Evangelistveckans andra dag

Den andra dagen på evangelistveckan var inte riktigt lika bra som den första. Dagens huvudtalare var Ron Woods från USA. Han är en ung pingstpastor från Oklahoma och han predikar med hög röst och stor entusiasm. Tyvärr höll inte innehållet samma höga nivå.

Hans första seminarium om trosfyllt ledarskap var helt OK. Med berättelsen om David och Goliat som utgångspunkt talade Ron Woods om vikten av att ha ett tänkande fyllt av tro, öppet för nya idéer och präglat av mod och beslutsamhet. Den helige Ande vill visa oss nya sätt att vara kyrka i vår tid. Sanningen förändras inte, men traditionerna måste förändras. Han hade mycket bra att säga, men de exempel han gav på nytänkande var mycket traditionella och inte speciellt nya. Det handlade mest om att sända gudstjänster via länk eller satellit och ha kyrkan på en nattklubb. Jag tror att vi behöver tänka betydligt mer nytt än så. Jaktlunds referat av undervisningen finns här.

Ron Woods andra framträdande idag hade rubriken passionerad predikan. Det vill jag helst glömma. Det påminde mig om den gamla historien om predikanten som skrev; "svag argumentation, höj rösten" i sitt manuskript. Med hög röst proklamerade Woods: "Preach the word, preach with passion, preach with conviction", med lite olika utvikningar och varianter i en dryg halvtimme. Det var ingen bibelförklaring och ingen analys. Min fråga är: Är det verkligen meningsfullt att flera hundra pastorer och ledare sitter och lyssnar till detta? Jaktlund har en lite mer positiv vinkling på detta seminarium här och funderar vidare över meningen med Woods besök här.

Vi fick också lyssna till undervisning av två av församlingens egna pastorer, Linda Stenmark och Sam Wohlin. Det presenterades som en dialogpredikan, men var snarare två korta självständiga budskap utan dialog. Linda pratade om att bli som barn och Sam om att tillbe Gud. De skötte sig bra! Särskilt roligt att man släpper fram unga talare som Linda. Men det är inte lätt när de blir presenterade som två av Sveriges bästa predikanter. Från en sån introduktion kan man bara falla neråt och mötesledare borde avstå från sådana överord. Mer om dessa talare finns här och här.

För mig var dagens höjdpunkt Niklas Hallmans sång och recitation av sin text Barfota kung. En så Jesuscentrerad text satt verkligen perfekt. Jag känner att det behövs mer av Jesus och mer om att följa Jesus i evangelistveckan. Hallmans refräng lyder:

Jag vill följa dina fotsteg

om än vägen blir tung,

så skall jag ära min barfotakung

Låten finns på skivan Smyckad från 2007 och här finner du hela texten. Morgondagens tema är förresten efterföljelse så det kanske blir som jag önskar.

Till sist ett par noteringar i marginalen.

När första mötet började idag kl 10 hälsade Pelle Hörnmark oss välkomna till Guds hus. Hur kan en pingstpastor kalla en byggnad av sten och trä för Guds hus? Det är för mig helt obegripligt.

Varför måste mötesledarna ständigt tala om för oss hur fantastiskt allting är. Det är fantastiska möten och fantastiska talare. Allt är fantastiskt hela tiden. Är de rädda för att vi inte fattar hur fantastiskt det är om de inte talar om det för oss? Se upp med den interna jargongen och låt besökarna själva avgöra hur bra det är. Det klarar vi!

Dagen har tyvärr ingen artikel om evangelistveckans andra dag. Däremot har Dagen en mycket intressant intervju med Charismas redaktör J Lee Grady.