Det pågår ett intressant samtal om dopet på flera olika bloggar. Det är bra att dopfrågan diskuteras. Dopet är viktigt och det är bra att konfronteras med olika synsätt. Varje församling måste också bestämma sig för hur man undervisar och praktiserar dopet i sin gemenskap.
På Barnabasbloggen har jag skrivit om min egen väg från Svenska kyrkan till baptismen i inlägget Den dagen jag döptes och för en vecka sedan skrev jag om dop och omdop. De inläggen har fått några intressanta kommentarer.
Även andra bloggar har tagit upp dopfrågan. Peringe Pihlström har skrivit ett mycket intressant inlägg med rubriken Omdop - finns det ett sånt? Det är en uppföljning på hans tidigare artikel i Dagen. Jag citerar ett avsnitt från blogginlägget:
"Vad man sällan talar om är att barndopet för baptisten kan vara stötande på ett motsvarande sätt. För den som anser att Bibelns lära sammanfogar personlig, medveten tro med dopet i vatten är tanken att ett kristet dop administreras till ett spädbarn, som saknar frivillighet eller uttryckt vilja till överlåtelse och medvetenhet om sin tro, svår att acceptera. Omdop är ett begrepp formulerat utifrån tolkningsföreträdes-tanken att man var först på plan (se 4 ovan). Eftersom de flesta svenskar som döps är spädbarn kommer baptismens troendedop att betraktas stötande, och begreppet omdop understryker detta som närmast ett skällsord i stil med Wiederteufer – återdöpare.
För baptisten finns inget omdop. Att tvingas att acceptera det begreppet är i sig nedlåtande. Dopet till Kristus är ett och sker när en trons relation uppstår i förhållande till människans Herre och Frälsare, Jesus Kristus. Detta dop kan alltså, om det sker på grund av en för individen medveten tro kallas ett baptistdop för klarhetens skull."
Anders Westman (pastor i Missionskyrkan) har liknande tankar i en artikel i Sändaren med rubriken Varken omdop eller tvångsdop. Han skriver:
"För en baptist är dopet något som hör samman med omvändelsen, oavsett om föräldrarna har praktiserat spädbarndop tidigare i ens liv — innan man själv var medveten — eller inte. För en spädbarnsdöpare är dopet en akt där Gud handlar i Faderns och Sonens och den helige Andes namn — oavsett om jag är medveten eller inte. Gud handlar.
När jag som missionspastor med baptistisk dopsyn döper någon som blivit kristen, till exempel i tonåren, är det detta som är personens dop, det är alltså inget omdop. Det är därför lika nedvärderande att tala om ”omdop” för att beskriva ett baptistiskt dop — som om jag skulle använda begreppet ”tvångsdop” för att beskriva vad ett spädbarnsdop är."
Jag håller med både Peringe och Anders.
Även Joachim Elsander har skrivit några tankar kring dopet och fått många kommentarer. På hans blogg har det blivit en intressant diskussion för och emot spädbarnsdop.
På Barnabasbloggen har jag skrivit om min egen väg från Svenska kyrkan till baptismen i inlägget Den dagen jag döptes och för en vecka sedan skrev jag om dop och omdop. De inläggen har fått några intressanta kommentarer.
Även andra bloggar har tagit upp dopfrågan. Peringe Pihlström har skrivit ett mycket intressant inlägg med rubriken Omdop - finns det ett sånt? Det är en uppföljning på hans tidigare artikel i Dagen. Jag citerar ett avsnitt från blogginlägget:
"Vad man sällan talar om är att barndopet för baptisten kan vara stötande på ett motsvarande sätt. För den som anser att Bibelns lära sammanfogar personlig, medveten tro med dopet i vatten är tanken att ett kristet dop administreras till ett spädbarn, som saknar frivillighet eller uttryckt vilja till överlåtelse och medvetenhet om sin tro, svår att acceptera. Omdop är ett begrepp formulerat utifrån tolkningsföreträdes-tanken att man var först på plan (se 4 ovan). Eftersom de flesta svenskar som döps är spädbarn kommer baptismens troendedop att betraktas stötande, och begreppet omdop understryker detta som närmast ett skällsord i stil med Wiederteufer – återdöpare.
För baptisten finns inget omdop. Att tvingas att acceptera det begreppet är i sig nedlåtande. Dopet till Kristus är ett och sker när en trons relation uppstår i förhållande till människans Herre och Frälsare, Jesus Kristus. Detta dop kan alltså, om det sker på grund av en för individen medveten tro kallas ett baptistdop för klarhetens skull."
Anders Westman (pastor i Missionskyrkan) har liknande tankar i en artikel i Sändaren med rubriken Varken omdop eller tvångsdop. Han skriver:
"För en baptist är dopet något som hör samman med omvändelsen, oavsett om föräldrarna har praktiserat spädbarndop tidigare i ens liv — innan man själv var medveten — eller inte. För en spädbarnsdöpare är dopet en akt där Gud handlar i Faderns och Sonens och den helige Andes namn — oavsett om jag är medveten eller inte. Gud handlar.
När jag som missionspastor med baptistisk dopsyn döper någon som blivit kristen, till exempel i tonåren, är det detta som är personens dop, det är alltså inget omdop. Det är därför lika nedvärderande att tala om ”omdop” för att beskriva ett baptistiskt dop — som om jag skulle använda begreppet ”tvångsdop” för att beskriva vad ett spädbarnsdop är."
Jag håller med både Peringe och Anders.
Även Joachim Elsander har skrivit några tankar kring dopet och fått många kommentarer. På hans blogg har det blivit en intressant diskussion för och emot spädbarnsdop.
Jag har varit baptist, men jag är inte längre så övertygad och jag får tacka en god del just din inkonsekventa hållning i denna fråga, just den inkonsekventa syn, som är behärskande i ditt samfund, EFK. Du har AVFALLIT från den klassiska baptismen, som höll fast vid troendedopet, som det enda rätta dopet. Du säger visst, att jag håller fast vid troendedopet, kanske du personligen, men din församling, som du har ansvar för, tar in medlemmar som är ODÖPTA!! Och du skriver, att dopfrågan är viktig! Och du erkänner barndopet de facto som det rätta dopet, om dessa personer tror på det! Hur kan du gå och inskränka deras rätt till sitt dop, i undervisningen och praktiken?
SvaraRaderaDin liberala syn har hjälpt mej att inse, att det finns ETT dop och man bör acceptera lite olika syn på dopet och ha respekt FULLT UT utan att inskränka andras tro och bekännelse.
Jag tycker att det är mer fruktbärande att diskutera dopets innehåll än när det sker.
Mvh
Hannu från Smålands Burseryd
Jonas, jag tycker det är av värde att den här debatten förs på så många håll som möjligt.
SvaraRaderaTyvärr Hannu, tycker jag ditt tonläge beskriver det jag skrivit om kristnas ilska. (http://www.dreems.org/?p=399 ) Dina stora bokstäver och utropstecken är ju bloggandets "in you face", och bryter mot det goda samtalets spelregler. Man får absolut ge uttryck för olika uppfattning men jag tror att dopfrågan i vårt land har lidit av det här sättet att "prata" med varandra. På Kolpprtörens blogg tycker jag att flera skribenter visat hur man kan uppträda respektfullt, men tydligt i samtalen. Goda exempel att ta efter.
Preacher Man! Jag förstår inte dej ärligt talat. Jag vill bara lyfta fram liberalismens skadliga verkan. Man ska acceptera allas åsikter hur inkosekventa de än är! Det är den moderna liberalteologin, som EFK praktiserar. Varken klassiska baptister eller andra kristna bekännare kan godta det!
SvaraRaderaOm du vill, att alla åsikter ska accepteras och det är målet, då kan jag förstå dej!
Mvh
Hannu