Det har varit mycket om Benny Hinn och Livets ord de senaste dagarna. Det är lätt att känna sig trött och förvirrad. Vad ska man tro egentligen? Vem ska man lita på?
Det finns en vila i att gå tillbaka till det Jesus har sagt. Det är ju han som är grunden (1 Kor 3:11) och klippan (1 Kor 10:4). Saligprisningarna i början av Matteusevangeliets femte kapitel (Matt 5:3-12) ger oss en bild av vad han tycker är viktigt i våra liv. De hjälper oss också att bedöma andliga rörelser och predikanter. Det är denna ödmjuka och praktiska andlighet som kännetecknar Jesu sanna lärjungar.
I min serie om Jesusord har jag nu kommit fram till den sjätte i ordningen av saligprisningarna. Jesus säger: "Saliga de renhjärtade, de skall se Gud" (Matt 5:8).
Jesus sätter fokus på insidan. Hjärtat handlar om människans inre: vilja, motiv, tankar, drömmar. Det här handlar om äkthet och integritet, att vara likadan på insidan som på utsidan. Jesus tål inte hycklare som är "heliga" på utsidan, men orena på insidan. Det var detta han kritiserade de religiösa ledarna för. Lyssna på hans skarpa ord:
"Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som rengör utsidan av bägaren och skålen, medan de inuti är fulla av vinningslystnad och omåttlighet. Du blinde farisé, gör först bägaren ren inuti, så blir också utsidan ren. Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som är som vitkalkade gravar. Utanpå ser de prydliga ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och annat orent. På samma sätt visar ni upp ett rättfärdigt yttre för människorna, medan ert inre är fullt av hyckleri och orättfärdighet." (Matt 23:25-28)
Gör först insidan ren säger Jesus. Utsidan är också viktig. Jesus fäster mycket stor vikt vid vad vi säger och gör och hur vi handlar. Men vi får inte glömma insidan. Det är den som kommer först. Den som har ett rent hjärta kommer att se Gud och lära känna honom. Att bevara hjärtat rent är därför oerhört viktigt för varje kristen och speciellt för andliga ledare. Annars blir vi hycklare och kommer under Guds dom. Men hur får man då ett rent hjärta?
Det är endast Gud som kan rena våra hjärtan. Jesus dog för våra synder och när vi kommer till honom och bekänner våra synder blir vi renade från allt som smutsat ner oss på insidan (se Ps 51:11-12, 1 Joh 1:7-9, Heb 10:19-22). Då får vi den helige Ande i våra hjärtan (Rom 5:5) och kan sen med Andens hjälp leva i kärlek och bevara hjärtat rent (1 Tim 1:5, 2 Tim 2:22).
Så håll koll på ditt hjärta! Det är faktiskt viktigare än allt annat om man ska tro Salomos ordspråk: "Mer än allt annat - vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv" (Ords 4:23). Det är inte så konstigt att Jesus säger: "Saliga de renhjärtade, de skall se Gud."
Det är också den frågan du måste ställa dig ibland när du konfronteras med andliga ledare och andra människor med höga anspråk. Är detta en hycklare eller är det en människa med ett rent hjärta? Det är inte alltid så lätt att se, men till slut blir allt avslöjat. Herren är den som ser till hjärtat och genomskådar allt.
Vill du följa den fortsatta diskussionen om Benny Hinn kan du läsa Dagen och Europakonferensloggen med Jaktlund och Björnström.
"Många skall säga till mig på den dagen:Herre, Herre, har vi inte profeterat i ditt namn och i ditt namn drivit ut onda andar och i ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa." (Matt 7:22-23)Per
SvaraRaderaTack Per! Ingen säger det bättre än Jesus.
SvaraRaderaHej igen,
SvaraRaderaHjärtat är viktigast. Så måste det naturligtvis vara. Vi har funnit skatten (Matt 13:44) och ingenting är lika viktigt som att hålla fast vid det.
Vi får inte låta någon lögnare lura bort oss från pärlan i vårt liv.
Tyvärr är jag på semester och kan/vill inte ha tillgång till nätet hela tiden. Men ska försöka få ner några kommentarer till ”The naked anabaptist” av Stuart Murray. Som jag beställde för några veckor sedan.
Eftersom det, i min mening, är den enkla och radikala kristendomen som tydligast visar på evangeliets sanning så är boken ganska fascinerande att läsa. Hur har han/dom tänkt sig att få ihop ett liv i anabaptisternas fromhetstradition utan att klä på sig deras kultur eller andra sedvänjor. Men tyvärr undrar jag fortfarande efter att ha läst boken hur det ska gå till?
På sid 135 skriver han:
“We have certainly been alert to the danger of reinterpreting the Anabaptist vision so that it means whatever we want it to mean”
Och där ligger problemet. Deras förslag på en ny radikal kristenhet, tycks iaf för mig vara byggd på otroligt lös grund (om det nu ska finnas någon grund alls). Ibland verkar han mena att kyrkan ska vara någon odefinierad träff vänner emellan.
Om jag bara ser till mig själv så skulle jag väldigt snart sluta gå i kyrkan om jag gjorde det på så lös grund, som vänner och middagsgemmenskap. Det är sakramenten och möjligheten att få möta Kristus i en helig Gudstjänst, som kan få dit mig när jag egentligen inte orkar, regnet faller, snön yr, eller värmen får luften att dallra och orken och intresset tryter. För även om man har del goda vänner i församlingen så är det ju inte därför man åker dit…
Inte heller kan jag riktigt få grepp om det här med att vi ska vara glada över att samhället i stort lämnar kristendomen. Varför ska vi vara glada över det? Jag vet att han förklarar det på många sätt i boken, men nej – det övergår mitt förstånd.
Men visst håller jag med om att
Anabaptisternas fromhet var och är beundransvärd, och vi har alla mycket att lära av dem. Jag gör det mer än gärna.
(Nu tar jag med mig familjen till Öland, men vi kanske hörs om ca 2 veckor.)
Fred
Tobias J.