Jag tror att vi behöver Andens gåvor. Jag drogs in i den karismatiska förnyelsen när jag var tonåring på 70-talet. Tungotal, profetiska budskap, helande och andra andliga gåvor har varit en del av min erfarenhet som kristen sedan dess. Detta som ibland kallas för "den karismatiska dimensionen" är något församlingen behöver i vår tid.
Samtidigt är detta något som ofta skapar konflikter och problem, inte minst därför att dessa gåvor ibland missbrukas eller missuppfattas. Ibland har jag varit frestad att lägga ner alltihop, bara för att det finns så stora risker och jag har sett så mycket missbruk. Men svaret på missbruk är inte att sluta bruka dessa gåvor, utan att bruka dem på rätt sätt. Det har blivit lite av min mission att stå får sund undervisning och sund praktik när det gäller Andens gåvor. På en av bibelkurserna jag jobbar med har jag ett ämne som heter karismatisk tjänst och där tar jag upp detta både teoretiskt och praktiskt.
Hanteras varsamt
På en låda med sprängämnen står det ofta "hanteras varsamt". Explosiva ämnen kan göra mycket nytta när de används på rätt sätt, men de kan också göra mycket skada när de används fel. På samma sätt är det med Andens kraft och gåvor. Det finns en liten etikett som säger "hanteras varsamt". De kan nämligen ställa till en hel del skada om de används på fel sätt. En församling utan kraft gör inte så mycket skada när den går vilse. En församling med mycket kraft kan göra mycket skada.
Därför är det viktigt med balans mellan de olika polerna. Det är speciellt två olika par av motpoler som jag tror är viktiga att hålla i "spänt läge" när det gäller Andens gåvor. (I boken Spänt läge används bilden av motpolerna som stolpar med en lina emellan. Det är bara om stolparna hålls i "spänt läge" som man kan gå på linan. Det är en bra bild.)
Öppenhet och prövning
Det första paret är öppenhet och prövning. Å ena sidan ska vi vara öppna för Andens gåvor, å andra sidan måste vi pröva allt. Paulus håller detta i perfekt balans i 1 Thess 5:19-21. Han skriver: "Släck inte anden, förakta inga profetior men pröva allt. Ta vara på det som är bra". En del av oss är väldigt öppna, tror på nästan allt vi hör och ifrågasätter ingenting. Andra är mycket skeptiska, ställer kritiska frågor och granskar allt noga innan de tror på det. Båda sidorna behövs! Släck inte anden, men pröva allt! Det värsta som kan hända är att de öppna och de prövande inte kan hålla ihop, utan delar på sig och bildar två olika församlingar. Då blir det en församling i varje dike. Vi har sett det hända många gånger och det är inte bra. Nej, vi behöver både öppenhet och prövning i samma gemenskap!
Tro och kärlek
Det andra paret att hålla i balans är tro och kärlek. Andens gåvor fungerar genom tro. Du behöver ta ett trossteg för att tala i tungor, profetera eller be om helande. Det är inte en slump att en av de rörelser som betonar Andens gåvor kallas för trosrörelsen. John Wimber brukade säga att tro stavas RISK. När du vill fungera i Andens gåvor måste du gå i tro och ta risker. Du vet ju inte vad som kommer att hända och du gör dig beroende av Gud. Men tro måste också balanseras med kärlek. Paulus skriver att Andens gåvor utan kärlek är tomt och meningslöst: "Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting" (1 Kor 13:1-2). Kärlek är nödvändigt både hos den som utövar gåvorna och i den gemenskap där de används. Det är lättare att våga ta risker om man vet att man är älskad även om det blir fel.
Att hålla balans (spänt läge) mellan öppenhet och prövning och mellan tro och kärlek tror jag är en av nycklarna till en sund användning av Andens gåvor i församlingen. Vad tror du?
Samtidigt är detta något som ofta skapar konflikter och problem, inte minst därför att dessa gåvor ibland missbrukas eller missuppfattas. Ibland har jag varit frestad att lägga ner alltihop, bara för att det finns så stora risker och jag har sett så mycket missbruk. Men svaret på missbruk är inte att sluta bruka dessa gåvor, utan att bruka dem på rätt sätt. Det har blivit lite av min mission att stå får sund undervisning och sund praktik när det gäller Andens gåvor. På en av bibelkurserna jag jobbar med har jag ett ämne som heter karismatisk tjänst och där tar jag upp detta både teoretiskt och praktiskt.
Hanteras varsamt
På en låda med sprängämnen står det ofta "hanteras varsamt". Explosiva ämnen kan göra mycket nytta när de används på rätt sätt, men de kan också göra mycket skada när de används fel. På samma sätt är det med Andens kraft och gåvor. Det finns en liten etikett som säger "hanteras varsamt". De kan nämligen ställa till en hel del skada om de används på fel sätt. En församling utan kraft gör inte så mycket skada när den går vilse. En församling med mycket kraft kan göra mycket skada.
Därför är det viktigt med balans mellan de olika polerna. Det är speciellt två olika par av motpoler som jag tror är viktiga att hålla i "spänt läge" när det gäller Andens gåvor. (I boken Spänt läge används bilden av motpolerna som stolpar med en lina emellan. Det är bara om stolparna hålls i "spänt läge" som man kan gå på linan. Det är en bra bild.)
Öppenhet och prövning
Det första paret är öppenhet och prövning. Å ena sidan ska vi vara öppna för Andens gåvor, å andra sidan måste vi pröva allt. Paulus håller detta i perfekt balans i 1 Thess 5:19-21. Han skriver: "Släck inte anden, förakta inga profetior men pröva allt. Ta vara på det som är bra". En del av oss är väldigt öppna, tror på nästan allt vi hör och ifrågasätter ingenting. Andra är mycket skeptiska, ställer kritiska frågor och granskar allt noga innan de tror på det. Båda sidorna behövs! Släck inte anden, men pröva allt! Det värsta som kan hända är att de öppna och de prövande inte kan hålla ihop, utan delar på sig och bildar två olika församlingar. Då blir det en församling i varje dike. Vi har sett det hända många gånger och det är inte bra. Nej, vi behöver både öppenhet och prövning i samma gemenskap!
Tro och kärlek
Det andra paret att hålla i balans är tro och kärlek. Andens gåvor fungerar genom tro. Du behöver ta ett trossteg för att tala i tungor, profetera eller be om helande. Det är inte en slump att en av de rörelser som betonar Andens gåvor kallas för trosrörelsen. John Wimber brukade säga att tro stavas RISK. När du vill fungera i Andens gåvor måste du gå i tro och ta risker. Du vet ju inte vad som kommer att hända och du gör dig beroende av Gud. Men tro måste också balanseras med kärlek. Paulus skriver att Andens gåvor utan kärlek är tomt och meningslöst: "Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting" (1 Kor 13:1-2). Kärlek är nödvändigt både hos den som utövar gåvorna och i den gemenskap där de används. Det är lättare att våga ta risker om man vet att man är älskad även om det blir fel.
Att hålla balans (spänt läge) mellan öppenhet och prövning och mellan tro och kärlek tror jag är en av nycklarna till en sund användning av Andens gåvor i församlingen. Vad tror du?
Mycket sant. Det är så synd att många ha för sig att antingen är man en karismatisk galning eller så är man inte karismatisk alls. Sann karismatik innebär kärlek och prövning per automatik, det handlar inte om "karismatik light", utan den karismatik Bibeln talar om.
SvaraRadera