torsdag 21 januari 2010

Idag är det 485 år sedan det hände

Den 21 januari 1525 föddes den anabaptistiska rörelsen i Zürich. Idag är det 485 år sedan. Det tycker jag att man ska minnas och därför firar jag den här dagen. Därför publicerar jag också ett tidigare inlägg om bakgrunden till händelserna i januari 1525. Detta borde all känna till!

Under 1525 framträdde den anabaptistiska rörelsen som en självständig gren av den radikala reformationen. Den var både en Jesusrörelse och en husförsamlingsrörelse. Ett viktigt datum är den 21 januari 1525 då det första troendedopet ägde rum i Zürich och en församling av troende och döpta lärjungar formades.

En av dem som var med vid det tillfället var Conrad Grebel. Han var då ungefär 27 år gammal och hade inte långt kvar av sitt liv på jorden. Han var en av pionjärerna.

Conrad Grebel föddes i Zürich 1498 och var son till en av stadens ledande män. Han fick en bra utbildning och studerade vid universiteten i Basel, Wien och Paris. På grund av ekonomiska och personliga problem avbröt Conrad sina studier 1520 och flyttade hem till Zürich.

I Zürich var Ulrich Zwingli den ledande prästen och han hade börjat sitt evangeliska program för att reformera kyrkan i staden. Conrad Grebel anslöt sig till kretsen runt Zwingli, som bestod av lokala pastorer och unga akademiker. De studerade Bibeln på grundspråken och annan klassisk litteratur. Zwinglis inflytande och Grebels egen bibelläsning ledde fram till en personlig omvändelse och kursändring under våren 1522. Conrad Grebel blev en hängiven lärjunge till Jesus. I februari samma år hade han gift sig.


Zwingli genomförde förändringarna i kyrkan gradvis och långsamt i samarbete med stadens styrelse. En del av hans lärjungar tyckte att det gick för långsamt. I oktober 1523 blev konflikten tydlig. Då började Conrad Grebel tillsammans med en del andra samlas för att studera Bibeln, be och samtala om hur man skulle gå vidare. Man läste även böcker och häften som skrivits av andra radikala reformatorer. I den lilla gruppen formades övertygelser som sedan blev bärande i den anabaptistiska rörelsen. Genom flera bevarade brev vet vi en del om vad Conrad Grebel och hans vänner tänkte. Det viktigaste brevet skrevs till Thomas Müntzer i september 1524. Grebel hade läst något av det Müntzer hade skrivit och nu sökte han kontakt och upplysning. Brevet nådde aldrig fram. Brevet är ganska kort och alla ståndpunkter är inte så väl utvecklade men man ser vad det är som är på gång i den lilla gruppen i Zürich.


  • Man betonar att en levande tro måste leda till ett liv i kärlek och efterföljelse.

  • Man förkastar barndopet och argumenterar för att man bara ska döpa troende.

  • Man önskar sig en församling som bygger på frivillighet, "utan påbud och tvång".

  • Man vill se en församling som bygger på Guds ord och ömsesidig fostran. Grebel uppmanar Müntzer: "Bli ett vittne för det gudomliga ordet och upprätta en kristen församling med Kristi hjälp och enligt hans anvisningar, som vi finner i Matt 18:15-18 och tillämpade i apostlarnas brev". Man vill alltså bygga en församling enligt det mönster man finner i Nya testamentet.

  • Man ser nattvarden som en enkel gemenskapsmåltid till minne av Kristus.
  • Man tar avstånd från bruk av vapen, våld och krig. "Man ska ej heller försvara evangelierna och dess anhängare med svärd. Ej heller ska dessa försvara sig själva med svärd... Rätt troende kristna är som får bland vargar, får till slakt... hos dem är dödandet avskaffat".

  • Till sist ser man också att de inser att deras tro kommer att ha ett högt pris och de är beredda att lida förföljelse för sin tro.
Under hösten 1524 blev dopfrågan central i konflikten med Zwingli och myndigheterna i Zürich. Flera familjer, däribland familjen Grebel, vägrade döpa sina nyfödda. Den 17 januari 1525 hölls en offentlig debatt om dopet. Grebel och hans grupp talade mot barndopet och för dop av troende. Dagen efter beordrades alla familjer att döpa sina barn inom en vecka. De som vägrade skulle utvisas ur distriktet. Ett par dagar senare fattade myndigheterna ännu ett beslut. Man förbjöd Grebel och hans vänner att samlas och Grebel m.fl förbjöds att tala om dopet.
På kvällen den 21 januari 1525 samlades de ändå, ca femton män och kvinnor, hemma hos Felix Mantz. Med stor bävan och under bön beslutade de sig för att ta det avgörande steget. George Blaurock bad Conrad att döpa honom. Efter att ha blivit döpt, döpte George själv de andra på deras bekännelse om tro på Jesus Kristus. Där föddes den anabaptistiska rörelsen och den spred sig som en underjordisk husförsamlingsrörelse trots stort motstånd. Flera av dem som var med vid det första dopet var döda efter bara några år. Conrad Grebel dog av sjukdom sommaren 1526 efter intensivt missionsarbete och fängelsestraff, bara 28 år gammal. Felix Mantz och George Blaurock blev avrättade.
Läs mer om Conrad Grebel i wikipedia, GAMEO eller här. Anabaptist Portraits av John Allen Moore har ett kapitel om Grebel. Hela brevet till Müntzer finns översatt till svenska och kommenterat i Karl Kilsmos utmärkta bok "Den tredje reformationen", sid 57-83 (Gummessons 1967).
Jag har skrivit många inlägg om anabaptismen och dess tidiga ledare. Du hittar dem här och här.

5 kommentarer:

  1. Jonas! Det är synd, att du inte ser det stora ljuset av reformationen, utan hamnar i den anabaptistiska periferin. Man lägger betoningen på MÄNNISKAN i stället för Gud! Ser du inte att människocentreringen är frikyrkanms problem idag? Det låter så fromt och man har "en kristen livsstil", oftast asketism. Men man förlorar fokuset på Jesus Kristus.

    För det andra, att bryta sej loss från sin bakgrund och från kristenheten övrigt för att bilda "den bibliska församlingen och gemenskapen" är inte den väg, som vi ska vandra och idag ser vi en stark tillbakagång inom frikyrkligheten, som VERKLIGEN trodde på. Är detta den rätta bibliska vägen??

    SvaraRadera
  2. Tack för din kommentar! Visst ser jag ljuset i reformationen. Det klaraste ljuset ser jag i reformationens tredje gren: anabaptismen. Jag tycker det är fel att blanda ihop frikyrkans problem idag med anabaptismen. Det är två helt olika frågor. Anabaptismens inflytande i svensk frikyrklighet är mycket litet, nästan obefintligt. Anabaptismen sätter inte människan i centrum utan Jesus. Det tror jag vi behöver mer av och det tror jag är vägen för den svenska kristenheten: Tillbaka till Jesus!

    SvaraRadera
  3. Tack för en intressant artikel.

    SvaraRadera
  4. Boken: Den troende och döpta församlingen genom två årtusenden, av CG Hjelm, har du läst den Jonas Melin. CH Hjelm vidhåller att ingen linje går där vuxendop återuppträder i historien, utan att detta synsätt har funnits genom alla tider i enlighet med Ordet att Herren vakar över de troende och för den vidare från Apostlarna fram till sin återkomst i en obruten tidslinje och hans evangelium bevarat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag har inte läst den, men skulle gärna göra det. Samma synsätt finns för övrigt i en av mina favoritböcker om kyrkans historia; The Pirlgrim Church av E.H. Broadbent från 1930. Även om det är mycket möjligt att det funnits evangeliska grupper som praktiserat troendedop under medeltiden (forskningsläget är osäkert), så måste man ändå säga att det är något nytt som händer när anabaptismen träder fram den 21 januari 1525 och reformationens tredje gren blir en synlig och församlingsgrundande rörelse.

      Radera