Har frikyrkan en framtid?

I en personligt färgad debattartikel riktar Sigfrid Deminger mycket allvarlig kritik mot frikyrkan i Sverige. Kritiken slår hårt eftersom Deminger tjänat frikyrkan som teolog och pastor under hela sitt yrkesliv. Han pekar på en rad svagheter i dagens frikyrklighet och där kan jag i vissa fall hålla med honom. Däremot tycker jag att han missar totalt när han försöker skissa vad som är lösningen på problemet. Jag ser en helt annan framtid för frikyrkan i Sverige än den Sigfrid Deminger målar upp. 

Men innan jag skriver om det ska jag sammanfatta Demingers kritik i sju punkter. 

1. Vördnad och respekt för det heliga har försvunnit från frikyrkliga gudstjänster.

2. Bibelns texter har en undanskymd plats i gudstjänsterna. Frikyrkofolket läser inte längre sin Bibel och predikan är sällan en utläggning av bibeltexten. 

3. Kyrkorummet har förändrats när prediksstol, nattvardsbord och orgel ersatts av en scen där man ska uppträda. 

4. Gudstjänsterna har blivit mer av framträdande inför en publik, istället för en församling som firar gudstjänst tillsammans. Det emotionella dominerar och reflektionen saknas. 

5. Bönerna är slarvigt formulerade och fragmentariska. Man ber bara för det egna och inte för världen och samhället runtomkring. 

6. Frikyrkan är alltmer inåtvänd och ingen frikyrkoledare deltar i det offentliga samtalet. 

7. En inre sekularisering har gjort att frikyrkan förlorat sitt andliga djup och den dynamik som är nödvändig för att kunna vara en levande rörelse. 

Sigfrid Deminger beskriver vad han har sett. Det är lätt att hålla med honom i viss utsträckning. Jag har sett samma saker. Det är kris i den svenska frikyrkligheten. Det är många medvetna om. Men Demingers kritik är onödigt generaliserande och svartvit. Det finns mycket stor bredd och variation inom frikyrkan i Sverige och det finns flera bra exempel på levande och dynamiska församlingar som växer. All förändring är inte försämring. 

Deminger skriver att Svenska kyrkans gudstjänster blivit ett alternativ för många och han tror tydligen att en återgång till Svenska kyrkan är lösningen på frikyrklighetens problem. Det tror inte jag. Jag kan visserligen förstå att frikyrkliga som blivit besvikna på frikyrkans ytlighet och underhållningskristendom attraheras av djupet i fasta former, liturgi och pampiga kyrkorum. Jag förstår det, men jag tror inte det är rätt väg. Jag tror att det är en återvändsgränd. Det finns inte mer av andligt liv och levande tro i Svenska kyrkan (eller den katolska eller ortodoxa för den delen), än vad det gör inom frikyrkan. Det finns förvisso öar av kristen tro och andligt liv även i Svenska kyrkan, men det finns också mycket av tom liturgi, formalism och synkretism. 

Nej, frikyrkans framtidshopp tror jag ligger i en helt annan riktning och det handlar om att den måste hitta tillbaka till sina rötter i dynamiskt andligt liv, mission och enkelhet. Jag tror att det handlar om att bygga enkla organiska församlingar som inte är beroende av kyrkobyggnader och anställda i så stor utsträckning, utan istället är lekmannarörelser som är baserade i vardagslivet, i hemmen och i enkla former. Det är inte tillbaka till den institutionella kyrkan som är lösningen, utan tillbaka till den enkla organiska kyrkan som den visade sig i till exempel den anabaptistiska rörelsen på 1500-talet eller den svenska frikyrkorörelsen på 1800-talet. Frikyrkan har en framtid om den återigen kan bli en missionell församlingsplanterande rörelse. Om den inte blir det kommer den säkerligen att dö ut. 

En avgörande faktor i en växande rörelse är att det finns utrymme för alla tjänstegåvorna. Därför är det bra och nödvändigt att lyfta fram evangelistens tjänst i Sverige idag. Dagen berättar om en tredagarskonferens för unga evangelister och intervjuar några av deltagarna. EFK-pastorn Rikard Edefors intervjuas också om det stora behovet av att släppa fram evangelisterna i våra församlingar. "Det talas mycket om profetia och helande i min del av kyrkan. Men det är väl evangelistens gåva som är borta?", twittrade han häromdagen. De båda artiklarna om evanglistgåvan är mycket intressanta och det kommer fram många värdefulla synpunkter. Släpp fram evangelisterna i frikyrkan! 

Sigfrid Deminger lämnade Svenska kyrkan när han var 17 år och nu har han blivit medlem där igen. Jag är själv uppvuxen i Svenska kyrkan. Min pappa är präst och det var även både min farfar och farfars far. Jag döptes i Baptistkyrkan i Jönköping när jag var 16 år och gick ur Svenska kyrkan så fort jag blev myndig. Jag tänker inte bli medlem i den kyrkan igen. Jag är övertygad om att frikyrkan har en framtid i Sverige.

Uppdatering 7/2: Några frikyrkoledare kommenterar Demingers artikel här och Deminger själv svarar på Dagens frågor här. Håkan Arenius gör en klarsynt analys i sin ledarkrönika. Jaktlund bloggar tänkvärt om  sitt möte med evangelisterna.

Uppdatering 8/2: Debatten fortsätter med en mängd nya artiklar: Dagen sammanfattar debatten, Eleonore Gustafsson skriver mycket tänkvärt. Biskop Antje Jackelén intervjuas. Andra debattörer är Ulf Sundqvist, Erik Dahlqvist, Gunnas Karlsson, David Nyström och GF:s blivande ledare.

Uppdatering 9/2: En mycket bra analys av Daniel Röjås. Deminger intervjuas i media. Daniel Grahn skriver en ledarkrönika att detta är den viktigaste debatten i Dagens historia.

Uppdatering 10/2: Idag har jag skrivit en fortsättning; Har frikyrkan en framtid, del 2.