Vi behöver det övernaturliga

Med stort intresse har jag läst om New Wines ledarkonferens i Stockholm den gångna veckan. Konferensen hade 600 deltagare och man kan läsa om den både i två artiklar i tidningen Dagen (Utrusta för tjänst, Anden faller) och en i Världen idag (Helande). Efter konferensen är det också några bloggare som har skrivit om den, bland annat Stefan Swärd, David Wellstam och Micael Grenholm.

Det samlade intrycket verkar vara att det är något nytt på gång i Sverige, en ny öppenhet för och längtan efter Andens kraft och Andens gåvor. Jag var inte på New Wine-konferensen, men jag har lagt märke till samma sak i olika sammanhang där jag har rört mig under årets första månader, vilket jag också har skrivit om på bloggen, tex Pionjär 13 och M4.

Det är förstås svårt att bedöma hur nytt det som sker är. Det är lätt att ta till överord. Helt nytt är det förstås inte. Det är en fortsättning av den Andeutgjutelse som började på pingstdagen för 2000 år sedan och har fortsatt genom historien. Jag var själv med i ett liknande skeende på karismatiska konferenser på 1970-talet när tungotal, profetiska budskap och helande blev en del av min erfarenhet. Jag var också med på den stora ledarkonferensen i Göteborg 1989 då jag tror att det var 2000 pastorer och ledare från alla samfund som var samlade i Lisebergshallen och lyssnade till John Wimber med team. Där var den helige Ande mäktigt utgjuten och där förnyades min och många andras tjänst i den karismatiska dimensionen. Tidigare Andeutgjutelser har burit god frukt, men med tiden stelnar formerna igen, det andliga livet svalnar och vi behöver återigen en förnyelse av Andens verk mitt ibland oss. Jag tror att vi nu är inne i en sådan period av förnyelse i den svenska kristenheten. Vi behöver verkligen mer av den helige Andes kraft och gåvor. Vi behöver den karismatiska, profetiska och övernaturliga dimensionen i våra liv och våra församlingar. Jag tror att nätverket New Wine har en viktig roll i denna förnyelse och jag delar helt och fullt New Wines vision och värderingar. Jag funderar på att åka på New Wines sommarkonferens i Vänersborg.

Idag vill jag dela några tankar från Bibeln och min personliga erfarenehet när det gäller Andens gåvor och behovet av det övernaturliga.

Vad menas med karismatik?

Karisma är grekiska och betyder nådegåva. Ordet används i många texter i Nya testamentet, bland annat i Rom 6:23 (om evigt liv), Rom 12:6-8 (om sju olika nådegåvor), 1 Kor 12:4 och 1 Petr 4:10 (om nådegåvor i allmänhet). När man i kristna sammanhang talar om karismatik eller karismatisk kristendom menar man en kristendom som är öppen för och använder Andens gåvor, särskilt tungotalets gåva, profetians gåva och gåvan att bota sjuka (helandets gåvor).

Tre vågor av Andeutgjutelse

Man brukar tala om att det kom tre vågor av Andeutgjutelse över världen under 1900-talet. Det är dessa tre Andens vågor som gjort att karismatisk kristendom idag är stark utöver världen. Den första vågen var pingstväckelsen som växte fram under 1900-talets två första årtionden. Pingstväckelsen var pionjärerna för den karismatiska dimensionens återupprättande i vår tids kyrka. Den andra vågen var den karismatiska väckelsen på 60- och 70-talen. Den ledde till att många gamla kyrkor och samfund öppnade sig för Andens gåvor. Den karismatiska väckelsen påverkade både Svenska kyrkan och de svenska frikyrkorna på ett genomgripande sätt. Den tredje vågen (den kallas faktiskt så) kom på 80- och 90-talen och ledde till att även evangelikala samfund i USA och England, som tidigare varit tveksamma till det karismatiska, öppnade sig för Andens verk. En av förgrundsgestalterna i den tredje vågen var John Wimber, som också besökte Sverige och bidrog till en karismatisk förnyelse efter 80-talets bakslag och splittring runt det karismatiska.

Min erfarenhet

Jag blev kristen i mitten av 70-talet och hamnade snart mitt i den karismatiska väckelsen. Jag blev döpt i den helige Ande och började tala i tungor. Snart var både profetiska budskap och bön för helande en del av min erfarenhet. De andliga gåvorna har varit en del av mitt liv sen dess; ibland starkare, ibland svagare, men alltid närvarande. Jag var med på den stora konferensen med John Wimber i Göteborg 1989 och jag har jobbat som bibellärare inom Pingströrelsen sen 1994. Även idag lever jag i den karismatiska dimensionen både i min församling på Råslätt och på folkhögskolan i Mariannelund. Jag har undervisat ett ämne som kallas karismatisk tjänst. I den kursen har jag försökt ge en sund teologi och praktik för Andens gåvor (t.ex. tungotal, profetia och helande). Det finns mycket bra och sund karismatisk kristendom i världen idag. Jag har också sett mycket osund karismatik genom åren. Jag har både hört dålig och obiblisk undervisning och sett karismatiska predikanter agera manipulerande och kärlekslöst. Jag är medveten om att en osund karismatik ödelägger liv, skapar osäkerhet, rädsla och mindervärde. Jag har själv sett det hända flera gånger. Det har gjort att jag ibland blivit alltför försiktig och skeptisk till den karismatiska dimensionen. Det vill jag inte vara. Jag tror att vi behöver Andens gåvor i fullt mått och jag vill ha dem i mitt eget liv. Jag vill fortsätta att tala i tungor, profetera och be om helande. Jag längtar efter mer kraft och mer kärlek. Men det ska vara sunt!

Vad är då en sund karismatik? Jag menar att en sund karismatik håller balansen på tre viktiga områden.

Öppenhet och prövning

För det första måste man hålla balansen mellan öppenhet och prövning. Paulus skriver så här: "Släck inte Anden, förakta inga profetior men pröva allt. Ta vara på det som är bra" (1 Thess 5:19-21). En del är alldeles för skeptiska och kritiska och det riskerar att släcka Andens verk. En period hörde jag så många tokiga profetior att jag blev skeptisk till hela grejen med profetiska budskap. Till den skeptiske säger Herren: "Släck inte Anden, förakta inga profetior". Det finns andra som okritiskt tror på allting och aldrig ifrågasätter något hur tokigt det än är. Till dem säger Herren: "pröva allt och ta vara på det som är bra". Vi behöver både öppenhet och prövning och vi behöver både de öppna och de kritiska i församlingen. Det hjälper oss att hålla balansen. Tyvärr händer det ibland att det blir splittring mellan de mer öppna och de mer skeptiska, och istället för en sund församling som håller balansen riskerar man att få två osunda; en i varje dike. Vi behöver balans mellan öppenhet och prövning.

Tro och kärlek

För det andra behöver vi balans mellan tro och kärlek. Andens gåvor fungerar genom tron. Man behöver ta ett trosteg för att börja tala på ett nytt språk man inte förstår, våga förmedla ett profetiskt budskap man tror är från Herren eller lägga händerna på en som är sjuk och be om helande. Wimber brukade säga att tro stavas r i s k. Med det menade han att man måste vara beredd att ta en risk och lita på Gud om man vill se gåvorna fungera. Så är det! Hebr 11 är ett fantastiskt kapitel om trons betydelse. Men gåvorna måste också användas i kärlek. Andens gåvor är värdelösa utan kärlek. I 1 Kor 13 visar Paulus att tungotal, profetiska budskap eller tro som kan göra under, inte är värt någonting om det inte finns kärlek. De karismatiska gåvorna måste fungera i kärlek, annars kan de göra mycket skada. En karismatisk församling behöver också vara en kärleksfull församling. En sund karismatik lever i både Hebr 11 och 1 Kor 13. Den håller balansen mellan tro och kärlek.

Redan nu och ännu inte

För det tredje behövs en balans mellan vad vi redan nu kan uppnå och vad som ännu inte är möjligt. Redan nu finns Guds rike här mitt ibland oss som en hemlighet, men det har ännu inte kommit i sin fullhet. Redan nu kan vi höra Gud tala på olika sätt, men vi kan ännu inte förstå honom helt och hållet eller alltid uppfatta hans röst. Därför är profetiska budskap alltid begränsade och måste prövas. Redan nu kan vi få uppleva psykiskt och fysiskt helande som en försmak av det som ska komma, men vi kan ännu inte få fullständig hälsa och får brottas med svaghet på olika sätt i den här världen (det gjorde som bekant även Paulus och Timotheos). Men en gång i framtiden kommer uppståndelsen och det fullständiga helandet. Det karismatiska blir osunt när man förväntar sig för mycket redan här och nu. Därför behövs det en rätt balans mellan redan nu och ännu inte.

Jag vill avsluta med med ett ord av Paulus som sammanfattar det här bra: "Sträva efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, helst gåvan att profetera" (1 Kor 14:1). Det tycker jag att vi ska göra. Låt oss be om och satsa på en sund karismatik i våra församlingar. Det behöver vi om vi ska lyckas med vårt uppdrag.