Den kontroversielle predikanten Benny Hinn är på besök i Sverige. Dagen granskar hans verksamhet i en omfattande artikel idag. Den är mycket läsvärd. Har du inte stött på Benny Hinn tidigare får du här en rejäl introduktion till vem han är och varför han är så kontroversiell. Wilgot Fritzon tog upp en annan viktig kritik mot Benny Hinn i en debattartikel för några dagar sedan. Jag är själv mycket tveksam till Benny Hinn och har svårt att förstå att han blir inbjuden till Livets Ords konferens. Flera bloggare har kommenterat artiklarna i Dagen. Jag rekommenderar särskilt det som Kolportören, Aletheia och AdamD skrivit. Jag har inte mycket att tillägga.
Jag tror på en karismatisk kristendom, en kristendom där det finns mycket utrymme för Andens gåvor. Tyvärr blir karismatisk kristendom ibland osund och obiblisk. Det sker när det blir mer fokus på under och tecken än på karaktär och lärjungaskap. Vi behöver både karisma och karaktär, både Andens gåvor och Andens frukt. Men det är frukten som är viktigast. Det är på frukten man känner trädet. Det är på frukten man ska känna igen de falska profeterna, säger Jesus (se Matt 7:15-23). När man ska utse ledare i en församling är det karaktären som är viktigast och inte de andliga gåvorna (se 1 Tim 3:1-7, Tit 1:5-9). Det är här som det ofta blir fel i karismatiska församlingar. Man ställer karisma före karaktär och har överseende med dåligt uppträdande, maktfullkomlighet och själviskhet med motiveringen att ledaren i fråga har "smörjelse" och är "mäktigt använd av Gud". Jag håller med om det som J Lee Grady säger i Dagens artikel. Han har varit redaktör för Charisma Magazine i elva år och gör en bra analys:
"Jag är väldigt ledsen och ber om ursäkt för vad USA:s kyrkor har exporterat till omvärlden. I USA är den karismatiska rörelsen som vi känner den avslutad. Det kommer något nytt. Det handlar allt mer om karaktär, om Guds ord, om ödmjukhet, om äkthet och integritet. Allt fler tar avstånd från det förflutnas betonande av hyper-framgång. De är trötta på kändiskristendom. Det är inte vad Bibeln handlar om."
Det är Jesus som är måttstocken för en sund karismatik. Det handlar om att leva efter Jesus undervisning (till exempel i bergspredikan). "Den som säger: 'Jag känner honom' men inte håller hans bud är en lögnare, och sanningen finns inte i honom" (1 Joh 2:4). "Den som säger att han förblir i honom måste själv leva så som han levde" (1 Joh 2:6). Det gäller oss alla, även karismatiska predikanter.
Tack för ett mycket bra och uppmuntrande inlägg, dock: Oasrörelsen har undervisat unga i strid mot Guds Ord och jag har lidit mycket av vissa oasengagerades frukt. Kristi kropp skadas när människor sväljer sådan undervisning.
SvaraRaderaTack, Jonas, för inlägget. När det gäller Andens gåvor, har de ju ingen betydelse om frukten saknas (1 Kor 13). Man kan dra en jämförelse i världsliga sammanhang, där många skickliga "karismatiska" ledare kan dupera och bedra. Här gäller det att vi i ödmjukhet ber om urskillningsförmåga, i ljuset av Kristi ord om trädet pch frukten.
SvaraRaderaPer
Det du säger er bra.
SvaraRaderaJag har varit på nån möter i församlingar. Inte många.
Det som jag märket varje gång var falskheten som var der från predikanter, och ledelse.
Jag tror at det finns inga församlingar som er 100% för Gud i dag.
Det samma upprepar sig när jag har varit på möter.
Detta händer:
Predikanter går med gull. Körer en super fin bil, har et super fint hus, Ber om penger. Pratar om sig själv om vad dom gör for Gud. Oppretter en hemsida för församlingen och ledaren står i fokus der också.
Hämtar ofte predikanter från andra länder, Slår ner på dom som inte holder med eller inte vil vara med mer. Brukar pengarna som dom får från församlingen i privat syfte, skriker ofte så högt dom kan i församlingen, användar musik för at komma i en psykotisk stämmning för att "komma närmare Gud", Tungetale.
Alla dessa sakerna ser jag som saker som spottar Gud.
Bare en av dessa sakerna är nok för att vita att detta är inte nån Församling för Gud.
Jag kännar att dessa församlingar är för de onde makter.
Pastorer som ledar sånna församlingar har visad att dom er rädde for mig. För jag går direct til dom och säger at detta inte är en Guds församling... Och det tycker jag er bra att dom är redda.
En gång var det en pastor som gömmde sig för mig:)
Men, nok om det.
Jag går aldrig til församlingar igjen.
Jag har en dröm i sammanhang med detta.
Starta en församling som bare har musik, och sång, och ingen som står och predikar, och healing, och alt detta andra.
Bara Kristen musik, och sång. Jag menar att genom musiken, så är det ekte kännslor.
For mig handlar det om handling.
Med musik viser man en ektehet som inte kan jamföras med nåt annat. För musiken kommer från hjarta. Och man skapar nåt från hjarta.
För mig är det en handling som är ärlig. Och i musiken får man Guds ord som inte kan ändras på. För att när man bara sjunger, pratar man inte för at forvirra andra.
Det är det som är fel i församlingar. Predikanter pratar med stor forvirring, och för att tjäna sig själv.
Detta blir borte med en forsamling med bara musik:)
Genialt?
Kunne ha skrivit mycke mer.
Men, måste se på nåt annat.
Gud velsigne är:)
http://ovresalen.wordpress.com/2010/07/23/fornyelsen-pa-ihopu-i-kansas-city-fortsatter/
SvaraRaderaHej anonym,
SvaraRaderaDer har man et exempel på hur musiken kan andvändas på fel sett.
jag tror at den som användar musiken så, användar ett psykologisk sett för att forvirra.
musiken er i sig själv nok. Den sägar alt.
Tack för era kommentarer. Viggo, jag tror ändå att det behövs även bibelläsning, bibelstudium och bibelsamtal i en församling. Tron är ju inte bara känsla, utan handlar även om kunskap och förstånd. Jag tror att det kan finnas god och biblisk undervisning.
SvaraRaderasång gir jo kunskap.
SvaraRaderasångar om Jesus, och av det som står i bibelen. det kan vara mycke text i en sång
för mig är troen i hjarta, ingen annan plats.
Det jag menar med en slik församling, är at den behöver inte vara lik alla andra.
det jag tänkar med en slik församling, är at dom som är glad i musik, kommer dit i Jesu namn. och kommer dit bara för att lyssna på musiken.
jag ble själv kristen för att jag lyssnade på musik. och började lesa bibelen. tack sång, och musik:)
lesa bibelen kan man jo göra mens man lysnar på musik, eller alla andre platser. det behöver inte vara i just församlingen.
ex: når man legger sig, efter jobbet, eller när man står upp.
bibelstudium ser jag på som det att lesa bibelen. jag kan inte forstå at man skal studere vad som står i bibelen så noga. det står jo allerede veldig klart.
bibelsamtal kan man jo ha i församlingen. det blir jo som å prata om bilar mellom kompisar. en helt vanlig sak. bibelen är vel en daglidags sak för den som tror?
och dom som inte tror blir inte så skrämt för att man pratar om bibelen i normala former. ingen skrik, ingen tungetale, eller nåt så.
det är jo också många som inte går i en "standard" församling, av ulika årsaker.
för mig är det för att det är så mycke som inte värkar bra.
bare en liten sak som ex: at man hämtar in en pastor, som lever i lux, och alt det som hörer med.
om en församling gör såna saker, är det inte en församling som jag vill gå til. för jag känner då at jag är med att spotta Gud.
det är vad församlingen står for som är väldigt viktig. och vad ledelsen står for.
jag tror at jag inte kommer til himmelen eller närmare Jesus.
för mig känner jag at jag viker i från Jesus.
derfor skrev jag lite om varfor jag ynskar en lite annorlunda församling. med bara sång, och musik.
det är bare mina tankar som kommer på skrift:)
Som ett gammalt vrak från Trosrörelsen är jag ytterst vaksam på vad som predikas och vad man väljer att lägga fokus på. Ett galet fokus på Herren Jesus är mera min modell idag :)
SvaraRaderaBjörn