Kyrka bjöd på nyandliga övningar berättar Dagen idag. Det blir allt tydligare att Svenska kyrkan öppnar sig mer och mer för nyandliga fenomen. I höstas skrev Dagen om Oneness blessing Onenessmässan i Engelbrektskyrkan (här, här, här och här). Båda exemplen kommer från Stockholm och Stockholmsbiskopen Eva Brunne ser inget problem med detta. För henne är dialog och religionsblandning tydligen samma sak.
Jag håller med det Lars Johansson säger i Dagens artikel: "Bjuder man in till övningar i kyrkan som syftar till bland annat ett möte med sina tidigare liv har man passerat gränsen. Dialog är en helt annan sak, man kan ju till och med gå i dialog med en satanist i kyrkan och få ett mycket spännande samtal, men när det handlar om utövande tror jag man ska vara mycket försiktig."
Att detta förekommer i Svenska kyrkan är inte alls förvånande. Det har varit uppenbart en längre tid att vi har två konkurrerande typer av kristen tro i vårt land. Å ena sidan finns den gamla kristendomen, det man ofta kallar för klassisk kristen tro, som håller fast vid de gamla trosbekännelserna från fornkyrkan. Å andra sidan har vi den nya kristendomen, som omformulerar och omvandlar den kristna trons innehåll.
För några år sedan kom boken En ny kristendom för en ny värld på svenska (Verbum 2005). Den är skriven av den amerikanske biskopen John Shelby Spong. Den fullständiga titeln är En ny kristendom för en ny värld : om den traditionella trons död och födelsen av en ny tro. Det är tydligt vad det handlar om. Jag läste boken på engelska för några år sedan. Spong är en av de viktigaste företrädarna för den nya kristendomen. Han säger i boken att det är fem gamla trossatser som kyrkan måste överge i vår tid: 1) tron att Bibeln är Guds inspirerade ord, 2) tron att Jesus blev född av en biologisk jungfru, 3) tron att Jesus död på korset åstadkom försoning mellan Gud och människa, 4) tron på Jesus kroppsliga uppståndelse och 5) tron på Jesus fysiska återkomst och den yttersta domen. Istället förespråkar Spong en kristendom vars kärna är en gränslös kärlek som omfattar alla människor och alla religioner.
.
Prästen Marianne Blom ger en utförlig och positiv presentation av Spongs nya kristendom på hemsidan existentiell-tro.net. På hemsidan EFS idag finns Spongs egna tankar efter ett besök i Sverige och en mer kritisk granskning.
Den nya kristendomen har många företrädare i Sverige. Förespråkarna finns särskilt bland biskopar och präster i Svenska kyrkan och det börjar alltmer se ut som att Svenska kyrkan blir den nya kristendomens samfund. Det är få som är så frispråkiga som Spong, men hans inflytande syns tydligt. Det är många som delar hans åsikter och angriper just de fem trossatser som Spong säger ska bort. Att blanda inslag från olika religioner och se alla religioner som vägar till Gud blir också allt vanligare. De som står för klassisk kristen tro verkar sitta allt trängre.
Det är svårt att säga vad som kommer att hända i framtiden. Men jag tror att det är dags att ta Judas ord på allvar: "Mina kära, i min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning känner jag mig tvungen att sända er en maning att kämpa för den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga" (Judas brev, vers 3). Nu är det tid att stå upp för tron på Jesus Kristus, såsom han är omvittnad i Nya testamentet och i den apostoliska trosbekännelsen. Någon ny kristendom behöver vi inte! Inte heller några nyandliga övningar! Men det är bra med dialog med människor av annan tro, både på nätet och IRL.
Elisabeth Sandlund skriver en bra kommentar om detta här.
Hej Jonas. Tänker du verkligen att man kan dela in alla kristna i Sverige i dessa två kategorier? Jag känner mig inte hemma i någon av dem, och jag tror inte att jag är ensam om det.
SvaraRaderaDet är en bra fråga, Annika. Nej, jag menar inte att alla kristna i Sverige kan delas in i dessa två kategorier och kristna kan förstås delas in i många fler kategorier om man vill. Det jag vill peka på är att den nya kristendomen är något helt annat än den gamla kristendomen.
SvaraRaderaDet är nog många som står mitt emellan och dras åt båda hållen och inte känner sig hemma någonstans. Alla varianter av den klassiska kristendomen är inte heller så attraktiva alla gånger. Men trots detta vill jag betona att det inte är en framkomlig väg att förneka grundläggande troslära om Jesus. Som jag ser det är den apostoliska trosbekännelsen absolut minimum för att något ska kunna kallas kristen tro, och då faller den nya kristendomen. Sen handlar det förstås också om att följa Jesus i det praktiska livet. Det är därför jag föredrar en anabaptistisk variant av klassisk kristen tro.
Håller med om dig. Jättebra att du skriver om det här!
SvaraRaderaSjälv blir jag bara ledsen och matt (tyvärr).
Det är välsignat att någon orkar kämpa den goda kampen!
Guds Frid!
Johan
Hej Jonas! Tro är för mig något som lever, allt som lever förändras ständigt, precis som du och jag och jag vet att även din tro har förändrats sen du lät döpa dig i Betania i slutet av 70-talet. Likaså har kristna aldrig varit enade om vad som är den rätta tron och vilka som tror rätt, Johannesbreven är ett mycket tydligt exempel på en konflikt mellan två grupper som en gång stod varandra nära, men när breven skrivs så stänger de varandra ute och kallar varandra "antikrist". Den apostoliska trosbekännelsen som du hänvisar till som ett minimum av kristen tro formulerades inte av Jesus utan tre hundra år efter att han gick på jorden och var ett instrument för att just kunna säga att "vi tror rätt och ni tror fel". Vi tror sant och ni är heretiker. Nej, jag tror inte på en "ny" kristendom för det förutsätter att det finns en gammal, och det finns det inte. Det finns mängder av kristendomar!
SvaraRaderaJag tycker inte att det är helt oproblematiskt med "religionsblandning" men jag ser inte heller någon större fara med det. Människor har trott olika i alla tider. Min bön är att vi ska kunna respektera varandras ärliga försök att finna en tro som känns relevant idag. Världen behöver att så många som möjligt söker en egen kontakt med Gud, kärlekens och livets ursprung, sen är det av mindre betydelse om vi tror att Jesus uppstod med samma kropp som han hade tidigare eller om vi tror som Paulus skriver i 1 Kor 15, att uppståndelsekroppen är av ande och inte av samma art som den fysiska.
Det är fem år sedan jag skrev den här texten, men idag är den åter aktuell. Jag såg att jag inte har svarat på den sista kommentaren och skriver därför några rader för att förklara hur jag tänker.
SvaraRaderaDen apostoliska trosbekännelsen har sitt ursprung i 200-talet och grundar sig på den trosregel som formulerades i den tidiga kyrkan. Den finns hos kyrkofäder redan på 100-talet och användes som ett verktyg för att skilja sann kristendom från falsk. Det har mycket riktigt funnits konkurrerande läror ända sen Nya testamentets tid och därför är det viktigt att urskilja vad som är sann kristendom. Johannes brev är skrivna i just den situationen och med syftet att hjälpa de troende att skilja sann från falsk kristendom. Det har jag skrivit om i den här texten om tre kännetecken på sann kristendom: http://barnabasbloggen.blogspot.se/2015/08/tre-kannetecken-pa-sann-kristendom.html
Eftersom jag tror att Johannes brev är inspirerade av Anden och Guds ord, tror jag på det Johannes skriver och att han står för sann kristen tro medan den andra sidan är villolärare och har antikrists ande. Så tänker jag.