fredag 7 augusti 2020

Efter Knutbydebatten: Några reflektioner om den pingstkarismatiska miljön

Den här texten tillägnas alla kursdeltagare som gått BibelVäxa eller BibelTjänst på Marre under min ledning. Det skulle vara intressant om några av er vill kommentera texten. Ni får en utmaning i avslutningen. 
Huvudbyggnaden på Mariannelunds folkhögskola

I början på sommaren sändes Uppdrag gransknings mycket intressanta dokumentärserie om Knutby. Därefter startade en intressant debatt om orsakerna till händelserna i Knutby och vilka lärdomar kristenheten i allmänhet och pingströrelsen i synnerhet kunde dra av dem. Lars Gunther har gett en bra översikt över debatten och kommenterat den på sin blogg: Knutby fascinerar och förfärar men debatten förvirrar

Personligen har jag haft en paus i bloggandet under sommaren, men nu är det dags att dela några personliga minnen och reflektioner. En av de texter som berört mig mest under sommaren var en artikel i Sändaren med rubriken: Det hade kunnat vara vår pingstförsamling. I den berättar 17 personer om sin uppväxt i pingstförsamlingar på 1990-talet. Det är ett skakande vittnesbörd och det fick mig att tänka tillbaka på mitt liv och särskilt på min tid som bibellärare på en av pingströrelsens folkhögskolor. Den här texten handlar alltså inte om Knutby eller om Knutbydebatten, utan är några glimtar från min egen erfarenhet av den pingstkarismatiska miljön. Det började för 45 år sedan.  

Som nykristen tonåring drogs jag in i den karismatiska rörelsen i mitten av 70-talet. Jag blev uppfylld av den helige Ande, talade i tungor, profeterade och bad för sjuka. Den pingstkarismatiska miljön blev tidigt min andliga hemvist och det är jag tacksam för. Samtidigt blev jag tidigt medveten om att denna miljö också hade sina faror och problem. Redan som tonåring stötte jag på auktoritära och manipulativa ledare, överandlighet, manipulativa profetiska budskap, osund undervisning, överdrivna löften om helande och ekonomisk framgång, bibelord ryckta ur sitt sammanhang och sammanfogade på det mest fantasifulla sätt. Som ung kristen var det inte lätt att orientera sig, särskilt som sunt och osunt kunde blandas i samma sammanhang. Jag var på sommarkonferens på Jutatorpet några gånger i mitten av 70-talet. Jutatorpet var Jesusfolkets gård i hjärtat av Småland. Det var en viktig plats för mig och än idag kan jag säga att jag fick med mig flera bra saker därifrån. Samtidigt kan jag konstatera att en del av det jag hörde och såg där var riktigt osunt. 

Jag har alltid varit en läsare och en tänkare, och är lite skeptisk till min natur. Därför blev jag tidigt medveten om farorna i den karismatiska miljön och har ofta varit avvaktande och prövande när det har kommit nyheter. Jag var t.ex. mycket skeptisk när Ulf Ekman startade Livets Ord i början på 80-talet. Jag hörde honom ett par gånger och läste en del litteratur som kom från det sammanhanget och kände  att det var något som inte stämde. Vi startade församlingen på Råslätt samma år som Livets Ord startade i Uppsala, men det fanns ingen koppling mellan oss. Tvärtom markerade vi en tydlig distans till Livets Ord och trosförkunnelsen. Vi var en församling som praktiserade Andens gåvor, men vi hade en helt annan teologi. Jag kan också konstatera att vi tappade en del av vår frimodighet i det karismatiska på grund av den debatt som följde i spåren av Livets Ords etablering. Men då kom John Wimber till Sverige.  

Idag kan det vara svårt att förstå hur läget var i svensk kristenhet i mitten av 80-talet. Konflikterna runt Livets Ord och trosförkunnelsen var många och debatten var hård. Många församlingar splittrades och många människor blev sårade. Många hårda ord yttrades på båda sidor. Det var inte bara jag som tappade frimodigheten. Allt karismatiskt blev misstänkliggjort och många blev försiktiga med att tala i tungor, profetera och be för sjuka. En av de saker som vände den här negativa utvecklingen var att John Wimber kom till Sverige några gånger i slutet av 80-talet. Mest viktig var nog den stora ledarkonferensen i Lisebergshallen i Göteborg 1988 med runt 2 200 deltagare och Wimber som huvudtalare. Wimber visade hur sund teologi kunde kombineras med en frimodigt praktiserande av Andens gåvor. Jag var själv med på konferensen, mötte Gud där och fick tillbaka min frimodighet när det gäller Andens gåvor. Den konferensen tror jag var helt avgörande för hur mitt liv och min tjänst utvecklades. Hans Sundberg har skrivit om John Wimber och konferensen i Göteborg i en artikelserie i Världen idag. 

1994 började jag jobba som bibellärare på Mariannelunds folkhögskola, som är en av Pingströrelsens skolor. Även på 90-talet var det många olika strömningar som påverkade den pingstkarismatiska delen av kristenheten och det var ofta svårt att urskilja vad som var sunt och vad som var osunt. Till skolan kom kursdeltagare från många olika sammanhang och med skilda erfarenheter. En del hade goda erfarenheter från sunda och varma karismatiska miljöer, andra hade blivit brända i osunda karismatiska sammanhang, åter andra kom från sammanhang där Andens gåvor inte alls var i funktion. Jag känner verkligen igen vittnesbörden från pingstungdomarna i den ovan nämnda artikeln i Sändaren. Jag har hört sådana berättelser tidigare. 

När man ser mycket missbruk av Andens gåvor är det lätt att dra sig tillbaka och sluta använda dem. Den frestelsen var stor i slutet av 90-talet, men som skola bestämde vi oss för att inte falla för den. Lösningen på missbruk är nämligen inte icke-bruk, utan det rätta bruket. Vår vision var att upprätthålla en varm pingstkarismatisk miljö med sund undervisning och frimodigt praktiserande av Andens gåvor. Vi ville kliva fram och ta täten. I det allmänna bruset är det lätt att de som är mest radikala och mest extrema hörs mest. Det är svårare för de mer nyanserade och nedtonade att höras lika tydligt, men vi gjorde ett försök. 

Det var förstås flera av lärarna på skolan som undervisade om och praktiserade Andens olika gåvor, men det var jag som fick huvudansvaret för att formulera vår teologi och praktik om den karismatiska dimensionen. Jag gjorde det framför allt i kursen BibelTjänst där jag hade ett block med rubriken Karismatisk tjänst. Där gick jag igenom teologi och praktik om kontroversiella saker som tungotal, profetia, helande, befrielse från onda andar, andlig strid m.m. Vi gav utrymme för både teologisk reflektion och praktik. En del av min undervisning i dessa frågor kan du finna här på Barnabasbloggen (se nedan). 

Min förhoppning är att tiden på Mariannelunds folkhögskola för många blev en god grund för att pröva vad som är sund teologi och praktik om Andens gåvor. Kanske har det hjälpt någon att genomskåda manipulation och felaktig undervisning och skyddat någon från att dras in i osunda sammanhang. Jag hoppas i alla fall det. Det skulle vara intressant om några av mina kursdeltagare från BibelVäxa eller BibelTjänst ville träda fram och skriva något om hur den andliga miljön på Marre och undervisningen om Andens gåvor eventuellt har påverkat deras liv. 

Läs fler av mina texter om den karismatiska dimensionen: 

4 kommentarer:

  1. Hej Jonas! Jag skriver här så som jag även tidigare gjort till dig att jag är helt övertygad om att för mig var tiden med dig som lärare i Mariannelund och undervisningen från dig avgörande för att jag idag inte har några större själsliga skador efter åren i 90 och 00-talets karismatiska frikyrkomiljö. Jag ser så tydligt hur undervisningen blev ett skydd för både min hjärna och mitt hjärta. Mina tankar och känslor var formade av din undervisning. Självklart var det år av förvirring och osäkerhet även för mig men jag visste längst inne vad som var viktigt och jag hade lärt mig att pröva saker mot vad bibeln säger och vem Jesus är. Jag minns så tydligt hur du alltid gick till bibeln och sökte svar. Hur vi kunde ställa olika frågor eller ha olika problem och svårigheter, och du kom alltid tillbaka med ett bibelstudium till oss. Det var fokus på Guds ord och jag fick med mig en gudsbild av omsorg, trygghet och kärlek. Så tack Jonas! Tack för din briljanta hjärna och ditt stora hjärta, vilken välsignelse! För säkerligen många fler med mig.
    Varma hälsningar
    Viktoria Arnhed

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Viktoria för de uppmuntrande orden. Det betyder mycket för mig!

      Radera
  2. Simon Wind (fd Bengtsson)23 februari 2021 kl. 00:17

    Hej Jonas!

    Gott inlägg, jag håller med om att rätt agerande när missbruk och osundhet dominerar inte är att stänga ner utan att visa på rätt bruk. Det är både modigt och Bibliskt.

    Jag har verkligen burit med mig grundtankar från Bibel-Växa och Bibel-Tjänst som jag gick 2004-2005. Teologin jag fick med känns både sund och levande. Jag har sedan dess funnits med som ideell ledare i ungdomsarbeten först i Kalmar och sen 2007 i Östersund där jag fortfarande bor. Sen några år jag även med i Pingst Östersunds ledning och styrelse. Det jag har fått har jag kunnat förmedla och fortsätter förmedla till ungdomar och vuxna, erfarna kristna och de som behöver vägledning när de nyss börjat upptäcka vem Jesus är. Helig Ande är så härligt ödmjuk och kraftfull, finkänslig och livsförvandlande på samma gång. Den tonen bär jag med mig från Mariannelund och din undervisning, och det sår jag med glädje omkring mig.

    I våras sa jag upp mig från jobbet som miljöinspektör och har nu börjat på ALT. Min studieledare i Umeå är Ulf Dagerbrant, han sa att ni är goda vänner. Vi har under hösten läst en enkel men klockren bok som heter "Naturligt övernaturlig" av Mike Pilavachi och Andy Croft. Budskapet i den känns lika levande och vardagsnära som det du undervisar. De är ju också influerade i John Wimbers anda.

    Nu skriver jag en interpretation på Matt 18:15-20 och fick även här intressant input från din blogg, så tack igen! Gott att din undervisning får fortsätta hjälpa mig =) Keep it up!

    Gud välsigne dig Jonas, och hoppas det är bra med dig, Kerstin och era barn!

    Vänlig hälsning
    Simon Wind (fd Bengtsson)
    wind.simon@hotmail.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Simon och tack för din kommentar. Roligt att du har börjat på ALT och att du har glädje av det jag skriver. Du får ett mejl från mig snart.

      Radera