I tidningen Dagen görs en intressant beskrivning av olika sätt att förhålla sig till kyrkobyggnad och gudstjänst. Vi får i olika artiklar höra hur man tänker i Hillsong, Malmö huskyrka, Pingst i Sunne, Katolska kyrkan i Östersund, Linköpings domkyrkoförsamling och Immanuelskyrkan i Stockholm. Det är sannerligen en blandning av olika sätt att tänka. Man får en intressant inblick i hur församlingslivet kan se ut på olika platser i Sverige och fördelar och nackdelar redovisas på ett relevant sätt.
Tre av de omskrivna församlingarna äger en kyrkobyggnad. Tre av dem gör det inte. Per Beskow kallar dem som inte äger en kyrka för avvikare och det är de kanske om man ser till hur det ser ut i kristenheten idag, men inte om man ser till hur det såg ut på Bibelns tid.
Jag tror att det först och främst är viktigt att betona att församlingen är en gemenskap av lärjungar, och att Gud bor i gemenskapen och inte i en speciell byggnad.
För det andra tror jag att det är viktigt att betona att församlingslivet sker i vardagen, i hemmen och överallt där gemenskapen lever tillsammans. Därför gillar jag betoningen på att vi är kyrkan tillsammans som kommer fram i några av exemplen.
För det tredje tror jag att församlingar i Sverige mår bra av att ha samlingar i offentliga lokaler (hyrda eller ägda). Man går inte gärna hem till någon man inte känner. Det är lättare för nya människor att komma till öppna och offentliga samlingar än till husförsamlingar. Det är i alla fall vår erfarenhet på Råslätt.
För det fjärde tror jag att det är viktigt att församlingen samlas regelbundet för bön, sång, lovprisning, delgivning, Andens gåvor, undervisning och Herrens måltid. Däremot tror jag inte att detta behöver ha den traditionella formen av "gudstjänst". Jag är ärligt talat lite trött på "gudstjänster", men vill gärna samlas med bröder och systrar och dela livet och tron. Jag vill att många röster ska höras när vi samlas (1 Kor 14:26 ger en bra modell).
För det femte tror jag att vi har glädje av både stora samlingar och små grupper. Det är inte antingen eller, utan både och. Jag tror på en "tvåvingad" församling, men jag tror också att betoningen bör vara på den lilla gruppen. Det är framför allt där man kan dela livet, bygga relationer och växa.
Det är några av mina tankar om kyrkobyggnader och gudstjänster. Hur tänker du?
For meg ble det en sterk opplevelse da jeg for mange år siden oppdaget at Skriften omtaler de kristne som Kristi kropp, og at menigheten ikke er en bygning, men de som har gjort Jesus til sin Frelser og Herre, er blitt døpt og lagt til menigheten. Betydningen av dette kan ikke overdrives! Tiden er inne til virkelig å løfte dette frem. Jeg tror det er en manglende forståelse av hva menigheten er, i mange sammenhenger i dag. Det snakkes mye om Israels utvelgelse og betydning i lys av det profetiske ord, men jeg hører få tale om menighetens betydning i lys av det profetiske ord. Undervisningen apostelen Paulus gir, blant annet i Efeserbrevet, synes å være glemt.
SvaraRaderaDenne betydningen synes også å være mangelfull hos en del av de som så sterkt betoner betydningen av husmenigheten. Jeg er redd man ensidig er opptatt av måten å samles på, enten det er i et menighetslokale eller et hus, og ikke får med seg hva menigheten egentlig er for noe.
Jag tycks tänka som du i fråga om det som du här nämner. Jag försökte ansluta mig till en karismatisk välbesökt församling som jag fått en inbjudan till, men det gick inte eftersom där inte fanns någon gemenskap att tala om - förutom för dem som hade biologiska släktingar i församlingen. Det var därför uppmuntrande att här se ett exempel på att det i Sverige finns människor som förstår att vi som mött Jesus fått en inbjudan att älska Herren och varandra i vardagen.
SvaraRaderaJag föreslår att den stora församlingen samlas på lördagen - Herrens sabbat, att den bjuder in människor att höra det glada budskapet på söndagen och möts i hemmen de andra dagarna.
SvaraRadera