Idag presenteras ett manifest för samvetsfrihet. Manifestet är skrivet av Stefan Gustavsson (Svenska Evangeliska Alliansen), Anders Arborelius (Katolska kyrkan) och Sten-Gunnar Hedin (pastor i Pingströrelsen) och har en bred ekumenisk bredd. Det är undertecknat av katolska, ortodoxa, lutherska och frikyrkliga ledare. Texten är välskriven och bygger på den apostoliska kristna tron och lyfter särskilt fram de i Sverige aktuella frågorna om människovärdet, äktenskapet och religionsfriheten. Texten finns att läsa här och man kan också skriva under manifestet på hemsidan. Jag har själv skrivit under!
Stefan Gustavsson bloggar också om Nya testamentets dubbla perspektiv på den kristnes relation till staten i inlägget profetisk rebell. Det är mycket läsvärt. Även Dagen tar upp manifestet på ledarsidan.
Det är intressant med ett ekumeniskt manifest för religionsfrihet. Religions- och samvetsfrihet har verkligen inte varit en självklarhet i kyrkans historia och den största motståndaren till detta har ofta varit de stora etablerade kyrkorna; katolska, ortodoxa och lutherska. Så var det också i Sverige på 1700- och 1800-talen då Svenska kyrkan i samverkan med staten gjorde sitt yttersta för att hindra väckelserörelsen. Men nu har tiderna förändrats och vi kan gemensamt uttala oss för en sekulär stat och för religionsfrihet. Det är bra. Men tyvärr kanske det i vissa fall bara är ett resultat av kyrkans förlorade makt och inte en verklig principiell omvändelse. Det blir särskilt intressant att se om katolska och ortodoxa kyrkoledare står upp för religionsfriheten i länder där de fortfarande har makt och inflytande.
Jag gläder mig mycket över denna formulering i manifestet: "En sekulär stat är inte detsamma som ett sekulärt samhälle. Vi bejakar en sekulär stat, som förhåller sig neutral till frågan om vilken religion eller livsåskådning som är den riktiga. Men vi motsätter oss varje försök från statens sida att skapa ett sekulärt samhälle, med en ny statsreligion i form av sekulär ideologi. Staten ska inte ta ställning i frågor som enligt religionsfriheten varje medborgare själv bestämmer över."
En sekulär stat som förhåller sig neutral till vilken tro medborgarna har. Det argumenterade redan anabaptisterna för på 1500-talet och även baptisterna på 1600-talet. Då var de i stort sett ensamma om det, och de utsattes för grymma förföljelser av de etablerade kyrkorna. Idag skriver hela den ekumeniska kristenheten under på (ana)baptistiska principer om religionsfrihet och samvetsfrihet. Det är verkligen glädjande! Men det är viktigt att vi inte glömmer dem som gav oss dessa principer.
Den första som på 1500-talet argumenterade för fullständig religionsfrihet var den anabaptistiske teologen och pionjären Balthasar Hubmaier. Han brändes på bål den 10 mars 1528. Det kan du läsa om här. Om du skriver under manifestet tycker jag att du ska ägna Hubmaier och hans vänner en tanke av tacksamhet.
Eftersom Gud instiftade lagar för hur en man som har fler än en hustru ska handla, undrar jag varför ni säger att äktenskapet ska vara "ett förbund mellan en man och en kvinna". Jag har läst Bibeln men hittar inget förbud mot att ha flera fruar? Finns det något sådant?
SvaraRaderaOm inte bör ni säga att ni framför personliga uppfattningar, så att inte Jesus tillskrivs sådant som får betraktas som era "egna tillägg" till Bibeln. Visserligen kan formuleringen "en man och en kvinna" kanske förstås som att en man som har flera fruar har ingått äktenskap med var och en av dem, men på bevaraaktenskapet.se, Stefan Gustavssons tidigare upprop på samma tema, framställdes monogami som det enda rätta, så ett klargörande vore önskvärt om ni har en annan uppfattning.
Om det inte är förbjudet att ha två fruar, enligt Gud, och ni ändå förkastar den samlevnadsformen, kan ni inte påstå att ni gör det på grund av vad Gud säger. Då faller hänvisningen till den kristna tron, som även görs i fråga om homosexuella relationer, i detta fall underförstått. Var konsekventa! Och visa först och främst på Jesus som inspirerar människor att följa Honom som väcker en längtan att läsa Skriften - och att göra det som Herren säger.
Den som undertecknat manifestet och som länge underlåtit att älska människor har själv bidragit till att den frihet som åsyftas inskränks. Friheten att leva som kristen måste brukas för att den inte - såsom muskler som inte tränas - ska förtvina.
Det är samma Gud i Nya Testamentet som i det Gamla. Det är samma bud angående äktenskap i Bibeln som helhet. Förstockade människors hjärtan gjorde att Gud tillät månggifte. Det är ibland skillnad mellan vad Gud tillåter och vad Han vill. Herren Jesus Kristus citerar själv orden från 1 Mos 2:24:"Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött." (Matt 19:5)
SvaraRaderaPer, koptisk ortodox.
Jag tror ändå att det är bra att vara försiktig om det inte finns något klart förbud varken i GT eller NT. Svenskar talar ofta om andra kulturer på ett lite överlägset sätt, fastän t.ex. afrikaner som har flera fruar verkar vara mycket mer brinnande för Jesus än de flesta svenskar som kallar sig kristna. Var står det att förstockade människors hjärtan var orsaken till månggifte? Skilsmässor utan att frun varit otrogen tilläts väl - för en tid - av just den orsaken, men sägs detsamma om månggifte? Jag har sökt på både "förstockade" och "hårda". Kan jag få versangivelser?
SvaraRaderaVad jag menar är att många svenska ledare skriver manifest utan att först söka sanningen i Skriften och utan att bry sig om källhänvisningar. Det som Gud säger om skilsmässa är ett annat exempel på undervisning som vi undanhållits. Jag lärde mig som tonåring att frånskilda inte får gifta sig, men sedan läste jag i Bibeln att det är förbjudet utom om det sker p.g.a. otukt. Om en otroende vill skiljas ser det också ut som om den troende kan gifta om sig. Kan det stämma?
Jag vill hålla mig till Guds Ord och förhålla mig rätt till dem som gift om sig, till män som har flera fruar o.s.v. Tyvärr verkar många vara mest angelägna om att se om sitt eget hus och drar sig inte för att förakta människor som lever på ett annat sätt.
Från början var det en man och en kvinna i ett livslångt äktenskap. Det var Guds ursprungliga tanke (1 Mos 2:24). En tid efter syndafallet började män att ta flera fruar. Den första som gjorde det var Lemek och texten visar att han var en ond man (1 Mos 4:19-24). Sen blir detta mycket vanligt i det antika Mellanöstern (t.ex. hos patriarkerna). Mose lag utgör inget idealtillstånd utan reglerar mycket som inte är Guds vilja enligt den ursprungliga planen (t.ex. skillsmässa, månggifte, slaveri, krig). Lagarna skyddar de svaga och gör samhället mer humant än det är i de omgivande kulturerna, men de ät bara ett steg på vägen. Jesus återställer ordningen och upprättar ursprungsplanen och det är tydligt att han ser äktenskapet som ett livslångt förhållande mellan en man och en kvinna (Matt 19:4-9). Alla NT:s texter om äktenskapet verkar förutsätta att det är en man och en kvinna. Det märks också i kvalifikationerna för församlingsledare och medhjälpare. De måste vara "en enda kvinnas man" (1 Tim 3:2, 12, Tit 1:6). Jag tycker att Bibeln är mycket tydlig med att detta är Guds vilja när det gäller äktenskapet.
SvaraRaderaTack för verserna! Jag utesluter inte att det är som du säger, men jag har hört en annan uppfattning: att ledarna måste vara "en enda kvinnas man" och att de som inte lever upp till dessa "kvalifikationer" får ha andra uppgifter: att detta endast sägs om ledarna för att det inte finns något direkt förbud, men att EN hustru är idealet om en man ska vara gift - det bästa är ju att inte gifta sig (1 Kor 7) men det förnekas ofta.
SvaraRaderaSamma personer som förnekar detta bortser ifrån att vi som är kristna är ett. Guds förbund förkastas.
Jonas, i dag kan vi i Sverige uttala oss men inte praktisera den kristna tron utan att förföljas. Varje kristen får uppleva förföljelse någon gång och vi får jubla när vi befinns värdiga att lida för Jesus, som Guds nära släktingar. Vad som behövs nu är omvändelse hos människor som skriver dessa listor.
SvaraRaderaJonas, i dag kan vi i Sverige uttala oss men inte praktisera den kristna tron utan att förföljas. Varje kristen får uppleva förföljelse någon gång och vi får jubla när vi befinns värdiga att lida för Jesus, som Guds nära släktingar. Vad som behövs nu är omvändelse hos människor som skriver dessa listor.
SvaraRadera