En dag i Jerevan

Just nu befinner jag mig i Armeniens huvudstad Jerevan. Det är första gången jag är i Armenien. Jag landade på flygplatsen klockan fem i morse och den första dagen håller på att gå mot sitt slut. Det har varit en dag fylld av intryck.

Armenien är ett märkligt land. Jerevan ligger på Araratslätten 1000 meter över havet. Ararats mäktiga siluett avtecknar sig vid horisonten. Det var troligen här som Noa bosatte sig när han lämnade Arken som strandat på berget Ararat. Jag befinner mig alltså på den plats på jorden där mänskligheten började om efter den stora floden, som Bibeln berättar om. Armenierna är oerhört stolta över sin historia. Det är inte bara det att hela mänskligheten utgår härifrån. Armenien var också det första landet som officiellt övergick till kristendomen (301 e.Kr) och de har ett alldeles eget alfabet som de fått av Gud själv. Det uppfanns av ett par kyrkliga ledare år 405, men armenierna är övertygade om att de fick det genom en uppenbarelse från Gud. Vad ska man säga om det? Ja, man kan inte förneka att bokstäverna är vackra i alla fall.

Bilden visar en missionstidning som ges ut av Pingstförsamlingen Vernatun (övre salen) i Jerevan. Det är den församlingen jag är här för att besöka. Jag ska undervisa i tre dagar på den missionsbibelskola församlingen driver ihop med missionsorganisationen Ljus i öster. Det börjar jag med imorgon. Idag har jag mött församlingen och fått en inblick i arbetet. Det har varit inspirerande. Det började med att jag fick predika på församlingens huvudgudstjänst i kyrkan i centrala Jerevan. Det var härlig lovsång och intensiv bön och många kära återseenden. Jag har nämligen haft tio av församlingens unga ledare som elever i Mariannelund under de senaste tio åren. Jag predikade om lidandets problem utifrån Joh 11.

Efter gudstjänsten åkte jag med till en av byarna utanför Jerevan och var med på en gudstjänst till. Där hade församlingen planterat en ny församling för sex år sedan. Nu hade den nya församlingen byggt en kyrka och startat nya planteringar i fem ytterliggare byar. Jag fick följa med och träffa flera av dem som leder dessa pionjärarbeten. De ska vara mina elever imorgon.

Lovsång i den nya kyrkan. Lovsångsteamet har enhetlig klädsel. Kanske ingen dum idé!

Den nya kyrkan i en av byarna utanför Jerevan. Den är inte riktigt färdig än, men används ändå.

Man kan inte säga att det är väckelse i Armenien, men det är i alla fall stadig tillväxt i den här församlingen och arbetet går framåt. Det är inspirerande att se en församling som satsar så offensivt på att nå nya människor. Många överlåtna unga ledare satsar både tid och pengar på att tjäna Gud och plantera församlingar. De försörjer sig så gott det går på olika jobb och ägnar sin tid åt att bygga Guds församling, utan att få lön för det. En sådan överlåtelse skulle vi behöva även bland de kristna i Sverige. Församlingen satsar också sina resurser på mission i det egna landet. Jag besökte församlingens utsända missionärer i en by bara 20 km från Jerevan. Mission är inte bara att åka till ett annat land, det kan också vara här hemma på en ny plats. Ett sådant missionstänkande skulle vi även behöva i missionslandet Sverige. Kanske ska du bli missionär i Sverige!

Ja, det finns mycket att berätta om Armenien, både om historien och om läget idag. En sak är dock helt klar. Det finns ingen koppling mellan Armenien och Arminian Theology även om det låter nästan likadant.