Man kan konstatera att det händer saker i den svenska kristenheten. Det rör på sig! Men vart är vi på väg? Det kan man undra.
Nu har i alla fall Missionskyrkan, Baptistsamfundet och Metodistkyrkan fattat beslut om att bilda ett nytt gemensamt samfund. Arbetsnamnet har varit Gemensam Framtid och därför har den nya kyrkan kallats för GF-kyrkan. Eftersom man inte kommit överens om ett slutgiltigt namn ska den nya kyrkan kallas Gemensam Framtid fram till konferensen 2014. Det kan tyckas märkligt att tre så olika samfund, med historiskt sett väldigt olika dopsyn och församlingssyn kan gå samman. Men det visar också att de frågor som än gång var åtskiljande idag inte är lika brännande. Dessa tre samfund som nu går samman har i alla fall ett par saker gemensamt. De är för det första de äldsta frikyrkosamfunden i Sverige med rötterna i 1800-talet. De har också alla tre med sig en inre spänning mellan teologiskt evangelikala och teologiskt mer liberala grupperingar. Hur den nya kyrkan hanterar den här inre konflikten kommer att bli avgörande för dess framtid. Hur bred kan den nya kyrkan vara teologiskt? Vilka gränser kommer den att sätta för vad som är acceptabelt att förkunna inom kyrkan? Det är avgörande frågor. Blir teologin alltför otydlig och liberal finns det en uppenbar risk att en del baptistförsamlingar söker sig till Evangeliska frikyrkan (EFK) och en del missionsförsamlingar till Svenska Alliansmissionen (SAM). Dessa båda samfund är ju mer tydligt evangelikala och ansluter sig till Lausannedeklarationens formulering av den kristna tron och missionen.
SAM har förresten valt en ny missionsföreståndare för samfundet. Välkommen i uppgiften Kjell Larsson. Jag hoppas att du får vara med och se SAM bli en växande missionell församlingsrörelse i Sverige.
Apropå liberal kristendomstolkning kan man konstatera att förre biskopen Caroline Krook blir kritiserad av Bo Wettéus för sin bristande bekännelse till Jesus. Att en biskop i Svenska kyrkan inte tror på Jesus som han beskrivs i Nya testamentet och den apostoliska trosbekännelsen är ingen överraskning. Det är snarare regel än undantag. Däremot kan jag tycka att det är lite märkligt att tidningen Dagen (som också står på Lausannedeklarationens grund) publicerar intervjun med Caroline Krook utan kritiska kommentarer i en intervjuserie om olika kristna ledares väg till tro på Jesus. Intrycket kan bli att det är okey att tro vad som helst om Jesus och ändå vara en kristen ledare. Det tycker jag inte att det är. Snarare är det tvärtom!
Det är helt avgörande för den svenska kristenheten att hålla fast vid (eller återvända till) tron på Jesus Kristus som han beskrivs i Nya testamentet och i den apostoliska trosbekännelsen. Det är helt avgörande att hålla fast vid tron på Bibeln som Guds ord. Det är den enda hållbara grunden för en levande och växande församlingsrörelse som vinner nya människor. Det gäller för SAM och EFK, det gäller för Gemensam Framtid och det gäller för Svenska kyrkan. Det är jag övertygad om. Den kyrka som lämnar tron på Jesus Kristus kommer att gå under.
Uppdatering i Dagen 6/6.
Instämmer med analysen om avfallet bland Svenska kyrkans ledare. Som konvertit - har lämnat Sv.k och övergått till Koptisk-ortodoxa kyrkan - vill jag dock betona att det finns många inom Svenska kyrkan som tror på Jesus Kristus som Gud och Frälsare, som älskar Honom och vill följa Hans bud. Denna kärlek till Kristus förenar kristna syskon från olika samfund.
SvaraRadera