Församlingsliv i praktiken

Idag vill jag helt kort kommentera några artiklar i Dagen som berör församlingens tro och liv i praktiken.

Jag börjar med den nu högaktuella dopfrågan som jag berört i tre tidigare inlägg (här, här och här).

Troendedop ska inte vara krav för medlemskap skriver Zidon Kristensson från Bjärnums Pingstförsamling. Han berättar kortfattat hur man resonerade när man införde ett öppet medlemskap i församlingen. Det kan verka inkonsekvent från ett baptistiskt perspektiv, men ur ett himmelskt perspektiv finns det en viss logik. Hans resonemang påminner om hur vi tänkte när vi grundade Råslätts församlingsgemenskap för snart 30 år sedan.

Dopets innebörd måste predikas tydligt igen skriver Margret Sundin, pastor i Citykyrkan i Örkelljunga. Hennes vittnesbörd är mycket intressant och hon utmanar oss att tala om dopets betydelse på ett tydligare sätt. Artikeln inleds så här: "Dopet är en lydnadshandling där människan gensvarar på Herrens tilltal om omvändelse och dop på egen övertygelse och bekännelse. I dopet gensvarar så Gud på människans handling i tro." Det kan man kalla klassisk baptism!

Dopet är i första hand en teologisk fråga, men även en praktisk. Det märks tydligt i samtalet om det nya kyrkosamfundet med baptister, metodister och missionare. Dagen har flera intressanta artiklar om detta här, här och här.

En annan mer praktisk fråga är vilken tid man samlas till gudstjänst. I Pingstkyrkan i Jönköping har man testat söndag kl 16 under några söndagar. Andra församlingar har under längre tid haft sina gudstjänster på söndagseftermiddagen med goda resultat. Jag är en av dem som intervjuas i Dagens artikel, eftersom vi bytte från söndag kl 10 till söndag kl 16 redan 1992. Det berättas också om en församling som har gått tillbaka till förmiddagsmöte, efter att ha testat eftermiddagen en tid. Nu hör jag inte alls till dem som menar att en församling måste ha en gemensam gudstjänst varje vecka, men om man nu har det bör det vara på en tid som passar de människor man vill ska komma. Och då tror jag eftermiddag är bättre än förmiddag för de flesta. Carl-Henrik Jaktlund kommenterar ämnet här.

Församlingsliv är inte att samlas i kyrkan på söndagar, utan framför allt att dela livet i vardagen. Dagen har ett reportage om att ett liv i kommunitet lockar allt fler. Den gångna helgen var det en sammankomst i Göteborg för kristna kommuniteter och vardagsgemenskaper. Tyvärr kunde jag inte vara med i år, men via artikeln kan du hitta flera bloggare som var där.

Jakob Palm skriver om kyrkans kommunikationsproblem och utmanar till ett liv i gemenskap. Han skriver: "Kyrkan måste bli bättre på att kommunicera sin tvådelade natur. Hon måste visa samhället och människan att hon bryr sig utan att förlora sin integritet. I stället för samhällspolitiska kompromisser så krävs det fler "martyrer" som vågar ta tag i de svåra frågorna. Om kyrkan ska kunna erbjuda människan frälsning så måste hon ju vara ett alternativ till det samhälle som människan lever i, inte samma sak."

Thomas Österberg skriver om kyrkans situation i västvärlden i sin ledarkrönika. Hans text anknyter till flera av ovanstående ämnen. Jag hoppas att du finner något som är intressant och utmanande att läsa! Men kom ihåg att det inte är teorierna utan praktiken som räknas! Bli ordets görare, inte bara hörare!