fredag 12 september 2008

Glöm inte våra förföljda syskon!

Den här veckan har jag funderat på hur detta skulle vara att bli martyr. Hur skulle jag reagera om jag ställdes inför att dö för min tro? Skulle jag vara beredd att dö för Jesus?
Ända sedan Stefanus blev stenad i Jerusalem (Apg 7:54-60) har Jesustroende blivit avrättade och dödade för sin övertygelse. Tidigare i veckan skrev jag om Michael Sattler som brändes på bål i maj 1527.
Idag skriver Dagen om hoten om dödsstraff mot de troende i Iran. Just situationen i Iran kommer personligt väldigt nära eftersom den berör flera av mina vänner.
Det är bra att Dagen belyser situationen. Det kan väcka många att be för de iranska kristna, i Iran och runtom i världen. Det kan också få oss att agera på olika sätt för deras skull. Är det någon av er som har konkreta förslag på vad vi kan göra för våra förföljda syskon?
Hebreerbrevets författare uppmanar oss att inte glömma dem som blir förföljda.
Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni var fångar med dem. Tänk på dem som blir misshandlade, som om det gällde er egen kropp. (Hebr 13:3)
Hur konstigt det än kan låta säger Jesus också att det är saligt att lida för honom:

Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket. Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull. Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen. På samma sätt förföljdes ju profeterna före er tid. (Matt 5:10-12)
Jag ber att Gud ska välsigna dem som lider runtom i världen idag. Och jag ber att jag själv ska vara beredd att lida för Jesus och Guds rike när jag kommer i den situationen. Detta är vad jag har tänkt på den här veckan. Hur ser du på detta?

5 kommentarer:

  1. Jag tror att vi på olika sätt prövas och luttras i våra liv även här i Sverige. Men om vi skulle ställas inför en verklighet av tortyr, våld eller hot till livet så vet jag inte hur min tro skulle hålla. Den bär ju alltid, men hur reagerar man i dödsångest, total rädsla och panik??? Vet vi något om det förrän vi står där?
    Gun-Britt
    en anledning till att det är mindre "fart" här inne än hos Swärd kan vara de krångliga Id som är här. har ingen google id.

    SvaraRadera
  2. när man lever i ett land där vi tar religionsfriheten för självklar så kommer insikten om syskon som lider för tron alltför ofta i skymundan...vet inte hur vi bäst kan hjälpa dem mer än att be, stötta organisationer som jobbar för mänskliga rättigheter samt att vara beredda att ta emot och gömma flyktingar som tvingats fy för sin tro. som med allt annat lättare sagt än gjort, men bra att börja fundera iaf.

    SvaraRadera
  3. Detta är något jag har tänkte på ibland också. Skulle jag verkligen vara berädd att bekänna min tro inför hot om våld, tortyr och avrättning? Självklart hoppas jag att jag skulle det, men vem kan säga det säkert förrän allt ställs på sin spets?

    SvaraRadera
  4. Fixat en enkel blogg (som ev. blir finare sen, så jag skriver igen så att du kan hitta dit om du vill.

    De frågor du tar upp på din blogg är intressanta och lite udda. Det är lätt att vi glömmer att det här existerar även idag i många länder.

    SvaraRadera
  5. Välkommen hit Gun-Britt. Jag har inte tänkt på att det är krångligt att kommentera här. Det kanske är så, men det är ändå många google-bloggare som får mycket kommentarer. Kul att du startat en egen blogg. Lycka till! Jag ska titta dit.

    SvaraRadera