På torsdagsmorgonen var det lite mindre folk i Pingstkyrkan i Jönköping. Många deltar i evangelistveckan bara en eller två dagar och det verkar som om många redan har åkt hem. Men kyrkan är stor och det är fortfarande ganska mycket folk även om det är glesare i bänkarna. Kanske är evangelistveckans format lite tröttande för de flesta. Det är många olika talare som predikar och undervisar i storgrupp utan att det finns någon organiserad möjlighet till respons och samtal. Det är samtalen jag saknar mest de här dagarna.
Den tredje dagen fick vi i alla fall lyssna till tre duktiga talare. Cathrin Karlsson talade om andlig hunger vid förmiddagens nattvardsgudstjänst. Personligt och Jesuscentrerat delade hon sina tankar om gudslängtan och överlåtelse. Jaktlund skriver om detta här.
Marcus Ardenfors talade uppfordrande om lärjungaträning som vår viktigaste uppgift. Något som han menar att vi ofta försummat i våra församlingar. "Vi talar väldigt mycket om ledarskap och väldigt lite om lärjungaskap. Vi har inte tränat lärjungar, vi har bara gjort gudstjänster. Nu är det dags för lärjungaträning." På ett personligt och praktiskt sätt gav Marcus oss goda tips för hur vi ska lyckas med detta. Läs mer här.
Kl 15 var kyrkan helt fylld igen, men nu var det en helt annan och betydligt äldre publik än tidigare. Mitt intryck är att kyrkfolket i Jönköping kommit till Pingstkyrkan för att lyssna till prästen Hans Weichbrodt. Ämnet var Jesu återkomst och tidens tecken. Något som det tydligen var längesedan man talade om på evangelistveckan. Denna pingströrelsens hjärtefråga har hamnat i periferin på senare tid och när man ska lyfta fram den tar man en präst i Svenska kyrkan till hjälp. Mycket intressant och troligen ett tecken på att frågan är känslig.
Hans Weichbrodt gjorde det bra, positivt, ödmjukt och balanserat, även om jag givetvis gärna skulle vilja diskutera en del tolkningar med honom. I högt tempo talade han om Antikrist, Andeutgjutelse, Israel, missionsuppdraget, enhet och mycket mer. Hoppet om Jesu återkomst är en viktig del av den kristna tron. Det får vi inte tappa bort. Jaktlunds referat finns här, här och här.
Efter tre dagar på evangelistveckan är jag ganska mör. Idag samtalade jag med mina elever i BibelTjänst om intrycken från veckan. Det var blandat. En del hade fått med sig mycket gott, andra var tveksamma. "Mycket pepp och lite mat", som någon uttryckte det. En annan frågade: "Hur ska det gå med pingströrelsen om det är så lite innehåll på ledarkonferenserna?" Det är en befogad fråga.
Till sist vill jag tacka Pingstförsamlingen i Jönköping för en väl organiserad konferens. Tack för varmt mottagande, god service, fika och mat, härlig musik, god stämning och mycket god undervisning. Ni är ett härligt gäng.
Men jag tycker att det finns en del att ändra på i formatet inför nästa års evangelistvecka. Försök att skapa tillfällen för samtal och respons. Om ni kallar en utländsk talare, ta någon som verkligen har något viktigt att säga. Försök att skapa en bättre balans mellan innehåll och inspiration. Det är i alla fall vad jag och mina elever skulle önska.
Mattias Eveborn har startat en blogg och skriver ett tänkvärt och analyserande inlägg om evangelistveckan. Jag rekommenderar dig att läsa hans funderingar och följa hans blogg.
Jonas!
SvaraRaderaJag har själv aldrig varit på evangelistveckan, men min reaktion var densamma som dina elevers när jag för första och enda gången besökte Nyhemsveckan, så jag förstår vad de menar. Jag hade hört kommentarer i stil med "det lever man på hela året" och liknande innan jag åkte dit och blev ganska bedrövad av det jag mötte. Jag är ingen tung teolog eller så som sökte lärda utläggningar, men jag var andligt hungrande och sökte fast föda och inte välling. Men förutom killen från "Dreamcenter" som gjorde ett djupt intryck på mig, så var det tyvärr min upplevsle att det mest var välling och pep talk jag fann. För egen del har jag kommpenserat det tusen gånger om sedan dess, mem det fick mig att fundera över hur det ser ut i församlingarna om detta betraktas som en av årets höjdpunkter.