När drömmen krockar med verkligheten

Häromdagen lyssnade jag på en predikan av Niklas Piensoho. Jag lyssnade på nätet och predikan var från den 20 november i år. Som så ofta hade Niklas något viktigt att säga.

I början på predikan citerade han Dietrich Bonhoeffer med orden: "Den som älskar sin dröm om församlingen mer än den verkliga församlingen kommer att bidra till dess upplösning." Citatet kommer från boken boken Liv i gemenskap som nu kommit ut på svenska i nytryck. Jag antar att Niklas har gjort en egen översättning av den engelska texten som lyder: "Those who love their dream of a Christian community more than they love the Christian community itself become destroyers of that Christian community". I den svenska översättningen står det: "Den som älskar sin dröm om vad en kristen gemenskap bör vara, högre än denna gemenskap själv, kommer att bidra till upplösningen..."

Nicklas tillämpade principen även på andra relationer. 

Den som älskar drömmen om sina barn mer än sina verkliga barn kommer att bidra till deras undergång.

Den som älskar sin dröm om den perfekta livskamraten mer än den man eller hustru man faktiskt har kommer att bidra till äktenskapets upplösning. 

Den utvidgade familjen

Efter mitt förra inlägg om att leva i gemenskap fick jag ett tips från David Höjgaard, som är församlingsplanterare i Danmark. Han skrev att tanken på den utvidgade familjen hade varit en stor hjälp i deras församlingsarbete och bifogade länken till en liten skrift i ämnet. Nu har jag läst den och vill också tipsa om den. Här finns tankar som är viktiga för oss som vill bygga gemenskap i en nordeuropeisk kultur. Den är på danska, men det hoppas jag att du klarar av att läsa. Du kan ladda ner skriften gratis på den här länken: Oikos - den udvidede familie
.
Tankarna i boken bygger delvis på boken Family on Mission - Integrating discipleship into the fabric of everyday life av Mike och Sally Breen.

När vi pratar om familj är det viktigt att inte bara tänka kärnfamilj, utan tänka storfamilj, eller utvidgad familj. Alla behöver gemenskap och i det här lilla häftet får vi både sociala och teologiska argument för att lyfta fram den utvidgade familjen, eller som den kallas på grekiska "Oikos".

Leva i gemenskap - tio praktiska tips

För några veckor sedan såg jag dokumentären The Swedish Theory of Love. En film om varför svenskarna är världens ensammaste folk. Den berörde mig starkt. Man kan se den på SVT Play fram till 1 april 2017. Missa den inte! Igår skrev Sara på bloggen Hela Pingsten ett intressent referat av filmen under rubriken Varför jag vill fly Sverige och leva någon annanstans. Jag uppmanar henne och andra att stanna i Sverige och bygga gemenskap istället. För att inspirera till det publicerar jag en av mina gamla texter som handlar om att leva i gemenskap. Den kommer här: 

Vi pratar ofta om att församlingen är en familj. Är det bara tomma ord eller är det en verklighet vi lever i? Hur kan man rent konkret utveckla gemenskapslivet i församlingen? Från boken Building the House Church hämtar jag tio praktiska tips som kan vara till hjälp för att leva i gemenskap.

Församlingen kan upplevas som en familj när vi delar de saker som en familj delar - mat, tid, praktisk hjälp, kärlek, pengar, beslutsfattande. När vi delar livet med varandra utvecklas en känsla av närhet och Andens enhet. När vi vågar avslöja vilka vi är, var vi har varit och vart vi vill komma, och lyssnar stilla när andra gör samma sak, då blir vi en familj.

1. Församlingen blir en familj när vi får möjlighet att dela veckans händelser med varandra - vad som har gjort oss glada, vad som har gjort oss ledsna. Vi kan dela detta när vi samlas i våra husförsamlingar och be för varandra.

2. Församlingen blir en familj när vi står vid människors sida i tider av kris. Ibland kan någon behöva att en hel samling (eller annan tidpunkt) ägnas åt samtal och bön omkring hennes/hans svåra situation.

3. Församlingen blir en familj när vi har roligt tillsammans. Vi behöver träffas och ha roligt: äta, idrotta, skapa, göra utflykter, läger, fester mm. Om det ska fungera är det viktigt att många tar initiativ och hittar på saker.

Flexibel evangelisation - hitta din egen stil

Igår skrev jag ett blogginlägg om evangelisation som livsstil och påpekade att alla kristna är kallade att vara vittnen, även om alla inte är evangelister. Idag fortsätter jag med en text som handlar om att vi alla kan hitta vår egen stil för hur vi är vittnen. Vi är alla olika och det finns en stil som passar var och en. 

Många kristna tycker att det här med personlig evangelisation är jobbigt. Vi har hört predikningar och läst böcker av frimodiga evangelister som fått det att verka så enkelt, för att sedan kraschlanda i verkligheten. Vi kanske har försökt likna någon annan, varit motiverade av skuldkänslor och kanske känt att det inte blivit så bra. Den goda nyheten är att Herren kallar dig att vara ett vittne i enlighet med din personlighet - på ett sätt som passar dig och dina gåvor och ditt sätt att fungera. I boken Att söka äktheten av Bill Hybels, finns ett kapitel med rubriken Flexibel evangelisation, som tar upp detta. Författaren ställer frågan ”Vilken stil har du?” och visar på sex olika stilar, sex olika sätt att vara vittnen. Kanske kan du känna igen dig i en eller flera av dessa stilar.

• Den konfronterande stilen utmanar och säger sanningen direkt. Den går rakt på sak och är inte rädd för att irritera och skapa konflikt. Den här stilen tycker om att ställa människor mot väggen. Bill Hybels har själv den stilen och nämner Petrus som ett bibliskt exempel på den.

• Den intellektuella stilen gillar samtal och dialog. Den här stilen tycker om att argumentera för och emot och gillar teoretiska resonemang. Paulus i Aten (Apg 17) kan vara ett bibliskt exempel på den intellektuella stilen. 

• Den personliga stilen gillar framför allt att berätta sitt eget personliga vittnesbörd om hur han/hon mötte Jesus. "Jesus har förvandlat mitt liv. Förut var det så här, men så mötte jag Jesus och allt förvandlades." Den här stilen gillar inte konfrontation, och är inte heller så bra på intellektuella resonemang. Den bara ger sin  berättelse. Den blinde mannen som Jesus helade i Johannes nionde kapitel kan vara ett exempel på detta. 

Evangelisation som livsstil

Alla kristna är kallade att vara vittnen, men alla är inte evangelister. Alla kristna ska vara beredda att svara om de får frågor om sin tro, men alla är inte kallade att gå ut och evangelisera på gatorna. Vi har nämligen fått olika gåvor och olika uppgifter.

I Nya testamentet finns det två saker som för evangeliet vidare. Dels är det missionerande apostlateam, som reser, predikar, gör under och tecken och grundar församlingar och dels är det lokala församlingar, som lever ut Guds rike i en mörk värld. Dessa två kompletterar varandra. Betoningen för församlingen ligger i livets vittnesbörd (se t.ex. Matt 5:13-16, 1 Thess 4:11-12, Kol 4:5-6). Ingenstans i Nya testamentet uppmanas vanliga församlingsmedlemmar att gå ut och evangelisera. En författare som utvecklat detta perspektiv är Jim Petersen, som jobbat många år inom missionsorganisationen Navigatörerna. Det gör han i de mycket läsvärda böckerna Evangelisation som livsstil (1983) och Kyrka utan väggar (1992). 

Här citerar jag ett avsnitt ur Kyrka utan väggar där Petersen skriver om skillnaden mellan apostlateamen (som han kallar skördetröskor) och lokala församlingar (som mer är att likna vid dem som plöjer, sår och skördar). Han skriver så här om dem som blivit omvända genom Paulus evangeliserande verksamhet:

Den andra uppgiften för dessa nyomvända blev att påverka sin omgivning med de goda nyheterna. Paulus skrev till efesierna: ”En gång var ni mörker, men i Herren har ni nu blivit ljus. Lev som ljusets barn... Ta inte del i mörkrets ofruktbara gärningar... för överallt där något blir synligt finns ljus... Se alltså noga upp med hur ni lever, inte som ovisa människor utan som visa. Ta väl vara på den tid som är kvar, ty dagarna är onda.”

Det här bibelsammanhanget uttrycker en grundtanke, som återkommer i de nytestamentliga breven. Hur skulle de troende på lokalplanet ta sitt ansvar för omvärlden? De skulle inte vara passiva eller dra sig undan från samhället. De skulle känna att de hade ett ansvar för människor i sin omgivning, men taktiken de skulle använda skilde sig från den apostlateamet använde.

BibelVinter - en bibelskola i fyra veckor

Jag var bibellärare på Mariannelunds folkhögskola i 20 år. Det var en fantastisk tid och ett jobb jag verkligen älskade. Nu har jag lämnat skolvärlden och jobbar i församlingsvärlden istället. Jag tycker fortfarande om att jobba med utbildning och får göra det en del. Jag leder till exempel en distanskurs i församlingsplantering som heter Paulusprogrammet och i vinter ska jag vara med i en spännande nysatsning. Jag är med i lärarteamet i den nya bibelkursen BibelVinter på Mullsjö folkhögskola. Det är en fyra veckors bibelskola (16 januari - 10 februari 2017) och den är öppen för alla intresserade, ung som gammal.



BibelVinter är för den som vill växa i sin tro och kan göra ett avbrott mitt i vintern för att satsa fyra veckor på att lära sig mer om Bibeln och det kristna livet. Den här kursen är för den som vill växa som kristen. Under den första veckan läser vi Gamla testamentet och talar om livet i gemenskap med Gud. Under den andra veckan läser vi ett par av evangelierna och fokuserar på vad det betyder att följa Jesus. Den tredje veckan handlar om Apostlagärningarna och uppdraget att sprida budskapet vidare. Den fjärde veckan fokuserar vi på några av Nya testamentets brev och talar om Guds tanke med församlingen.

Kursen har ett team av duktiga lärare.

I anslutning till kursen finns möjlighet att följa med på en resa till Israel den 11-19 februari och själv uppleva platserna där Bibelns händelser utspelade sig. Mer information om resan finns här. Den kan man anmäla sig till även om man inte går kursen. 

BibelVinter kanske passar för dig just nu eller någon du känner. Sprid gärna informationen vidare. Själv ser jag fram emot att få jobba i klassrummet igen. Det är verkligen en arbetsplats där jag trivs. 

Mer information och länk till anmälan finns här.

Neil Cole kommer till Sverige

Det är en stor glädje att meddela att Neil Cole kommer till Sverige i november. Han ska tala på den allkristna pionjärkonferensen RE:BOOT i Södertörnkyrkan i Huddinge den 4-6 november 2016.

Här är en hälsning från Neil inför konferensen:




Neil Cole är född och uppväxt i Los Angeles, Kalifornien. När han studerade på universitetet hörde han de goda nyheterna om Jesus Kristus och gav sitt liv till Honom för att aldrig mer vända tillbaka. Hans resa i Guds rike tog honom till en tjänst i en megakyrka, senare en lokal stadsdelsförsamling och numera snabbt multiplicerande organiska församlingar som träffas i hem, universitet och affärssammanhang.