onsdag 23 juni 2010

Några tankar en dag på Nyhem

Igår var jag på Nyhemskonferensen. Det var inspirerande. Höjdpunkten var utan tvekan att lyssna till Magnus Malms undervisning om gudomligt och mänskligt. Med profetisk skärpa avslöjade Magnus den omänskliga andlighet som ofta präglar våra församlingar. Det var många som var berörda, och samtalet om detta fortsatte mellan tallarna. Det påminde mig om en definition på biblisk andlighet som jag brukar använda: att leva ett sant mänskligt liv i djup gemenskap med Gud. Eller med bildspråk: en kristendom som har båda fötterna på jorden och hjärtat i himlen.

Jag tillbringade större delen av dagen med att mingla och samtala med vänner jag stötte på. Det blev mycket prat om församlingsplantering. Det är en av de saker jag har på mitt hjärta. Jag gjorde reklam för våra fyra kortkurser i församlingsplantering och vår distansutbildning.

För ett år sedan var jag på Nyhem och hade ett seminarium om församlingsplantering. Då berättade jag om min dröm att pingströrelsen återigen ska bli en församlingsplanterande rörelse. Under det gångna året har det hänt mycket positivt för att denna dröm ska bli verklighet. Vi har haft ett par dygn för pastorer och församlingsplanterare och vi har tagit fram gemensamma riktlinjer för församlingsplantering inom Pingst. Dessa antogs på rådslaget i maj och nu börjar vi arbeta efter dem. Nu växer också en ny organisation fram för arbetet i Sverige. Det är en decentraliserad struktur med några olika nätverk för församlingsplantering. Jag är med i en av ledningsgrupperna och igår på Nyhem hade vi vårt första möte. Nu gäller det att vi går från ord till handling och ser till att drömmen blir verklighet.

För att det ska ske behövs det framför allt pionjärer, som vågar ta risker, tänka nytt och gå nya vägar för evangeliets skull. Det behövs också moderförsamlingar med mogna och generösa ledare, som kan stötta, coacha och vägleda de nya planteringarna. Det behövs också medarbetare, som är med i pionjärteamet (väldigt få kan plantera en församling på egen hand) och det behövs träning och utbildning. Till sist behövs det också en lyhördhet för Guds ledning och ett strategiskt tänkande när det gäller att se var och när en ny plantering ska göras. Om vi kan få dessa olika faktorer att falla på plats kan vi få se en församlingsplanterande rörelse ta form. Vår förhoppning är att Mariannelunds folkhögskola ska vara en viktig kugge i detta. Från Mariannelund ska det gå ut impulser till hela södra Sverige och därifrån ska arbetare utmanas och utrustas att bygga församlingar som når ut och växer till.

Nya församlingar måste tänka nytt. De måste pröva nya vägar för att nå nya människor. De måste vara missionella (se här och här). Marcus Olsson är en pionjärpastor som verkligen utmanar oss att tänka nytt. Även han har talat på Nyhem i veckan. Jag avslutar den här Nyhemskrönikan med att citera Marcus Olsson: "För att ta emot nya människor måste kyrkan förändras". Det är vi överens om Magnus Malm, Marcus Olsson och jag. Så låt oss se till att det sker.

3 kommentarer:

  1. Henrik Wågbrant23 juni 2010 16:55

    För mig känns församlingsplantering som ett gyllene tillfälle att forma en ny slags gemenskap. En församling där gemenskapen sträcker sig utöver söndagsmöten och även innebär brödsbrytelse i hemmet, delande av vardagen och dess bekymmer och framväxandet av en intim andlig (och mänsklig?) familj. När dessutom kollektiv och kommunitetsintresset i Sverige har växt så mycket som det har gjort de senaste åren skulle ett sammanförande av dessa vara omöjligt? Inte att alla nya församlingar ska vara kollektiv och kommuniteter och inte heller att alla kollektiv och kommuniteter ska vara nya församlingar men skulle man inte kunna vinna mycket på kombinationen? Nya församlingar som tar pratat om gemenskap till en djupare nivå? Vad tror ni?

    SvaraRadera
  2. Tack Henrik! Jag håller verkligen med dig om detta. Många av de nya församlingar som jag känner till har en stark betoning på vardagsgemenskap och att dela livet med varandra. Jag tror mycket på kombinationen församlingsplantering och gemenskapsbyggande. Den församling jag själv lever i på Råslätt har haft just den kombinationen ända sen starten.

    SvaraRadera
  3. Henrik Wågbrant24 juni 2010 11:16

    Det jag känner är kanske inte svårigheten i att låta gemenskapen bli djupare i en ny församling, utan hur man låter den bli djupare i en redan existerande församling. T ex kan det finnas mycket gammalt groll i en församling, alla drar inte jämt med alla. Likdant vill kanske inte alla dela vardagen med andra, i alla fall inte på samma sätt. Hur ska man göra för att bygga "nya kontakter" i en församling där man redan har kontakt med alla?

    SvaraRadera