekterar din hållning, den är ju också i det närmaste självklar i Sverige. Det intressanta med Viola är att han visar att det faktiskt finns alternativ, även om det i Sverige varit sjukt klent på den fronten på senare tid.

    Instämmer i din förfrågan efter andras synpunkter på detta. (Ignorera mig när du tröttnar eller jag tar för mkt utrymme.)
    /Jonas Lundström
    http://blog.bahnhof.se/wb938188

    SvaraRadera
  9. Jonas L, vi har ju diskuterat det här förr och våra åsikter skilller sig här. Jag jobbar ju inom systemet som efk pastor. Jag tycker du är lite drastisk, på vilket sätt skulle tex efk hindra oss när vi tillsammans söker vara en gemenskap på väg till/med Jesus? Du vet att jag uppskattar mycket av det du skriver även din ödmjukhet i sättet att skriva det på. Just därför tycker jag det är tråkigt när du, i kanske för hög grad, definerar dig själv utifrån vad du är emot. Du är ju för så mycket viktigt och bra. Fast det är klart, skulle Blåberg börja titulera sig biskop så... ;-)

    SvaraRadera
  10. Jonas Melin,

    Takk for interessant artikkel om Pagan Christianity!

    Du gir oss som har forlatt tradisjonelle menigheter følgende råd:

    1. Man bör bygga en positiv identitet utifrån vad man tror på och bejakar, och inte utifrån kritik mot andra (vilket är lätt hänt).

    Min kommentar: Jeg er helt enig med deg at det er det beste. Men vi kan ikke se bort fra at et stort antall kristne er desillusjonerte og sårede. De kan ha et helt legitimt behov for å snakke seg ut av sin situasjon.

    Det er generelt en aversjon eller redsel mot åpenhjertig kritikk i mange kristne sammenhenger, noe jeg mener er et resultat av hierarkiske verdier. De holdningene ser jeg ingen grunn til å videreføre.

    Når det gjelder vår egen husmenighet, har de fleste deltakerne ingen tradisjonell menighetsbakgrunn.

    2. Man bör värna om goda relationer till kristna och församlingar i andra sammanhang.

    Min kommentar: Absolutt ja til det første, tja til det andre.

    Vår husmenighet, for eksempel, har ingen leder og har ikke valgt noen talsmann for husmenigheten, hvilket jeg heller ikke vil gå inn for. Ingen i vår husmenighet representerer andre enn seg selv.

    Hele vår struktur er basert på personlige relasjoner. Det er også vår kontakt med andre kristne. Altså kun personlige relasjoner, ikke organisatoriske relasjoner.

    3. Man bör ha respekt för dem som bygger Gudsrikesgemenskaper inom den organiserade kyrkans /frikyrkans ram (Naturligvis måste respekten vara ömsesidig).

    Helt enig! Vi bør vise respekt for alle mennesker. Men det kan likevel bety at vi føler oss berettiget til å debattere forhold innen de organiserte kirkenens/frikirkenes ramme. Både fordi noen av oss har egnet en stor del av vårt liv innenfor de rammene, og fordi vi tilhører alle den samme Kirke. Trygg navigasjon handler også om å se og forstå farene.

    SvaraRadera
  11. Hej Jonas!
    Intressant artikel. Jag har alltid haft stort intresse för Nees böcker och även läst hans bok om hur en församling bör se ut. Det påminner en hel del om tänkandet inom den numera betydligt öppnare plymouthbrödrarörelsen som jag tillhört när jag bodde i nederländerna.
    Boken sätts på min önskelista!

    Det verkar som den här boken också har mycket gemensamt med filmen "dyret og dets merke" som jag nyligen tittat på och kommenterat lite på min egen blogg.
    Har du sett filmen? Kan varmt rekommendera den! Är nyfiken på din reaktion!

    SvaraRadera
  12. Hej Jonas! Du skriver om några böcker som "har vänt på perspektiven, förändrat mitt sätt att tänka och därmed förändrat mitt liv" - vore kul att få din 10 i topp-lista.

    Ola Nilsson
    Jkpg

    SvaraRadera
  13. Den boken kan ju inte vara något att ha överhuvudtaget ur ett teologiskt perspektiv, när de framför att det inte ska vara någon institutionell kyrka. Det innebär isåfall att man förnekar trosbekännelsen: Vi tror på EN, Helig, Allmännelig/Katolsk och Apostolisk Kyrka. Vad Gud och Jesus vill ha är en enda sammanhållen kyrka, idag är den och därigenom Kristi Kropp bruten, vi måste sträva efter att den återigen blir EN. Därmed inte sagt att denna ska utgå från EFK...

    SvaraRadera
  14. Hej Jonas! Kul att du kommenterar mina gamla inlägg. Jag tror att författarna menar att det redan finns EN helig allmännelig och apostolisk kyrka och att vi alla troende pånyttfödda kristna tillhör den oavsett om vi tillhör en institutionell kyrka eller inte. Så kan man ju också tänka, eller hur?

    SvaraRadera