torsdag 18 december 2008

Människofiskare, behövs det?

När Jesus kallade Simon Petrus och Andreas sa han: "Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare" (Matt 4:19) och "Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor" (Luk 5:10). För Jesus var det tydligen viktigt att fånga människor.

När Paulus skriver om samma sak kallar han det för att vinna människor. Att vinna människor var ett av hans stora mål i livet. Han skriver:

Fri och oberoende av alla har jag alltså gjort mig till allas slav för att vinna så många som möjligt... Allt har jag varit inför alla, för att åtminstone rädda några. (1 Kor 9:19, 22)

I vår tid är det många som inte tycker att detta är viktigt. Det kan rentav uppfattas negativt att
fokusera på att vinna människor för Jesus. Jag tror att vi behöver få ett förnyat fokus på det som verkligen är viktigt, nämligen att leda människor till ett förvandlande möte med Jesus.

Detta var mycket viktigt för Jesus själv. Efter att han besökt Sackaios och förvandlat hans liv genom en radikal omvändelse, förklarar Jesus sitt uppdrag så här: "Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det" (Luk 19:10). Även liknelserna i Luk 15 gör det tydligt hur viktigt det är med varje person som omvänder sig. Jesus säger:

"på samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvända sig" (Luk 15:7).

"På samma sätt, säger jag er, gläder sig Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig" (Luk 15:10).

Att samtala med människor om Jesus och leda dem till tro är bland det svåraste som finns. I alla fall för mig. Jag vet inte varför det är så svårt och det gör mig frustrerad. Jag pratar gärna om känslor och om livet, och jag har inga problem att prata med kristna om Gud, Jesus, tro och livsstil. Jag är ju bibellärare och jag pratar om sådant dagarna i ända. Men det är så svårt att prata om Jesus och tro med icke-kristna. Varför? Kanske det är min lite inåtvända personlighet, kanske det är att jag inte har gåvan, kanske det handlar om att tro är det mest privata och intima i vår kultur och att man därför inte pratar om det så lätt, kanske jag bara är feg? Jag vill i alla fall lära mig att göra det bättre och kanske kan det ändra sig när jag fyller 50 (Jag vill inte ge upp hoppet).

En som verkligen kan visa vägen till att dela med sig av tron till människor man möter i vardagen är Bill Hybels. Han har skrivit två mycket bra, inspirerande och utmanande böcker i ämnet. Den första är Den smittande tron, vänskap, äkthet och nära relationer – ett sätt att dela sin tro, HFs förlag 1995 och den andra är Ta första steget – enkla steg som visar vägen till Gud, Willow 2006. Jag har precis avslutat läsningen av Ta första steget, och jag känner mig taggad att bli mer intresserad av människor jag möter, mer frimodig att ta initiativ till att börja prata och mer modig att ställa frågor om livet och tron. Jag ber att Gud ska öppna dörrar för mig och att han ska hjälpa mig att tala om Jesus så tydligt som jag bör.

Människor är nämligen evigt förlorade utan Jesus. Jesus kom för att rädda det som var förlorat. Gud vill inte att någon ska gå förlorad och därför ger han tid så att "alla skall få tid att omvända sig" (2 Petr 3:9). Det är vi som har fått uppdraget att ge människor vittnesbördet och budskapet så att de kan bli räddade.

Det behövs verkligen människofiskare. Vill du bli en?

1 kommentar:

  1. Jag tror att vi behöver bryta med det svenska tabuet att inte tala om Gud. Det är allt för många av oss (inklusive mig) som lever så. Vi måste vänta på rätt tillfälle etc.
    Det är också en andlig kamp tror jag som inte enbart kan brytas viljemässigt.

    SvaraRadera