torsdag 6 juni 2019

Berättelser ur mitt liv - Att läsa Francis Schaeffer

60-årsdagen närmar sig med stormsteg och jag fortsätter att bearbeta detta genom att skriva berättelser ur mitt liv. Här kommer den fjärde delen.

En av de personer som har påverkat mig allra mest är förmodligen Francis Schaffer. Jag träffade honom aldrig, men jag läste många av hans böcker när jag var ung (16-22 ungefär) och jag kan inte bortse ifrån att de satte djupa spår. Här tänker jag dela med mig lite av vad jag lärde mig genom att läsa Francis Schaeffer.

Francis Schaffer var amerikan och  levde från 1912 till 1984. Han brukar räknas som en av 1900-talets mest inflytelserika kristna tänkare och jämförs ibland med C.S Lewis och Billy Graham. Han var en reformert teolog och pastor, som kom till Europa som missionär efter andra världskriget. I Schweiz byggde han och hans fru Edith upp en kristen kommunitet vid namn L'Abri (skydd). Det blev en plats dit tusentals människor kom för att studera och diskutera den kristna trons sanningsanspråk. Idag finns det l'abri-gemenskaper på många platser i världen. Från början av 1980-talet till 2013 fanns det även ett nordiskt  L'Abri i Mölle i Skåne. Själv besökte jag aldrig L'Abri i Schweiz, men jag påverkades av det som hände där.

Häromdagen letade jag igenom mitt bibliotek för att hitta alla böcker av Schaeffer som jag läst. Det blev en rejäl hög (se bilden nedan), även om det var någon titel jag inte hittade:





































Den första boken jag läste var Den Gud som finns till, som kom ut på svenska 1975 (The God Who Is There, 1968). Det är Schaffers grundbok i apologetik och i den gör han en grundlig analys av det intellektuella klimatet i västerlandet (filosofi, konst, kultur, litteratur, film, teologi). Här är han mästerlig. Escape from Reason (1968) och He Is There and He Is Not Silent (1972) bygger vidare på samma tema. Jag slukade Schaeffers apologetik med hull och hår och den låg till grund för mitt specialarbete på gymnasiet som jag skrev om i ett tidigare inlägg (Tro på fast grund). Schaffer menade att om en livsåskådning ska vara sann så måste den uppfylla två kriterier.
  • För det första måste den vara logiskt sammanhängande. Den får inte vara självmotsägande. Allt måste inte vara lättbegripligt, men om den är sann kan den inte innehålla rena motsägelser. 
  • För det andra måste det gå att leva efter den. Den måste stämma överens med den verklighet vi lever i. Det var därför det var så viktigt för Francis Schaeffer att inte bara argumentera för den kristna tron, utan att också leva ut den i en kristen gemenskap, som visar att den kristna tron fungerar i praktiken. I boken L'Abri (1969, på svenska 1975) berättar Edith Schaffer den fascinerande berättelsen om deras liv. 
Enligt Francis Schaffer uppfyller den kristna tron båda dessa kriterier och för mig har det alltid varit viktigt att  betona båda dessa saker när jag undervisar om den kristna tron. Jag brukar tala om att jag står får en kristendom för både hjärta och hjärna. Det tänkesättet tror jag att jag delvis har fått från Schaeffer. 

Francis Schaeffer var inte bara en framstående apologet utan också en betydande teolog. Hans böcker bearbetar många olika ämnen. Ett område som var särskilt viktigt för honom var kampen för en evangelikal bibelsyn. Han var övertygad om att bibelsynen var helt avgörande för den kristna trons framtid och han var mycket orolig för att en liberal bibelsyn skulle infiltrera den evangelikala kristenheten. Frågan om bibelsynen kommer igen i många av hans böcker. En bok som betydde mycket för mig var Genesis in Space and Time (1972). I den argumenterar han för att det som berättas om urhistorien i 1 Mos 1-11 ska förstås som verkliga historiska händelser och han ger en enastående utläggning av textens budskap till vår tid. Jag minns att jag läste den med stort intresse när jag var tonåring. I det lilla häftet No Final Conflict (1975) argumenterar han för att det inte finns någon slutlig konflikt mellan Bibeln och vetenskapen och även här diskuterar han tolkningen av Första Moseboken. Jag läser faktiskt fortfarande Första Moseboken, så som jag lärde mig av Schaeffer. Kampen för en evangelikal bibelsyn blev även min kamp. 

Schaeffer hade en unik bredd i sitt författarskap och i flera avseenden var han före sin tid. I Art and The Bible (1973) gav han en biblisk grund för kreativitet och uppmuntrade kristna konstnärer och artister att skapa till Guds ära. I boken Pollution an the Death of Man (1970) la han en biblisk grund för att ta ansvar för skapelsen och miljön. I The Church at the end of the 20th Century (1970) gav han en vision för hur församlingen skulle kunna fungera vid 1900-talets slut. Den boken bidrog säkert till att få in mig på den fråga som skulle bli något av det viktigaste i min kallelse, nämligen hur församlingen ska byggas i vår tid. 

I slutet av sitt liv blev Schaeffer alltmer engagerad i kampen för alla människors lika värde. Han månade särskilt om de ofödda, de nyfödda och de gamla och sjuka. Han menade att när människovärdet hotas är det alltid de som är i början eller slutet av livet som offras först. Detta tar han upp i boken Människa - Vad är du värld, som kom ut på svenska 1981. I den argumenterar han särskilt mot abort, spädbarnsdråp och dödshjälp, vilket han såg som stora hot mot människan och samhället.  Schaeffers engagemang i abortfrågan gjorde att han i slutet av sitt liv blev mer politiskt aktiv och en inspirationskälla för den kristna högern, som började växa fram i USA vid den här tiden. I sak håller jag med honom om att människovärdet behöver skyddas från befruktningen till livets slut, men från mitt perspektiv känns det olyckligt att han idag förknippas med den kristna högern. Han var mycket bredare än så och jag tror inte att han hade varit bekväm med hur den kristna högern utvecklades efter hans död. 

Det är ungefär 40 år sedan jag läste de här böckerna. Nu blir sugen på att läsa dem igen och se vad jag tycker om dem idag. Säkert finns det ett och annat som jag inte håller med om. Det vore konstigt annars. Hursomhelst råder det ingen tvekan om att Francis Schaeffers författarskap har satt djupa spår i mitt liv och att en hel del av mina betoningar idag har påverkats av honom. Jag är glad och tacksam att jag fick förmånen att läsa Francis Schaeffer.

Flera av Schaffers böcker har kommit ut i nya utgåvor även på 2000-talet. Varför inte läsa någon av dem och se vad du kan lära dig av honom?

4 kommentarer:

  1. Här har vi en punkt där vi skiljer oss åt, Jonas.

    Jag läste också Schaeffer i ungdomen, men har tvingats konstatera att det också gjorde skada. Jag menar att han på flera punkter inte gör sina meningsmotståndare rättvisa (speciellt Barth) eller skriver en korrekt filosofihistoria. När jag senare lärde mig filosofi via andra källor har jag fått omvärdera en hel del av det Schaeffer säger, och jag menar att hans organiserande princip, humanism kontra bibelbaserad teism [som han tolkar den], är lika dålig som när positivismen beskriver ett uppstigande utifrån kategorierna mythos och logos.

    Genesis in Space and Time ser jag som en bok med mycket svag exegetik. Det tar dock för lång tid att reda ut här.

    Dock är det mycket intressant att notera hur en ledande fundamentalist 1972 kunde ostraffat ifrågasätta Bibelns genealogier som obrutna och plädera för en högre ålder på jorden än 6000 år. Idag skulle han kallas för en kompromissande kristen av många. (Och det syns i nutida recensioner av boken.) Kreationismen idag är mer extrem än den var i vår ungdom!

    Schaeffer menar jag till sin bibelsyn snarare är fundamentalist än evangelikal. När John Gresham Machen startade Orthodox Presbyterian Church följde Schaeffer med. Men när ärkefundamentalisten Carl McIntire underkände Machens samfund och bildade Bible Presbyterian Church följde Schaeffer med dit. Han påbörjade sina studier på Machens skola (Westminster), men underkände också den och gick över til Faith Theological Seminary, där han blev den förste att examineras.

    Bible Presbyterian Church delades i sin tur 1955. Schaeffer gick med i den mest fundamentalistiska gruppe, Columbus-synoden, som blir Evangelical Presbyterian Church 1961 (inte dagens samfund med samma namn). Schaeffer lämnar samtidigt The Independent Board for Presbyterian Foreign Missions som grundats 1933 som ett konservativt missionsorgan.

    Med den bakgrunden är det inte svårt att förstå varför Schaeffer vänder sig mot evangelikal bibelsyn, till förmån för en mer fundamentalistisk, i boken The Great Evangelical Disaster. Minsta lilla avsteg från den fundamentalistiska hållningen var en katastrof, för Scheffer.

    Återigen är hans skala (humanism kontra bibeltro) för endimensionell för att göra frågan rättvisa. Med detta enda kriterium för analys ställs helt enkelt frågorna på fel sätt.

    Genom sitt sätt att beskriva Bibeln och genom sitt politiska engagemang, vilket också inkluderade att han anslöt sig till McIntires militarism och fräna antikommunism, ända till den grad att Schaeffer pläderade för bruket av kärnvapen, så var Schaeffer en viktig medskapare inte bara för "kristen höger" (ett begrepp jag ogillar, men i detta sammanhang har visst fog), utan för hela den neofundamentalism som från 80-talet och framåt förvanskat stora delar av den evangelikala rörelsen.

    På frågan, kan man leva tron blir Schaeffers tolkningar också svåra att försvara. Sonen Frank beskriver sin barndom och uppväxt på ett sätt som inte bara kan avfärdas med att han överdriver eller är bitter. Francis Schaeffers överdrivna fundamentalism blev till sist en push-faktor, som gjorde Frank till en slags agnostisk liberalteolog.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lars, för din genomgång. Det är visst en del när det gäller Schaeffer som jag inte har koll på, speciellt hans politiska engagemang och hans militarism. Har du någon bra källa på det? Jag kan inte förneka att Schaeffer har haft ett stort inflytande på mitt liv, men jag antar att jag har läst honom genom mina egna filter och tagit till mig det jag tyckte var bra. Och det är en hel del.

      Att du och jag tänker olika om tolkningen av Första Mosebok och frågan om skapelse-evolution är jag medveten om, även om jag numera undviker att göra den senare frågan till en stridsfråga.

      The Great Evangelical Disaster har jag inte läst, så jag vet inte riktigt vad han säger där. Jag kan tänka mig att han är lite väl svart-vit även i mitt tycke. Jag vet inte vad du menar med att Schaeffer argumenterar mot en evangelikal bibelsyn. Mitt intryck är att han ansluter sig till Lausannedeklarationens formulering av bibelsynen (i alla fall 1975 i No Final Conflict). Frågan är ju vad man menar med evangelikal bibelsyn. Schaeffer kanske definierar det för smalt, medan andra definierar det för brett. Jag tycker att Lausannedeklarationen är en bra utgångspunkt.

      Jag är glad för att du alltid är påläst och tacksam för att du ger mig saker att fundera på.

      Radera
    2. Hej Jonas

      Ett snabbt svar om Schaeffers militarism. Läs första recensionen på Amazon om boken Who is for Peace.

      Radera
    3. Tack! Det var ju tråkig läsning för mig, som är anabaptist och pacifist.

      Radera