torsdag 3 juli 2008

Ledarskap och demokrati

Det intressanta samtalet om ledarskap och demokrati i församlingen fortsätter i tidningen Dagen. Igår skrev Robin Coster om att apostoliska ledare vill ha allas delaktighet och idag skriver Olof Djurfeldt en artikel med rubriken Demokrati och starkt ledarskap fungerar väl tillsammans. Coster efterlyser bibelord som talar om demokrati i församlingen och Djurfeldt ger en bra och bibelförankrad bild av vad församlingsdemokrati innebär. Det handlar om att ledare och andra medlemmar gemensamt söker Guds vilja. Jag har själv lyft fram den bibliska grunden för gemensamt beslutsfattande i ett tidigare inlägg här och har skrivit mer om ledarskap här och här.
Krister Hultberg skriver ett intressant inlägg på sin blogg och i en av kommentarerna till inlägget tar han upp frågan om varför debatten blir så infekterad. Så här skriver Krister Hultberg:

Jag tror vi ofta missar en väldigt väsentlig sak i diskussionen om demokratins vara eller inte vara i församlingen - nämligen själva definitionen av vad vi menar med demokrati! Ofta tror jag att vi menar olika saker. Jag tycker mig ha lagt märke till att de som tydligt talar mot ett demokratiskt styre avser den form av demokrati där församlingen röstar mellan olika alternativ och den det förslag som vinner omröstningen blir församlingens väg och linje. Den typen av demokrati, som ju faktiskt riskerar att bli en sorts majoritetens förtryck, är för mig väldigt svår att finna i Bibeln. Jag tror inte att det är särskilt lämpligt att rösta om vad som är Guds vilja.
De som däremot talar sig varma för församlingsdemokrati verkar mera vara ute efter att alla skall känna sig delaktiga, att inte en person eller några få, fattar beslut över huvudet på alla andra. Exemplen är ju tyvärr ganska många på manipulerande ledarskap och hur farligt det är när all makt/ansvar samlas hos ett litet fåtal människor.
Eftersom de "två lägren" egentligen talar om/mot/för olika saker, talar vi ofta förbi varandra och vi tenderar att närmast demonisera meningsmotståndare. Personer som Scanlon och andra "icke-demokrater" framställs i det läget som känslokalla diktatorer som saknar känsla för och förankring hos fotfolket, och gärna kör över församlingen med sina självsvåldliga beslut.
Å andra sidan framställs "demokraterna" som bakåtsträvare och bromsklotsar som aldrig uppfattar Guds vilja och som aldrig vågar söka nya vägar.
Självklart är det möjligt att bygga en församling som varken faller i det ena eller andra diket. En församling som inte styrs av majoritetens trender, men inte heller pressas in på vägar de inte vill gå av ett diktatoriskt ledarskap.
Vad vi behöver är församlingar som präglas av stor delaktighet, där ingen känner sig överkörd och åsidosatt, men där samtidigt ledarskapet får vara, och vågar vara, just ledare.

Jag tycker att Krister har en poäng. Vad tycker du?

4 kommentarer:

  1. Stefan Axelsson3 juli 2008 10:49

    Jag upplever att Bibeln har en strikt ordning men stor frihet. Jag kan inte se annat än att den Bibliska ordningen är att Gud tillsätter ett ledarskap och det ledarskapet är ansvarigt inför Gud och är de personer som skall höra från Gud. I detta finns en stor frihet att lyssna in vad fåren säger. Men det är inte samma sak som demokrati. Ett starkt och tryggt ledarskap ger starka och trygga får som inte behöver ständig nappflaska och blöjbyten och som kan höra från Gud och är väl värda att lyssna på.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker också det är problematiskt att använda begreppet demokrati om församlingens ordning. Det är inte folket som styr, utan Gud. Samtidigt kommer min demokrati-kritik från andra hållet, så att säga. Jag tycker ingen ska ha makt över dom andra i församlingen, inte ens majoriteten. Beslut och förändringar ska genomföras när det finns en samsyn om det. Detta menar jag också är skriftens undervisning, och jag är glad över att du, Jonas, pekat på detta. Jag är väldigt förvånad över dom som menar att hierarki och chefskap är förenligt med Jesus undervisning och den tidiga församlingens exempel.
    /Jonas Lundström
    http://blog.bahnhof.se/wb938188

    SvaraRadera
  3. Det är en viktig frågeställning och en svår sådan.

    Som Jonas skriver så måste det ju vara Guds vilja som är den viktiga och nåden faller ju ojämnt över församlingen. Sedan finns det ju kverulanta människor.

    Det är ju paradoxalt nog de fullkomliga underordnar sig.

    Att politiska val och socialdemokrater och centerpartister som bråkar om vilket kaffe man skall köpa in är troligtvis den sämsta lösningen.

    SvaraRadera
  4. Alla är vi ansvariga inför Gud men också inför varandra. Att följa en människa som påstår sig vara tillsatt av Gud är inte bara dumt utan dessutom avgudadyrkan, dvs ett brott mot första budet. Jesus sade "följ MIG" - inte "följ apostlarna". Läran om "apostoliskt" ledarskap som inte får ifrågasättas har inget med kristendom att göra. Stiftelseformen som de falska apostlarna pläderar för syftar enbart till att förhindra insyn och medlemsinflytande.

    SvaraRadera